varför ska jag vara så känslig för mammas åsikter och synpunkter? jag drar mig för att prata med henne om saker av rädsla för hennes reaktion och eventuella kommentarer. önskar att jag var så pass stark i mig själv att jag kunde stå upp för mina beslut och lita på mitt eget omdöme, men inte inför henne. då kapitulerar jag, böjer mig för hennes ord. jag ger henne makt som hon inte ska ha. det är jag som ska bestämma och ta ansvar för mitt liv. bara jag som kan veta vad som är bäst för mig.
hur hittar man tryggheten inom sig själv?
tillit
söndag är inte min favorit bland veckans dagar. inte för så många andra heller kan jag tänka mig, men kanske av andra orsaker. andra gruvar sig inför en ny arbetsvecka. för mig handlar det snarare om avsaknad av ett arbete att gå till. söndag är en intetsägande dag, ofta innehållslös. jag gör den innehållslös. det är inget som bara blir, utan ett val av mig att inte ta mig för saker. mitt synsätt på söndagen gör att den blir därefter. lång, tom och tråkig.
den är en lång väntan. på vad? knappast på att det ska bli måndag och ny vecka.
väntan på ett nytt liv? på en förändring? på att ett mirakel ska ske?
som om saker någonsin händer av sig själv.
denna söndag har jag ändå försökt att ta mig för saker. kunde tursamt låna bilen imorse och for iväg till stallet en sväng och red ut i skogen. snö. frost. tystnad. rådjur. jag gav min dag ett innehåll.
sen tror jag att det även är nyttigt att lära mig att långtråkiga och innehållslösa dagar är en del av livet. acceptera att det kan få vara så. att det är så även för "friska" människor. att det inte är något sjukt i det. jag skulle vilja ha en kikare och glutta in i andra människors vardagsliv för att få en glimt av hur deras liv ser ut en vanlig söndag.
vad gör de? hur många är det som faktiskt är hemma och bara tar det lugnt? hur många fyller dagen med aktiviteter från morgon till kväll, och hur mår dessa personer?
en glimt av livets variationer, mångfald och rikedom. inget sätt att leva sitt liv på är mer värt än något annat.
har man bara ett öppet sinne och hjärta, visar livet på många möjligheter. tillfälligheter tror jag inte på längre. allt har en mening
imorse gick jag ut på en promenad i strålande vintersol och -15 grader. jag var närvarande i sinnet, försökte ta in allt det vackra och njuta av stunden. så passerade jag en slänt vid gångvägen, och i den var det någon som hade gjort två snöänglar. jag stannade upp en kort sekund, förvånad. träffad. sedan fällde jag upp huvan på jackan, drog åt termobyxorna runt skorna och lade mig bredvid och flaxade med armar och ben.
det var meningen att jag skulle gå förbi där, just då. mitt tillfälle att göra en ängel i snön kom, bara jag var öppen för det. kan inte komma ihåg senast jag släppte fram mitt barnasinne och gjorde snöänglar. det var en befriande känsla. skrattet bubblade inom mig. hade någon sett mig hade de nog undrat vad det var för någon tokstolle som låg där och fnittrade för sig själv i snön.
jag bejakade livet inom mig. det finns där, bara jag lyssnar till det.
en härlig start på dagen. den följ upp med ett extrainsatt yogapass till förmån för jordbävningsoffren i haiti. kostnaden är att skänka 50 kr via sms till läkare utan gränser (sms:a ordet LIV till 72990). ett jättefint initiativ som jag inte är sen att haka på. ser framemot loving-kindness mediationen som avslutar passet.
idag lever jag här och nu.
då har jag flyttat min tidigare blogg hit istället, och hoppas på att blogspot ska fungera bättre.fortsätt gärna att följa min blogg med bloglovin!
