surar

nej, livet blir inte alltid som man tänkt sig. istället för att tillbringa måndagskvällen i stan på intressant event tillsammans med en härlig tjej sitter jag på mitt rum med pluggböckerna uppslagna. jag surar. jag är besviken, men har ingen eller inget att vara besviken på. ingen att klandra. det blev bara inte som jag hade planerat. sånt är livet ibland. en dödsolycka på tågspåret i knivsta satte stopp för mina planer. inställt tåg, inga ersättningsbussar i sikte. bara att ta sitt pick och pack och cykla hem igen. surt. varför händer det alltid saker när just jag ska åka?? så tänker nog var och varannan person... jag ska vara glad att det inte var jag som blev påkörd och miste livet.

ingenting kan tas för givet, inte ens livet

ingen ursäkt att inte ta itu med plugget alltså, så jag har suttit och läst största delen av kvällen. det minst jobbiga, men imorrn måste jag sätta igång med skrivandet också som jag skjutit på länge nog. trögstartat. noll inspiration. går inte att vänta på att den ska dyka upp, det gör den inte.
lite besviken över att en av kursarna jag trivts bäst med hoppat av kursen. vi är många som tycker att tempot och svårighetsgraden på b-kursen är högre än vi väntat oss, men jag håller i än så länge. tar en vecka i taget. det räcker så.

inget färdigt koncept

medan andras kväll börjar ta form, är min på upphällningen. musiken dunkar från övervåningen. spring i trapphuset. klackar mot stentrappen. klirrande flaskor i purpurfärgade systempåsar. själv börjar gäsparna komma med tätare mellanrum. jag kurar under filten och tittar på änglaspelet som snurrar. tar in ögonblicket. stillheten som råder i mitt rum, trots allt liv utanför. men jag är inte utanför livet. jag lever mitt i det. jag lever mitt liv. och ikväll är jag fullt nöjd med att tillbringa den med själv med några avsnitt av in treatment. en serie jag blivit helt fast vid, fascinerad av.
jag börjar acceptera att jag inte behöver leva mitt liv "som alla andra" för att det ska vara ok. endast jag kan bestämma mig för hur mitt liv ska se ut, endast jag väljer vad som ska finnas där och inte. jag väljer hellre kvalitet framför kvantitet. några noga utvalda vänner som får mig att må bra och som jag blir glad av att umgås med. aktiviteter som jag tycker om och som jag har energi att uppskatta och vara närvarande i, istället för att hänga på så mycket som möjligt bara för att passa in.
det är en process som tar tid, att bygga upp sitt liv. en process som måste få ta sin tid, om bygget ska vila på en solid grund. en grund baserad på mina genuina värderingar, viljor och känslor. att köpa ett färdigt koncept är en snabb, men inte långsiktigt hållbar lösning. men i slutändan hoppas och tror jag att det kommer att vara värt allt slit, att ha byggt sitt eget "hus" sten för sten.

kyckling på fredag

himlen hade sådan vacker färg i rosa toner idag när jag gick hem efter en lång dag i skolan med seminarium om vetenskapsteori. inte många fungerande hjärnceller kvar nu, men tack och lov är det fredag och jag behöver inte använda dem igen på ett tag ;)

har inte följt med i handbolls-vm överhuvudtaget, men nu när det är sista (?) matchen så kanske det är dags att se den. lite käk och sen iväg till en kursare och för att titta på matchen där. sport är så mycket roligare att se tillsammans! en annan kursare har utflyttningsfest som vi styr mot lite senare. jag har gått på inflyttningsfester tidigare, men utflyttningsfest blir först gången. trevligt. sen är det skönt att det är nära mig också, fördelen med denna stad att avstånden inte är så stora.

nu ropar middagen i ugnen, klyftpotatis och kyckling på fredag.

stresskänslig

vad gör man när man inte orkar plugga? jo, man åker och handlar istället. lika bra att passa på nu när det är bra underlag på cykelbanorna. plogade och inte halkiga, det vet man aldrig hur länge till de är. jag skjuter upp läsandet till imorgon kväll istället och hoppas att koncentrationen är väsentligt bättre då. hmm, hoppas kan man alltid...
efter dagens föreläsning om diskursanalyser är jag på det klara med att jag inte ska läsa någon kurs i vetenskapsteori, hur intressant och fascinerande föreläsaren än försökte intyga att det var. jag ser ingen framtid för mig inom den akademiska världen. visst tycker jag att det är väldigt intressant och lärorikt det jag studerar nu, och jag tycker om att få lära mig saker, suga åt mig ny kunskap och insikter. men allt detta presterande och inpassning i ramar och regelverk trivs jag inte med. överhuvudtaget har jag väldigt svårt att förhålla mig till bedömande aktiviteter. varför måste man jämt och ständigt prestera och bli bedömd? jag önskar jag bara kunde läsa den här kursen för att det är så roligt att lära sig nya saker, bara gå på föreläsningarna och seminarierna utan att känna pressen att det ska leda någonstans. tror faktiskt att jag skulle få ut minst lika mycket av det då, om enbart lusten fick driva lärandet och inte pressen eller kraven. men så ser inte den verklighet vi lever i ut i. och det är bara att gilla läget och anpassa sig till det.
dock frågar jag mig själv om jag någonsin kommer att kunna hantera stress och krav på ett bra sätt? kanske kommer jag alltid att vara mer stresskänslig än andra, och behöva acceptera att jag inte kan ha lika många järn i elden OCH samtidigt må bra i mig själv.
ätstörningen har alltid fungerat som en bra ursäkt i den här frågan, då jag kunna skylla på den för att slippa krav, främst från mig själv, på att prestera och duga. men det går inte att leva livet hela livet med en ursäkt. jag måste stå för den jag är, utan en ätstörning till mitt försvar. jag behöver acceptera mina egna begränsningar och hitta mitt sätt att leva, min balans i livet. jag kommer inte att kunna vara lika "duktig" och högpresterande som många andra i samhället, men jag kanske har en plats där ändå.
kanske kan jag duga ändå...

styra inåt

en vecka har snabb passerat. inget bloggande. istället väldigt mycket plöjande av kurslitteratur. har inte haft någon inspiration att skriva någonting när kvällen kommit. jag har varit någon annanstans i tankarna, långt bort ifrån mig själv och mitt inre centrum. jag försöker nu styra tillbaka in mot mitten. i periferin är jag bara vilsen.
balansen i tillvaron är inget varaktigt tillstånd, endast ett ytterst flyktigt sådant. men svängningarna behöver inte vara så stora, inte pendla så långt ut i ytterligheterna. livet är inte antingen-eller. livet är både och. samtidigt. det går inte att försöka "göra klart " eller "få något undanstökat". det kommer alltid mer, nytt. livet går inte ut på att få saker gjorda. jag tror det går ut på att uppleva. vara i det som är, oavsett vad.
just nu glädjes jag åt att jag har fått uppleva vad verklig vänskap kan innebära. med vänner tar man sig igenom det mesta i livet. en särskild sorts kärlek. en av många sorters kärlek. oersättlig.
du vet.

yttre turbulens

en helg som bara svischat förbi. en toppenhelg tillsammans med flera härliga personligheter och andra ingredienser som gör livet värt att leva. det är vad jag har gjort, levt. närvarande i nuet. lördagen innebar socialt umgänge i 12 timmar (som kändes som 2...). söndagsförmiddagen tillbringades i stallet och på hästryggen, en härlig uteritt i snölandskap. precis den mix av aktiviteter som jag mår bra av, som jag vill ha mer av i mitt liv.
vet inte om det beror på att jag har haft det så bra dessa dagar, som ångesten nu slår till med full kraft. som om det inte kan få vara bra för länge. många yttre samverkande faktorer spelar också in, när jag tittar närmare på ångestkänslorna. kursen börjar imorgon, och jag oroas återigen över att jag inte ska klara av studierna. samtidigt är det rockad här i lägenheten. en ny tjej har installerat sig, och hon verkar vara ok om än ta mycket plats och vilja styra och ställa. hon har redan förvarnat om att hon tillbringar mycket tid i köket (detta blir en utmaning att samsas...) och tydligt talat om att hon var korridorchefen i sitt förra hem. jag gillar inte att bli bossad över, utan vi bor här alla tre på lika villkor. jag hoppas att det så kommer att förbli. återstår att se vem den tredje tjejen blir.
jag vet med mig att jag blir påverkad av oroligheter/förändringar i omgivningen, och det blir uppenbart i denna stund. småsaker förstoras upp och jag går händelser i förväg. tänk om... osv. befarar det värsta i alla situationer. det är då jag behöver stanna upp. acceptera att det känns jobbigt, att jag inte vet hur saker och ting kommer att arta sig men att jag aldrig kommer att kunna ha den kontrollen heller. lita på att livet tar den väg den gör, och att det blir bra. att allt ordnar sig, vad som än händer. jag behöver bara ta en timme i taget. ett steg. och sen nästa. och nästa.
nu fokuserar jag på morgondagens studiestart, en heldag från 9 till 21. rivstart med andra ord.
hur livet blir senare, det visar sig då.

nya grannar

jaha. jag kanske gnällde lite för högt över mina korridorgrannar häromdagen. på måndag bor jag med två helt nya tjejer, ingen aning om vilka de kommer att bli. livet tar snabba vändningar, bjuder ständigt på överraskningar när man slagit sig till ro. bara att acceptera och lära sig att "böja på knäna" för att hänga med i svängarna.
att en ny tjej kommer till helgen visste jag sedan tidigare, men så berättade den andra grannen att även hon flyttar till helgen efter att i sista minuten bestämt sig för ett studieuppehåll (inkl en långresa till bali vilket låter som ett mkt klokt beslut ;p).
när man bara bor tre tillsammans så här så hänger mycket på att man fungerar bra ihop. därför är jag lite spänd inför vilka som ska flytta in. även fast de nuvarande grannarna har haft sina egenheter så har det fungerat friktionsfritt emellan oss och det har varit en lugn och avslappnad stämning i lägenheten. så viktigt för att man ska känna sig hemma och trivas. jag hoppas verkligen att den rådande atmosfären kommer att bestå och att det ska gå smidigt att bo ihop sig med dem som kommer. jag får nog bereda mig på att samsas om utrymmet i köket... ;p som det är nu har de andra inte varit alltför förtjusta i att laga mat, inte mig emot!

tänk att en dag kan gå så fort! pratade bort halva dagen på kafé med efterlängtad vän som kommit tillbaka till studieorten. ser framemot helgen tillsammans! jag har lite social abstinens efter den här veckans sysslolöshet, men det ska det rådas bot på. efter att studierna satt igång nästa vecka kommer det att vara annat ljud i pipan.
nu dags för en kopp kaffe och tv soffan framför halv åtta hos mig.

hushållsnära tjänster

korridorens hushållerska, that´s me. men så är jag inte på praktik eller i skolan hela dagarna som de andra två invånarna. jag tar frivilligt på mig den rollen, då jag har lite högre krav på vilken nivå städningen ska ligga på. tur att vi bara är tre i hushållet åtminstone. vågar inte tänka på hur det skulle ha sett ut om vi vore 7-10 i korridoren som i många andra fall. för att jag ska trivas vill jag ha det hyfsat rent och fräscht runtomkring mig. särskilt i köket, där jag ska laga mat. det går inte om hela köksbänken är full med gammal disk, matrester och brända spisplattor. alltså blir jag den som får hålla rent, även efter andra. men jag klagar inte. vissa saker är det ingen idé att slösa negativ energi på. det går fortare och smidigare att själv städa, särskilt eftersom det bara är jag som vill ha en lite högre nivå på renhållningen. 
visst längtar jag efter en egen lägenhet, där jag får inreda och pyssla som jag vill. där ingen är i köket och slamrar med bakning klockan fyra på morgonen (i måndags natt den ena av grannarna och så inatt den andra. herregud, när sover folk egentligen??). där jag inte behöver trängas med någon annan i köket när jag ska laga mat. där jag kan gå på toa när jag vill utan att behöva vänta en halvtimme bara för att någon har satt sig tillrätta med en tidning därinne. jag låter som en riktig gnällkärring nu, och det vill jag inte vara. vissa saker får man finna sig i, och jag accepterar detta. men visst drömmer jag emellanåt om att ha en egen lägenhet, det erkänner jag. 
på lördag är det skiftbyte här i bregottfabriken. ena tjejen flyttar ut och in kommer en ny hyresgäst. vet bara att det också är en tjej. det blir nog bra. det är samtidigt nyttigt att "tvingas" bo tillsammans med andra människor man själv inte valt eller känner på förhand. en övning i social kompetens, hänsyn och respekt. men också en träning i att stå upp för sig själv och sätta sina gränser. våga ta konflikter. 
jo, jag är glad som har ett så bra boende. man lär sig någonting av varje livssituation.

ty det går emot ljusare tider

seg dag. nu längtar jag efter att komma igång med studierna igen, få lite snurr på vardagen. känner mig väldigt lat och oproduktiv när jag går hemma ledig hela dagarna denna vecka medan alla runt omkring mig redan är tillbaka på jobb och skola. försöker förbereda det jag kan inför kursstarten. hittade ena kurslitteraturen på google books och satte mig att läsa första kapitlet i eftermiddags. jag vet att jag kommer att behöva läsa om det sen igen inför skrivuppgifter, men det skadar inte att ha skummat lite redan. sitter också och tragglar lite italienska, men det är rätt oinspirerande att göra det själv utan någon att öva på att tala det med. disciplinen är väl inte så hög, fast vem säger att den måste vara det? jag försöker ju lära mig språket för min egen skull, för att jag så gärna skulle vilja tala det flytande. det kan jag göra i min takt, jag behöver inte prestera något. just dessa studier ska drivas av lust och nyfikenhet.
mörkret har lagt sig över stan, men det märks ändå att det har vänt och att vi går emot ljusare tider. jag var ute på en promenad mitt på dagen för att tanka solljus, det bästa medlet mot trötthet och deppighet. ett annat bra medel mot det är umgänge. senare blir det alltså kaffe och prat på mysigt fik nere på stan. 

ett leende

har ni tänkt vad mycket endast ett litet leende kan göra? jag slås ofta av det när jag möter människor på stan eller på en promenad. det behövs inga ord, bara ett leende som återgäldas och så går jag vidare med lättare steg, varmare om hjärtat. en känsla av att vara mindre ensam. så enkelt. så effektivt för att sprida glädje och kärlek.
prova själv att ge någon du möter ett leende, och du ska se att du får ett tillbaka. sedan går båda vidare åt varsitt håll, påfylld av en liten dos kärlek som den i sin tur kan ge till någon annan. som en krusning på vattenytan.
att le är en träningssak har jag märkt, särskilt när man har varit avtrubbad från omvärlden och allt vad känslor heter. jag fik i början aktivt tänka på att le när man "ska" le, som när man ser/hör något roligt eller "borde" vara glad. efterhand kom det mer och mer naturligt, och nu ler jag ofta från hjärtat. det är ännu en bit kvar innan jag hittar tillbaka till det där genuina och hejdlösa skrattet, men ett leende är ett steg på väg.
att le för sig själv är att ta hand om sig själv, att smörja sin insida. att träna hjärtat i medkänsla och glädje. kärlek till sig själv, kärlek till livet. det finns så mycket att glädjas åt, så mycket vackert. bara vi stannar upp och tillåter oss att se det, att verkligen känna det.
att le är att bekräfta sig själv och sin del i allt det.

söndag på olika sätt

en söndag kan spenderas på många olika sätt. när jag redan har varit uppe och igång i fem timmar kommer min korridorgranne släpandes ut i köket likt en zombie, grabbar juicen i kylen, och återvänder till sin säng. en kväll med lite för mycket whiskey, fick jag till förklaring åtskilliga timmar senare. själv har jag fått ganska mycket gjort idag, vardagssysslor. tog den tidiga tiden i tvättstugan, passade på att tvätta alla handdukar och liknande i lägenheten, gick till ica maxi och handlade (cykeln var inte ett alternativ idag då det var rena isgatan), laddade frysen, satte en surdeg på tillväxt, besökte biblioteket och lånade lite ny läsning denna sista vecka innan kurslitteraturen slukar all tid, och mediterade en stund på eftermiddagen. jag tycker om att vara sysselsatt, det får dagen att gå lite fortare. annars kan en söndag som denna vara rätt seg. jag försöker att inte se dessa aktiviteter som en flykt, utan istället vara närvarande i det jag gör utan att jäkta eller att i tankarna redan vara ett steg före. förresten är det inte så mycket som det låter, inte med tanke på att det vakna dygnet har åtminstone 14 timmar.

dagens positiva:
1. fina vännen har återvänt till staden       
2. jag får krypa ner i nybäddad säng med rena lakan

egoshopping

varför kan jag inte bli sådär LAGOMT mätt?? antingen är jag lite småsugen eller så är jag proppmätt. kände mig inte riktigt nöjd efter middagen, så med giselas ord i huvudet gick jag och tinade en lussekatt som jag avslutade måltiden med. nu är jag istället mätt, väldigt mätt. kan en lussekatt verkligen göra så stor skillnad? den här mättnaden får det att krypa i kroppen. samtidigt blir jag rastlös av att vara småhungrig också. var finner man det där jämviktsläget någonstans? kanske är det dags att sluta vara rädd för hungers- och mättnadskänslorna och ta dem för vad de är. hungrig=ät, mätt=koncentrera mig på andra saker som ingår i livet förutom mat.
har spenderat eftermiddagen på stan vilket resulterade i egoshopping och fika med en vän. köpte bara saker till mig, vilket ger mig dåligt samvete. "borde" inte slösa pengar på mig själv, är egentligen bara onödigt... men lite glad är jag över den svarta kjolen som satt fint, och hårinpackningen samt hårfönen behövde jag faktiskt.
behöva. behov. konsumtion. lyxkonsumtion.
tack gode gud, nu verkar grannen har lagt ifrån sig gitarren. han verkar ha gett som nyårslöfte att bli lite mer musikalisk, och går in hårt för att öva på sin bas. tyvärr fortplantar bastonerna sig, med lite hjälp av förstärkaren, väldigt lätt och högljutt in till mig så att det inte är någon idé att ha på ljudet på tvn. men nu kan jag alltså göra ett försök till tvtittande, om det nu är något värt att se på de tre kanalerna. annars får det bli en bok på sängen.
en lördagskväll kan spenderas på olika sätt.

huset fullt

hemma.
mitt hem.
nåja, nästan mitt eget. mitt rum åtminstone.
hela lägenheten fullbebodd igen. tillbaka till vardagen. åter in i rutiner och struktur. men jag har faktiskt drygt en vecka kvar tills allvaret börjar. mjukstartar hjärncellerna med att försöka lära mig italienska på egen hand. dags att skärpa studiedisciplinen. jag ska använda de här lediga dagarna till att ge mig en skjuts framåt i alla avseenden. skaffa mig bra förutsättningar inför kommande termin. fokusera på det som är viktigast just nu. ge mig möjligheter till att må bättre på lång sikt, inte endast lindring för stunden.
ska lägga mig på sängen nu och läsa ut julklappsboken. en bok som av olika anledningar nog var den bästa julklappen. 

det som är det är

sista dagen hos föräldrarna, sen återvänder jag till mitt place. hade egentligen tänkt åka redan idag, men det är inte något vidare resväder i den här snöstormen så jag skjuter på hemfärden tills imorgon istället. blev en längre vistelse här än vad jag hade planerat. har tankat på familjekontot under den här julledigheten, både med syskonen och föräldrarna. nu behöver jag landa i mig själv igen. kommer inte ifrån den ständigt närvarande känslan av otillräcklighet när jag är med familjen. en känsla som kommer inifrån mig, skapad av mig och mina tankar och önskningar kring hur jag borde vara istället för att acceptera nuet med allt vad det innebär. just nu är det så här, oavsett om jag vill kännas vid det eller ej. jag är ett benrangel. jag skäms när jag ser mig själv i spegeln eller på fotografier. men hur mycket jag än skäms så förändrar det ingenting. det är som det är. därmed inte sagt att det är ett konstant tillstånd.

allt är föränderligt

har passat på att utnyttja föräldrarnas bastu och drömt mig bort i den ångande värmen. en dröm om framtiden jag ännu inte vågar dela med mig utav, men inom mig lever och gror den. när tiden är mogen blir den till ett nu. inte ännu.

långa ledigheter har aldrig riktigt varit min grej. ska bli rätt skönt att återvända till min vardag imorgon, tillbaka på spåret som leder framåt där jag kan ta i med alla krafter och kämpa.
vidare.
uppför krönet.
sikta mot horisonten.
där solen går upp.
där solen går ned.

år 2011

nyårsafton 2010 är nu avklarad. skönt att det dröjer ett helt år tills nästa gång.
dagen/kvällen/natten var ok och jag är nöjd med min egen insats. började dagen med att bli upplockad i stan av tre främmande killar, vänner till festfixarna, för bilfärd ut till skärgården. spontant stopp för lunch på mcdonalds, och jag bangade inte utan satte i mig en hamburgare som de andra grabbarna. dagens första utmaning-check. sen en rolig tur på skidor i längdspåret. skoj! jag som inte har stått på ett par längdskidor på flera år. nu märkte jag hur mkt jag saknat det, och hur roligt det är att åka när det inte är prestation som driver en framåt i spåret. njöt av vinterlandskap, snötyngda grenar och decembersol. ett bra avslut på året. efter det en kväll full av god mat, vin, skumpa och fest. håll i gång, men inte hela natten lång för min del. jag kroknar rätt fort, så vid två-tiden kastade jag in handduken. det fick räcka för mig. är nöjd över mig själv, att jag bestämde mig för att gå på festen, att jag åt och drack som alla andra utan undantag och att jag inte slog knut på mig själv för att vara andra till lags eller passa in. jag lade ribban på en rimlig nivå. jag passade inte riktigt in bland resten av sällskapet, det är inte min umgängeskrets helt enkelt. utifrån det gjorde jag det bästa av dagen och kvällen. jag kan bara vara den jag är, istället för att försöka passa in bland andras värderingar och normer. alla lever vi olika liv, och i en värld där status och pengar är det viktiga trivs inte jag. så mycket har jag lärt mig om mig själv. jag är glad att jag har mina vänner därhemma, personer som jag mår bra av att umgås med.

år 2011
vad har det att erbjuda? vad väljer jag att fylla det året med?
jag har mina drömmar, mina framtidsplaner som jag än så länge väljer att behålla för mig själv. dock är jag övertygad om att det kommer att bli ett händelserikt och spännande år, med nya utmaningar, erfarenheter och upplevelser.