att bryta ihop och gå vidare

jonas gardell berättar i en av sina böcker en historia som har en bra sensmoral. jag är tyvärr värdelös på att återberätta historier, roliga eller ej, men jag gör ett tappert försök med denna:

det var en gång två tomater som var ute och gick, och skulle korsa en trafikerad väg. den ena hann över helskinnad, men den andra klarade sig inte lika bra utan blev påkörd av en bil.
splash! totalt mosad.
då gick den tomat som klarat sig fram till sin inte lika tursamma kamrat och sa:

- kom ketchup, så går vi!

ja, ni har säkert hört den många gånger förut i liknande versioner. dock kanske inte funderat över sensmoralen som går att läsa in i historien. den beskriver livet ganska talande, att vi ibland blir "överkörda", tillplattade och totalt mosade, men att vi trots det måste resa oss och gå vidare i livet.

det är bara att bryta ihop och gå vidare

det stämmer in på mig idag. jag har gått omkring med en molande ångestklump i halsen, som brast när jag var hemma hos föräldrarna på middag tidigare ikväll. då gick det inte att hålla den inom mig längre. tårarna trillade nedför kinderna bara jag öppnade munnen. utan att kunna sätta ord på känslorna var jag så ledsen, med en sådan smärta inom mig. i efterhand är jag glad att jag kunde lätta på trycket, men jag bet ganska snart ihop och samlade mig utan att tillåta mig att verkligen ge utlopp för alla känslor som ville ut.
ja, ja, bättre att pysa lite än inte alls. det är en träningssak för mig, att våga lätta på trycket. min känslokran är och har under alla år varit stenhårt åtskruvad. det är inte "bara" att skruva upp den igen. den sitter hårt åt, och tål bara att ruckas på lite i taget.

en dag ska jag våga släppa fram allt jag går och bär på inombords. våga bejaka och betrakta mina känslor. våga vara i dem, och förhoppningsvis upptäcka att de inte är farliga...

balanserar på ett ben

jag packar.
inte inför semesterresan om knappt en vecka, utan jag börjar undan för undan att packa ner mitt hem. allvaret börjar gå upp för mig. hösten närmar sig med stormsteg. jag har av ren bekvämlighet och trygghet blivit kvar här i staden längre än jag någonsin trott. "man vet vad man har, men inte vad man får". nu är det dags. dags att lämna min trygghetszon. dags att ta mig ut i livet. eller kanske ta steget in i livet.
det är en milstolpe i mitt liv att lämna min lägenhet, hemstaden och allt välbekant och tryggt för att börja studera. jag som inte har använt min hjärna på 6 år, då jag gick ut gymnasiet. herregud, kommer jag verkligen att klara av studier på universitetsnivå? rädslorna och tvivlen är många. osäkerheten smyger sig på.
då passar anorexidemonerna på att sätta in sin stöt. de har bara legat där under ytan och lurat hela tiden. bidat sin tid. väntat in det rätta tillfället, när jag är som svagast. när jag är i förändring. när jag lyfter ena benet för att ta ett kliv ut i livet, och då balanserar på ett ben. ett svagt ögonblick.
och det är förbannat lätt att ramla in i deras fälla, som så många gånger tidigare. inte reflektera över vad jag gör, utan bara ta till min gamla vanliga strategi att hantera svårigheter och jobbiga känslor. maten blir mitt verktyg, på fel sätt. jag behöver fortfarande använda maten som mitt verktyg till att bygga en stabil kropp och ett stabilt psyke att orka med att plugga, umgås och LEVA. inte till att slippa känna eller att bli av med den tillfälliga oron och ångesten som osäkerheten och ovissheten skapar inom mig. är det någon erfarenhet jag kan dra av det jag varit med om hittills i mitt liv så är det att jag inte löser några problem genom att kontrollera maten. överhuvudtaget är inte kontroll det jag behöver när livet gungar. jag behöver istället lära mig att böja på knäna och följa med i tillvarons vågrörelser. surfa på vågorna.
jag ser med spänning framemot augusti, då flyttlasset går. en skräckblandad förtjusning. men det är nu jag måste spänna musklerna och stå emot anorexins attack. den ska inte få rätt den här gången, då den skriker att jag är värdelös och inkapabel till att studera eller leva ett normalt socialt liv. jag ska bevisa hur fel dessa påståenden är.
och mitt vapen heter mat. mat ger mig kraft, fysisk och mental styrka och mod att kliva ut i livet och ta för mig vad som faktiskt erbjuds mig precis som alla andra människor. jag tackar JA till livet och NEJ till ätstörningen. jag kan inte längre tro att jag både kan ha kvar kakan och äta av den...

tillbaka till mina rötter

tillbaka i barndomstrakterna, där jag tillbringat mina första 18 år. en lång tid av mitt hittills relativt korta liv. dock känns livet på den här platsen som en annan tid, ett annat liv. jag har ingen längtan tillbaka hit, känns som att tiden stått stilla här. det är ingen framtidskommun direkt. nej, jag är glad att familjen tog det stora steget och flyttade. det har jag aldrig ångrat. jag har aldrig längtat tillbaka, varken då eller nu.
bor tillsammans med föräldrarna hos deras bekanta under vår vistelse här. de är jättetrevliga och gästvänliga, men jag känner att det tar på krafterna att vara så social och trevlig hela tiden. vara till lags, lyssna intresserat och hänga med i för mig många gånger rätt ointressanta samtalsämnen. det är psykiskt tröttande att inte kunna slappna av och kunna vara sig själv, att ständigt gå omkring med den där leende masken och låtsas att allt hela tiden bara är bra. fast klockan bara är strax efter nio på kvällen skulle jag redan vilja krypa till sängs. sluta mina ögon och släppa taget om dagen, låta nattens vila ta över. jag ska trots allt tillbringa flera dagar till här. jag kan inte behöva vara übersocial hela tiden. inte så konstigt att jag många gånger tycker att det är så krävande och jobbigt att umgås med andra, då jag inte tar hänsyn till mina behov utan istället följer min påhittade gyllene regel som säger att vara andra till lags är det enda som betyder något. det är det enda som berättigar min existens.
har således tagit min tillflykt hit till datorn för en stund. jag tror att jag "pustar ut här", surfandes ett tag till, innan jag sen går och lägger mig. vem tackar mig för att jag tvingar mig att hålla mig vaken när jag egentligen är trött?

i hallonsnåren

varma sommarvindar. kvällssol. johanna mitt i hallonsnåren.
vad är väl bättre än att plocka solvarma skogshallon att stoppa direkt i munnen?! barndomens sommarminnen väller över mig. jag njuter av sötman. just då finns det ingenting som smakar bättre, ingen efterrätt som är godare än dessa skogens sötsaker. bara en till, en till och en till... först när det är slut på buskarna runtomkring mig ger jag mig och traskar hemåt, med smaken kvar på tungan. vill ha mer! dock får jag ge mig till tåls några dagar tills fler bär har hunnit mogna i värmen.
detta är vardagens guldkorn, sådana jag behöver lära mig att ta tillvara på och uppskatta. livet behöver inte vara mer än så. jag begär inte mer. bara att få njuta några ögonblick då och då, fullständigt närvarande och tillfreds med tillvaron just där, just då. befriad ifrån gårdagens bekymmer och morgondagens oro.

föräldrarna kom hem lite tidigare än beräknat och jag är nu åter tillbaka i min lägenhet, som håller en medeltemperatur på 35 grader i den här värmen... svårt att ordna korsdrag när jag bara har fönster på en sida och ingen balkong. kommer att bli varmt inatt, lika bra att ta ur täcket och sova i endast lakanet. men jag är en sådan som vill ha något över mig, kan inte sova helt utan någonting som täcker kroppen.vill ha något att gömma mig under, som ett skydd mot nattens mysterier.

har haft en trevlig dag på stan idag med faster och farbror. lunch på fåfängan med en underbar utsikt över stockholm och sen ett besök på fotografiska museet. kan starkt rekommendera det. jag tycker mycket om fotografiska utställningar, bl a lennart nilssons bilder ur temat "ett barn blir till" var en av utställningarna att titta på. så fascinerande!

nu en dusch innan mys i soffan framför morden i midsumer!

lördagsglass

vad gör man en lördagskväll när man har tråkigt och är sysslolös, och inte har någon vän på nära håll att titta förbi hos? ute regnar det och är allmänt grått.
jo, man sätter igång och lagar mat i stora lass. när jag nu har ett lite större kök till mitt förfogande är det lika bra att passa på. fyndade dessutom igår, till min stora lycka, gourmetnötfärs och lammfärs från en ekologisk gård på gotland, för 50:-/kg. är ganska kräsen när det gäller just kött. ska jag äta det vill jag veta var det kommer ifrån och helst att det är ekologiskt och närproducerat. tyvärr kostar det därefter, och blir inte alltför ofta det hamnar i min matvarukorg om jag inte, som nu, lyckas hitta nedsatta varor med kort förbrukningsdatum.
ikväll har jag alltså stått vid spisen och stekt köttfärsbiffar i långa rader. nu är frysen välfylld igen. köttfärsbiffar tröttnar jag inte på i första laget. jag har under en lång tid uteslutit rött kött ur min kost, och nu när jag har börjat införa det igen så har jag börjat uppskatta det mer och mer. och biffar är tacksamma att variera med diverse smaksättningar. idag blev det paprika, sambal oelek, vitlök och en näve färsk basilika. jag plundrar massas kryddodlingar, men de är ju ändå bortrest så det är bara slöseri att låta dem vissna utan att använda upp kryddorna!
än är kvällen ung, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den. ingenting bra på tv, orkar inte bege mig ut i regnet för att hyra film. jag känner mig allmänt negativt inställd till kvällen.
dock förgyllde jag den för en stund sedan med en glasstrut, en top hat (tack mamma och pappa för att jag får plundra er kyl och frys!) och en kopp bryggkaffe. lyx för mig som annars kör på pulver hemma i lägenheten. för mig är det ett stort framsteg att spontant kunna ta en glass bara för att jag tycker att det är gott och för att jag är sugen på det. utan att kompensera med ett mindre kvällsmål eller dylikt. jag litar mer och mer på min kropp, att den vet vad den vill ha och talar om det bara jag lyssnar till den. och nu var den sugen på någonting sött. inte en macka eller frukt, utan något "lördagsgodis". eftersom jag inte är en godismänniska, utan mer utav en glassoman, så fick det bli en glass. en lördagsglass :)

jag är värd att njuta av allt det goda i livet.
jag tillåter mig att äta godsaker för att det är gott och för att jag är sugen på det, inte för att någon annan bjuder mig och jag har svårt att tacka nej.
glass är gott, och det som är gott gör mig också gott, till både kropp och själ.

värmetröga tankar

ingen inspiration att skriva någonting. värmen har lagt sig som ett töcken i mitt huvud, dock ett mjukt skönt töcken.
jag njuter av dagarna i ömsom sol ömsom skugga, med dopp i ljummet havsvatten med jämna mellanrum. jag kan inte klaga över tillvaron. visst finns det en hel del att önska. jag kan välja om jag vill se alla brister och saknader i livet, eller om jag ska fokusera på vad jag faktiskt har. jag väljer det senare alternativet just nu i alla fall.
är rätt glad över att bo i föräldrarnas radhus de här veckorna. närheten till havsbad från klipporna gör det möjligt att börja dagarna med ett morgondopp i stilla vattenspegel. bara jag, hunden och naturens morgongäspningar.
magen är inte min vän ikväll. jag brukar sällan ha problem med den, men just nu är det uppsvälld som en ballong. druckit för mkt vatten idag? kan man verkligen göra det i den här värmen? jag som passar mig för motsatsen, och är noga med att dricka ordentligt under dessa varma dagar.
mörkblåa regnmoln drar nu över himlen. blir det regn inatt måntro? bäst att jag tar in dynorna och går en kvällskissrunda med vovven innan det möjligtvis börjar regna. kan behövas så torrt som det är i markerna. regn nattetid är bara bra, så länge det har dragit förbi tills imorgon igen!

antagningsbesked

blev upplyst av en vän att antagningsbeskedet till studierna borde ha kommit. jag som väntat på att få mail om det och inte brytt mig om att gå in och kolla på studera innan dess.
loggade in och öppnade första antagningsbeskedet och jag har blivit antagen till...
... tyska.....suck :(
den kursen hade jag ju bara sökt för att gardera mig, har ingen som helst lust att plugga tyska egentligen. nåja, är 22:a reserv till socialpsykologin och håller hoppet uppe om att eventuellt komma in där efter andra antagningen. annars sitter jag nu och kollar runt på vilka andra kurser det fortfarande finns lediga platser och både barn- och utvecklingskunskap samt hållbar utveckling låter mkt mer intressant än att sitta med näsan i tyska lexikon och plugga ackusativ och dativobjekt. jag får avvakta och se vad framtiden utvisar. det löser sig nog när det närmar sig, som med mycket annat. ingen idé att stressa upp sig redan nu över hur det ska bli. hörde att det dessutom ibland går att bara gå upp till institutionen på kursstartens dag och prata med dem för att kanske få en plats. ingenting är omöjligt.
hösten närmar sig dock med stormsteg. jag flyttar om bara drygt en månad. längtar!
dock är det viktigt för mig att inte flyga iväg i tankar och drömmar utan behålla fokus här och nu och varje dag göra det jag behöver göra för att mina planer och framtida drömmar ska gå att genomföra så som jag vill. jag behöver ta en dag i taget, kämpa mig uppför stegen, vara seg och uthållig och ha målet i sikte. inte låta mig påverkas av tankar som gör sig extra högljudda nu när de ser sin chans att få mig ur balans, då jag för tillfället har mycket annat i huvudet och känner mig en smula splittrad.
nyckeln till att uppfylla sina drömmar ligger endast i nuet.

nuet är det enda vi kan påverka.
nuet är det enda som finns.
ett nu, sen ännu ett, och ännu ett.
dock alltid ett NU.

hyra och hyra ut

väntar på att en tjej ska dyka upp som ska titta på min lägenhet. hon verkar ok, så jag hoppas att hon tar den så att jag kan göra klart allt runtomkring flytten med överlåtelse av elavtal, bredband osv. det är en hel del administration som ska ordnas, sånt jag inte tycker om att hålla på med. igår skrev jag iaf själv på kontrakt. blev ett rum i triplett i studentstaden. känns bra, det var en väldigt mysigt område. jag försöker förlita mig mer och mer på magkänslan istället för att låta logiken och förnuftet styra enväldigt. ja, det är ett litet rum. ja, jag delar kök och toa med tv andra tjejer. men det känns bra.
det kommer att bli bra.
idag flyttar jag hem till föräldrarnas hus i två veckor och är hundvakt. fördelarna är att jag får närmare till bad, och får lite större utrymme att röra mig på. nackdelen är jag att blir så låst med hunden. det är inte så lätt att hitta på något spontant eller göra någon utflykt in till city. jag får försöka aktivera mig själv på hemmaplan. ta en dag i taget.
det enda som står på schemat idag är bad. vovven är ett tacksamt badsällskap!

att vila

jag sitter djupt nedsjunken i soffan, med laptopen i knät och lyssnar på meditationsmusik. vilar. i mig själv. i livet, det behöver man göra ibland. jag behöver det mer än någonsin nu, när världen runtomkring gungar och jag inte riktigt har fast mark under fötterna. det är då jag behöver vända fokus inåt och finna den där fasta kärnan inom mig, där allt är stilla. men det är läskigt. jag vet aldrig vad som kommer upp, vilka känslor som översköljer mig där. vilka de än är, behöver jag ändå känna på dem. det är att vila i sig själv, att inte kämpa emot det som är.

den tärande ensamheten

ännu en fantastisk sommardag, som jag tillbringat ute såklart. cyklade ut till klipporna längst ut i friluftsområdet där jag låg och lyssnade på inspelat sommarprat med ulf malmros. lite väl kallt i vattnet så långt ut i havsbandet, så efter att ha ätit medhavd lunch cyklade jag istället till andra sidan, nynäsviken, och badade där det säkert var 5 grader varmare.
jag njuter verkligen av sommaren som vi nu äntligen har fått, men kan inte komma undan den tärande känslan av ensamhet som förföljer mig. så här på sommaren blir det så uppenbart hur ensam jag är. jag har inget riktigt kontaktnät här i nynäs, ingen kompis att spontant hitta på någonting med. inget bad- eller solsällskap att tillbringa lata dagar i solen tillsammans med. ensamheten är den känslan som plågar mig mest just nu och som är svårast att uthärda. inte kommer det att bli bättre de två kommande veckorna då jag ska bo i föräldrarnas hus och vara hundvakt, vilket innebär att jag blir låst och t ex inte kan åka in till stan eller dylikt. jag och hunden, men det blir mest monologer i hennes sällskap.
om en månad drar jag dock till kroatien en vecka tillsammans med två underbara tjejer. längtar så!
nu är boendet så gott som klart inför höstens flytt till uppsala. känns både bra och spännande. jag lyssnade på magkänslan och var glad att jag hade möjlighet att pejla läget på områdena när jag var i staden i lördags. tror att det kommer att bli bra, och nu vill jag bara att juli månad ska gå så att jag får sätta igång med höstens utmaningar, som flytt och studier utgör. och jag är förstås nyfiken på att få reda på vad det är jag ska plugga för kurs. snälla, låt mig komma in på nåt annat än tyskakursen...
nej, nu ska jag nog ta och duscha av mig saltvattnet och göra en välbehövlig hårinpackning.

lördagsutflykt till uppsala

imorgon gör jag en dagtur till uppsala och ska träffa en kär vän, som jag tyvärr ser alldeles för sällan. men till hösten blir det ändring på det, äntligen hamnar vi nära varandra! passar samtidigt på att kolla in några olika bostadsområden imorrn när jag ändå befinner mig i stan. har fått erbjudande om korridorsrum i studentstaden eller kapellgärdet, samt ett rum i en som hyr ut nedre botten på sin villa. jag har förlikat mig med tanken på att jag inte kommer att ha lyxen att få en egen lägenhet utan kommer att behöva bo tillsammans med några andra. dock känns det inte lika läskigt som tidigare, tror nog det kan vara en nyttig erfarenhet det också. sen beror mycket såklart på vilka det är man delar boende med. det kan man ju tyvärr inte välja själva... ja,ja det visar sig i sinom tid. först måste jag fatta beslut om vilket rum jag ska tacka ja till. bo litet och dela toa/dusch/kök med två andra, eller bo lite större med egen dusch/toa men dela kök med fyra stycken andra. jag väger för- och nackdelar. att bara dela med två andra vore ju lite mysigt och mer bekvämt. tror att det då är lättare att alla tar ansvar för de gemensamma utrymmena om man är färre i hushållet. vi får se vad morgondagens spaning leder till. jag ska försöka låta magkänslan vara med mig imorrn och inte enbart styras av huvudet och logiken.
det blir en heldag eftersom det tar sin lilla tid att resa till uppsala härifrån, närmare bestämt drygt 2 h. dessutom är jag hundvakt och bor hos föräldrarna i helgen, så jag ska hinna gå ut med hunden på morgonpromenad innan jag drar också. dålig tajming att de behövde hundvakt just denna helg, men det funkar. får ställa väckarklocka imorgon bitti. det är inte så svårt att stiga upp tidigt nu när nätterna och morgnarna är så ljusa. snarare är det skönt att vakna och gå ut när dagen gryr och det ännu är stilla ute. bara jag, hunden och naturen. faktiskt ett väldigt skönt och behagligt sätt att börja dagen på. det blir nog en morgonpromenad ner till vattnet, kanske ett dopp till och med?
nu ska jag bänka mig framför fotbollen. missar morgondagens heta möte mellan tyskland-argentina :( kanske att jag spelar in den och ser den när jag kommer hem, om jag lyckats undgå att höra resultatet.