under isen

orkar egentligen inte skriva här. vill ingenting annat än att gå och gömma mig under täcket i sängen, och bara glömma allt.
ja, just nu är jag riktigt under isen. har haft en skitvecka, men trodde att jag kommit ur det värsta. jag bedrog mig. jag bedrog mig själv. var inte tillräckligt stark visade det sig, och jag brakade än en gång.
ångesten, smärtan och skulden river och bränner inombords. låt mig försvinna bort, till ett annat liv i en annan tid.
jag vill bara fly från allt. mest av allt ifrån mig själv.

redo för våren

jag har gjort allt för att välkomna våren idag:
bytt överdrag på soffan, hängt upp nya ljusa gardiner, tvättat mattor, bytt dukar och ställt en bukett tulpaner på soffbordet. ja, nu är jag redo för våren. fattas bara att tvätta fönstren, vilket visar sig tydligt dessa dagar då solen skiner in genom dem. men det får bli ett senare projekt. kanske i helgen om andan faller på.
meterologerna har spått plusgrader och snöblandat regn imorgon och på lördag, och stämmer det kommer en del av snön förhoppningsvis att smälta. det är dags att den börjar göra det nu, så kanske den är helt borta till påsk åtminstone!
skönt att den här veckan snart är över, för den har inte burit med sig mycket positivt för min del. flera missöden, på samma gång fyra inställda planer som jag sett framemot, gråt&ångest och allmänt nedstämd. det enda jag kan komma på som varit ett glädjeämne är att solen har visat sig och jag stod ute emot husväggen och njöt en stund av solskenet.
nej, jag vill helst lägga denna vecka bakom mig och ta nya tag. ny vecka, nya förutsättningar och utmaningar.

ingen inspiration att skriva alls idag, inte ens i min dagbok.
jag vill bara gå och lägga mig. soffan får duga så länge med tjejernas skidstafett på tvn.

dessa val

jag har gjort en ny upptäckt: sveriges radio!
tidigare har jag alltid haft för vana, eller kalla de ovana, att slå på tvn så fort jag kommer hem. som ett sällskap, för att få lite ljud och liv i lägenheten istället för en ekande tystnad. sen har den gått på i bakgrunden, oavsett vad som visats.
nyligen surfade jag dock in på sr´s hemsida och satte på deras webbradio. att jag inte hittat dit förut! jag har aldrig varit en radiolyssnande person, endast i bilen då bilstereon gått på men då med någon musikkanal. nu öppnade sig en helt ny värld för mig, i och med sr´s breda utbud av samhällsprogram och musik. min vana att slå på tvn har nu bytts ut mot att sätta på webbradion. så mkt mer givande att lyssna på ett intressant radioprogram än att ha någon skränig eller hysterisk serie i rutan med infällda skrattsalvor. samtidigt får jag en daglig dos av nyheter, då ekot sänds titt som tätt, blandat med musik och väsentliga diskussioner eller samtalsämnen. ofta blir det p4 eller p1 på dagtid. just nu har jag fastnat för p4 extra med lotta bromé eller stockholm idag. alldeles utmärkt sällskap. tänk att jag skulle bli en radiolyssnare på senare tid :)
mina tankar snurrar konstant kring hösten och min kommande framtid. väger alternativen och valen jag har framför mig mot varandra. fördelar resp nackdelar. vad är bäst? vad klarar jag av? överskattar jag min egen förmåga, eller är det enbart mina mentala hinder som jag själv sätter upp som spökar?
hjärtat säger att jag vill plugga i uppsala, det har jag alltid velat. hjärnan säger att det är förnuftigare att stanna i sthlm, där jag trots allt har ett litet kontaktnät och inte behöver kasta mig in i allt nytt på en gång. samtidigt ploppar det upp på mailen lediga lägenheter att ta ställning till. vågar jag göra en intresseanmälan? då måste jag ju först bestämma mig för vart jag ska plugga!

alla dessa val. en del av livet.

"nu är det vinter, nu är det sol..."

inte min morgon idag. trots strålande sol, meterhöga snövallar och -21 grader ute. kan det bli mer vinterlikt än så? nej, det är fantastiskt vackert! om man bara klär på sig när man går ut så är det inga problem. solen värmer, och det blåser inte en sekundmeter. och nu när man trodde att vinterns kulle vara över! tji fick vi. :)
nu ska ni få ett gott råd: micra inte ett kokt ägg och sen försöka dela det i en äggskivare. resultat: äggbomb! kände att det var lite som en gummiboll och ville inte ge med sig i skivaren, men envis som jag är tog jag bara i och tryckte till lite hårdare. skulle jag inte ha gjort. ägget exploderade och jag fick en fin inpackning i hår och ansikte av äggula, för att inte tala om allt som spreds över golv, bord och stolar. mindre lyckat. fick således börja morgonen med att städa och duscha av håret. och sätta på en ny kastrull med ägg på spisen. när jag sen efter ett tag känner att det luktar bränt gummi, visar det sig att jag har knäppt på båda mina spisplattor, varav min plastbunke med havregryn står på den ena och börjar bli sådär lagom mjuk i botten.
misslyckande nr 2 på morgonen: fastbränd platsbytta på spisplattan. bara att vädra (med en urusel fläkt som inte gör nån större nytta) och försöka skura rent plattan när den svalnat. fick till sist i mig frukosten utan vidare fadäser. återstår att se vad resten av dagen har i beredskap för mig. jag är beredd!

nu ska jag ge mig ut i solskenet, väl påbylsad. en promenad längs hamnen och vidare till centrum där jag ska på samtal. tänkte hinna förbi bibblan och låna en bok i kurslitteraturen till ssk-utbildningen samtidigt. kan vara intressant att läsa in sig lite på ämnet, bara för eget nöjes skull när jag har lust.

hoppas ni andra har en lika fin vinterdag framför er, var ni än befinner er!

att röra sig i riktning mot sina mål

blir så glad när jag ser alla era fina och stöttande kommentarer! satt hela gårdagskvällen och drömde mig bort. surfade på bostadssajter, universitets hemsidor och jämförde utbildningar. kände hur hela jag sprudlade av lust och ivrighet att få ge mig ut i livet igen. att börja leva.
så här starkt och övertygande har jag inte känt för något tidigare, som jag nu känner inför att börja studera till sjuksyrra. det ger en ny motivation och drivkraft till göra mig fri från ätstörningen. igår kväll satt jag och funderade över vad det är jag behöver ha uppnått för framsteg för att det ska vara möjligt att hoppa på heltidsstudier efter sommaren.
prioritet nr 1 är att gå upp i vikt och se till att jag har både ork och energi till att ge mig in i något så krävande. min hjärna måste fungera bättre än nu. jag måste kunna koncentrera mig och ta in det jag läser. jag behöver kunna sitta still en hel dag och plugga utan att få ångest över min fysiska inaktivitet. jag behöver ha energidepåer och lite marginaler att spela med så att allt inte rasar så fort jag hamnar under stress. jag behöver ha ork över till att vara social och kunna hänga med på sociala aktiviteter för att bli "en i gänget" med de nya studiekamraterna.
det är mycket som måste till, med andra ord. men inget är omöjligt. allt detta ser jag som fullt uppnåeligt bara jag redan nu lägger manken till, varje vecka är värdefull och jag vet ju faktiskt med facit i bagaget att det inte är så lätt att gå upp i vikt som jag hela tiden inbillar, och oroar mig för.
snart väntar alltså en lämplig utmaning, då det vankas födelsedagslunch med släkten då farfar fyller 89 år. att äta flera rätter, inkl tårta, till lunch har för mig varit otänkbart. men vad är det som är så orimligt i det då?? ett ypperligt tillfälle att jobba med viktuppgången och komma ett steg närmare mitt mål och min dröm i höst.
våren kommer att gå fort, som den brukar göra.
jag vill inte stå där i slutet av sommaren och säga "hoppsan, är det redan terminsstart??" och då upptäcka att jag inte har givit mig själv de förutsättningar som krävs för att det ska vara möjligt för mig att påbörja studierna.

nej, jag börjar springa mot målet redan nu, i denna stund. jag har bilden av drömmen på näthinnan, målar upp framtiden precis så som jag vill ha den. och så kommer det också att bli!

hoppas ni får en skön helg, inomhus i detta snöväder! jag längtar bestämt efter våren nu, inte mer snö nu tack...

studiemotiverad igen

jag börjar så smått fundera över hösten, vad jag då ska ta mig för. flera stora och viktiga beslut att fatta. det svåra är att redan nu behöva förutspå hur jag om ett halvår ska må och hur stark jag är.
det jag i allafall har kommit fram till är att jag inte kan skjuta på mina studier. det är dags att ta tag i att vidareutbilda mig, jag kan inte vänta längre. jag vill inte vänta längre! min önskan och längtan efter att jobba som sjuksköterska blir starkare och starkare. helst vill jag vara färdigutbildad nu, och få ge mig i kast med alla utmaningar detta spännande och varierande yrke innebär.
att läsa vidare på högskola/universitet innebär en stor rädsla och osäkerhet för mig. jag är så rädd för att inte klara av det, både studierna och själva studentlivet. att börja studera igen är att kasta sig tillbaka ut i livet, utan fallskärm. då kan jag inte längre gömma mig bakom ätstörningen, hålla fram den som en sköld mot livet och alla krav och förväntningar.
blir man någonsin redo? nej, jag tror inte det. jag är glad att få ta del av er andras erfarenheter och tankar kring att plugga samtidigt som ni brottas med liknande problem och svårigheter som jag. se att jag inte är ensam i världen med samma rädslor och farhågor, men också att det inte behöver vara ett så stort hinder som jag målar upp. vågar ni så vågar jag. kan ni så kan jag!
tack för att ni delar med er! det är delvis tack vare er som jag börjar hitta tillbaka till min egen längtan att läsa vidare, att ta ett steg vidare i livet.

i och med att denna övertygelse får växa sig starkare börjar ett beslut ta form, men det återstår fler. studieort t ex. stanna i sthlm eller flytta till uppsala? börja läsa en enskild kurs (människans fysiologi) eller kasta mig in på en hel utbildning (ssk-programmet)? att behöva fatta det beslutet snart är lättare sagt än gjort, då det hänger på så många andra omständigheter.

socialisera mera

har inga planer inför morgondagen, men har lust att åka in till stan. nån som är ledig och vill ses över en fika på eftermiddagen kanske? jag är öppen för förslag ;)

i flödet

tack för era fina kommentarer. det är alltid betydelsefullt att få andras synpunkter och perspektiv på saker. se att ingenting här i livet endast kan uppfattas på ett sätt, att vi alla ser på verkligheten utifrån vårt perspektiv och med våra erfarenheter och upplevelser i bagaget. det är alltför lätt att fastna i sitt eget perspektiv, att förenkla och generalisera. det är nog inte bara jag som har en förmåga att automatiskt dela in livet i svart eller vitt, antingen eller. det gör det mer begripligt, men samtidigt går jag miste om mångfalden, och framför allt öppnar det för många misstolkningar.
att ändra sitt tankesätt, som man odlat och förstärkt under så lång tid, är inget som görs i en handvändning. det är inte bara att ta av sig sina gamla invanda glasögon och ta på sig ett par nya. ögonen måste också vänja sig vid den "nya styrkan", anpassa sig till att se världen på ett nytt sätt. på ett klarare och öppnare sätt.
upptäcka alla nyanser av grått som helt plötsligt dyker upp i utrymmet mellan svart på ena kanten och vitt på den andra.
betrakta hela spektrumet av färger som regnbågen innefattar, se hur de flyter in i varandra och tillsammans bildar nya färger.
inga skarpa konturer.
inget slut och ingen början.

är det så vårt liv också ser ut?
vi bara tror att vi vet att födelse är början och döden slutet, för det är vad vi kan greppa med vårt medvetande just nu här i livet.
men att allting, även vi, ingår i ett större sammanhang. i ett flöde, en process utan början och slut.

OS-guld

GRATTIS CHARLOTTE KALLA!

yttre påverkan

en eftermiddag med bingo och kafferep tillsammans med gamlingarna.
det som gör mig lite illa till mods är att några damer envisas med att varje gång kommentera mitt utseende, att jag är så smal, samt att jag inte äter kaffebröd när det bjuds (äter mellanmål hemma senare). de första gångerna kunde jag skämta bort det, ha lite överseende och inte lägga så stor vikt vid det. men nu börjar det bli lite tröttsamt och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. att förklara för dem att jag faktiskt har (observera inte är) en sjukdom är otänkbart. för deras generation är anorexi något ogreppbart och oförståeligt, och jag vill inte ge mig in i någon vidare diskussion i ämnet.
jag får väl hoppas att de tröttnar på att kommentera så småningom, försöka inte ta åt mig. men jag skäms varje gång inombords. skäms över mitt utseende, att jag ser ut som ett benrangel. jag hatar hur jag ser ut, vet att det ser hemskt ut och sticker folk i ögonen, men jag kan inte gå och gömma mig och vänta med att visa mig ute tills den dag jag är normalviktig igen. det funkar inte så. jag försöker acceptera läget som det är nu, och jobbar hårt på att förändra tillståndet. men en viktuppgång är inte något som sker på en vecka, och därför kommer jag inte att bli av med det "problemet" den närmsta tiden.
nyckeln ligger nog i att välja vad jag fokuserar på. jag ska inte låta deras okunskap bli till ett problem för mig. det viktiga är att jag vet hur läget är, och vart jag är på väg. sen får alla andra tänka och tycka vad de vill. det är ingenting jag kan påverka i allafall.

tack för tipsen på vardagsmat :) har ätit potatismos tre dagar i rad nu, bara för att jag upptäckt att det är så himla gott! det har jag inte lagat på år och dar, tar igen det nu ;)
ikväll väntar stekt laxfilé, pressad potatis och spenatstuvning på menyn. lax är lyx!

hjärtedag

en gång är ingen gång, två gånger är... ja, iaf en gång mer! :) idag har jag med andra ord intagit årets andra semla. jag älskar dessa bakelser, då det är mammas hemmagjorda med riktig grädde och äkta mandelmassa. jag är så glad och lite stolt över mig själv att jag i år verkligen kan tillåta mig att äta och njuta av dem, den korta period det är säsong. förra året var det big no no för allt vad fikabröd heter, och året dessförinnan kan jag inte minnas att jag heller åt någon. mer än med ögonen vill säga...

os har dragit igång och jag ser framemot några spännande kvällar med skidåkning på programmet. ska inte hoppas på för mkt, men visst har vi chans på medalj i ett antal grenar och distanser. främst håller jag på helena jonsson, som verkar vara en härlig tjej. tror att det är jaktstart på tisdag, och hoppas att tävlingen går i hyfsad svensk tid och inte alltför sent. det är synd när os går i en helt annan tidszon än vår.

till sist önskar jag alla en glad alla hjärtans dag!

tips på god och bra vardagsmat?

jag skulle behöva lite tips och idéer på god vardagsmat som går lätt att laga och inte innehåller alltför många och dyra ingredienser.
vad brukar ni äta till vardags? vill ni dela med er av era standardrätter och favoriter?
ikväll har jag iaf tagit fram räkor på tining. försöker att lyxa till det lite på helgen, även fast det bara är jag själv jag har att laga till. tända lite ljus, unna mig att äta lite dyrare och godare mat och lite choklad sen i tv-soffan. börjar ledsna på att inte ha någon ugn vid det här laget! jag har varit grymt sugen på vegetarisk lasagne de senaste dagarna, en omöjlighet utan ugn... har fått nöja mig med andra pastarätter att stilla mitt behov med. toppen att coop har halva priset på en hel del av änglamarks varor den här veckan. jag som annars inte har råd att handla särskilt mkt ekologiskt, trots att jag skulle vilja (ja,ja, det handlar kanske mer om att prioritera vad jag ska lägga mina stackars slantar på än att jag faktiskt inte har råd...). har därför fyllt skafferiet med diverse pastasorter och ekologisk olivolja. jag har börjat tycka att det luktar så gott när man värmer olivoljan i pannan. ett tecken på att jag alltför länge uteslutit allt vad olja heter??
helt plötsligt, när jag kan tillåta mig det, har jag upptäckt hur mycket mer och bättre maten smakar när man vågar tillsätta tillräcklig mängd fett. det blir en helt annan rätt, och jag njuter av smakerna som får en chans att utveckla sig.

jag upptäcker nya saker hela tiden, bara jag kan tillåta mig det. utmana mina gamla invanda föreställningar, och erkänna för mig själv att det jag så länge och så benhårt trott på kanske inte stämmer.
och det är inte alltid så lätt...

inre motstånd

jag har ingen lust. inte till att läsa en bok. inte till att ta fram min virkning. inte till att göra läxan från psykologen. inte till att maila syrran. inte till att se på tv, då det inte är något bra program. jag vet inte vad jag vill. jag vill ingenting just nu.
jag känner mig tom.
jo, jag vill gå och lägga mig. det är det jag ser framemot nu, men än är det för tidigt för att jag ska kunna sova en hel natt om jag somnar redan. alltså måste jag sysselsätta mig med något ett tag till.
vad ska man göra, när man inte vill göra någonting?
trotsa motståndet, och ta sig för någonting ändå. genom handling kan man förändra en känsla. det är bara det där första steget, att komma igång, som är så motigt.

nej, nu tar jag fram min sjal och fortsätter att virka på den så den blir klar någon gång. punkt.

medveten närvaro

har precis kommit in från det vackra vintervädret, då solen är på väg ner bakom hustaken.
när jag såg att solen tittade fram bakom molnen som öppnade sig klädde jag på mig och gick ut och ställde mig mot husväggen. ansiktet mot solen, slutna ögon. långsamma lugna andetag. andades in den friska luften, sög åt mig av energin från solen strålar. praktiserade medveten närvaro. njöt av stunden. försökte låt tankarna, som pockade på uppmärksamhet, passera. inte få makt över mig just där och då. det är sådana här tillfällen jag behöver öva mig i att ta tillvara på. små andningshål i vardagen. små ögonblick av harmoni. de finns där, bara man är öppen för dem. det behöver inte vara några stora saker, det räcker med att som idag njuta av solen en stund. beundra naturen skönhet i full vinterskrud.

livet är vackert




nu puttrar rotsakerna i kastrullen på spisen. jag förbereder rotmos inför kvällens middag. jag blev så himla sugen på det igår, så idag står det på menyn. spisen har gått varm hela eftermiddagen då jag har gjort i ordning matlådor till ett tag framöver. det är skönt att ha fyllt på frysen igen, förberett så att matlagningen inte behöver ta så mycket tid de dagar jag vill att maten snabbt ska vara klar utan att för den sakens skull använda mig av halvfabrikat. (visst är det ok med halvfabrikat emellanåt, men inte alltid, och jag tycker hemlagat smakar så mkt mer!)

välgörande för kropp och själ

dagen har gått i hälsans tecken, både kropp och välbefinnande har fått sitt. först ett mkt bra och givande dietistsamtal och sen direkt ett besök hos frissan. för en gång skull var jag nöjd när jag klev ut därifrån. ingen dramatisk förändring, det är inget för mig, men några cm kortare blev det iaf. jag tycker så mycket om att sitta hos frissan och bli ompysslad. det är så skönt när någon håller på med ens hår! jag vill helst bara sitta där tyst och blunda, inte småprata om nåt ytligt (absolut inte få frågan om vad jag arbetar med/studerar till...) utan bara vara. njuta av att vara omhändertagen.

jag är värd att få må bra och känna mig fin

tidigare gånger det är dags för klippning brukar jag ha gått till en frisörskola pga det billigare priset, men med senaste gångens missnöjda resultat i färskt minne tänkte jag att jag faktiskt skulle "kosta på mig" att betala lite mer för att få bli nöjd. jag har svårt för att spendera pengar på mig själv. jag kan vara snål så förbannat, en egenskap jag inte alls är särskilt stolt över och som jag försöker att jobba med.

trots att jag mest suttit på pendeltåg och i samtal idag så är jag ändå rätt slut nu när jag väl landat hemma igen. att vara borta, på resande fot, hela dagen tar på krafterna det också. inte blir det bättre av att jag drömmer så mycket skit de senaste nätterna, så jag sällan är utvilad när jag vaknar trots att jag fått mina timmars sömn.
sömnen är helig för mig. jag fungerar inte utan mina 8 timmar i sängen, gärna 9 timmar. har ärvt mitt sömnbehov av mamma, hon är likadan. ibland önskar jag att jag var mer lik min lillasyster, som är tvärtom, en riktig nattuggla. när andra gör sig klara för utgång, eller bänkar sig för en sen kvällsfilm, ja, då står jag och borstar tänderna och ser framemot att få krypa ner i sängen...

men än är det inte riktigt dags för nattning. först väntar lite tv-tittande och läsning av "hemuppgiften" till psykologsamtalet imorgon.

semmelpremiär

nu är det gjort! veckans stora utmaning, det jag sett framemot och laddat för en längre tid.
jag har ätit min första semla på år och dar. och det var precis så gott som jag hoppats och trott. mammas hembakade semla med riktig grädde och mandelmassa. och en stor kopp kaffe till det i sällskap med föräldrarna. jag kände mig så stolt över mig själv när jag bad mamma göra i ordning en semla till mig också till fikat. en blick ifrån henne avslöjade hennes förvåning.
"med grädde också?" frågade hon.
"absolut, med grädde och allt" svarade jag och gick ut ur köket för att låta henne göra i ordning dem ifred.

som väntat rasar ångesten inuti mig nu, när jag i min ensamhet försöker hålla demonerna stången. alla tankar och känslor som bara skriker ut hur tjock, fet och äcklig jag är. att jag borde ha ätit mitt vanliga mellanmål istället. hur mkt fett, socker och andra onyttigheter den där bakeslen innehöll och nu smutsar ner min kropp.

jag skriver här för att försöka stå ut.

även detta är övergående

redo för party

åh, vad livet kan vara vackert ibland!
idag visar det sig från sin allra bästa sida, och jag blir övertygad om att detta är den vackraste plats på jorden att befinna sig på i just detta ögonblick. i detta gnistrande vinterlandskap. inte ett moln på himlen, temperaturen runt nollan och en stark lysande och smått värmande sol. jag strosade ner till hamnen efter lunchen och bara ställde mig där ute på bryggan med ansiktet mot solen. tog in alla ljuden av fåglar, knarrande fotsteg, puttrande båtmotorer och människosorl.
just där, just då försvann tiden. jag bara var. en fantastisk känsla av harmoni.

solen fortsätter att dela med sig av sin energi, dock genom fönstret. det är så tydligt hur det går mot ljusare tider, att dagarna blir längre och längre. livet börjar återvända. även till mig. jag börjar se ljusare på mitt liv och min tillvaro. jag börjar försöka hitta ut ur mörkret igen.

ikväll ska jag bort på 25-års fest. det är inte ofta jag går på fest. kan ärligt talat inte komma ihåg när det skedde senast. är av förklarliga skäl både nervös och förväntansfull. jag intalar mig att det kommer att bli kul, att jag kommer att klara av det galant. jag ska gå dit och bete mig som om jag vore frisk, inte låta anorexin sitta utanpå mig. jag ska snegla på de andra, se hur de gör och ta efter. äta det som bjuds, dricka vin och äta tilltugg. utan att räkna kalorier eller försöka dra slutsatser i huvudet hur stor mängd det motsvarar i förhållande till en vanlig måltid.
jag ska sträva efter att vara närvarande i stunden, närvarande i mötet med andra människor. inte tankeläsa och ha förutfattade meningar om hur de ser på mig. till största delen kommer det att vara för mig okända människor, på gott och ont. det jag tänker om mig själv avspeglas till andra.

därför ska jag gå in med föreställningen att jag visst är en intressant och trevlig person. jag har något att komma med, jag också. jag är lika mycket värd som alla andra och har samma rätt att komma till tals och ta plats.

jag ser med spänning framemot kvällen. ett socialt experiment. kanske är det så att mina förutfattade meningar inte är sanna? det ska jag försöka ta reda på ikväll.
och jag ska ha kul!

att lyssna till sin kropp

blev inte mätt efter middagen, bestående av fisk och potatis. av erfarenhet vet jag med mig att det är en måltid som mättar ganska dåligt, oavsett om jag komponerar ihop det till att innehålla matcirkelns alla delar och tillräckliga mängder. hmm, någonting säger mig att det fett jag tillför inte räcker. för att bli av med det här j-vla suget jag kände nu efter måltiden, gick jag i skafferiet och tog mig en näve blandade mandlar och solrosfrön. det hjälper mot suget. inte ett äpple, som anorexin försöker intala mig att jag ska ta istället, eller en morot. det är inte vad kroppen skriker efter.
att lyssna till sin kropps signaler och tillfredsställa dess behov är svårt, riktigt svårt. för hur vet man vad den vill ha? hur vet man vad som är rätt och fel i virrvarret av tankar och känslor och väldigt subtila signaler som man inte har en aning om hur man ska tolka??
och på allt detta den stränga rösten från anorexin som dånar i bakgrunden, mässande sina lagar och regler.
motstridiga budskap, som bara jag kan analysera och välja vilka jag ska agera på. försöker acceptera att enda sättet att lära mig är att prova mig fram. se vad som fungerar, vad som inte gör det och dra lärdom av erfarenheterna.
jag har kommit en liten bit på väg. jag vet nu med mig vad som ger mer sug än annat, vilken mat som mättar och som inte gör det, vad som minskar suget och vad som bara är ett självbedrägeri att äta.

det tar tid. tid att våga lita på sin kropp. tid att lära känna sin kropp, att förstå vad det är den försöker förmedla.

en process som måste få ta tid.
acceptans

regnbågsskalan

jag ser framemot en kväll i soffan med tända ljus, en kopp kaffe och en bit mörk choklad. ikväll ska jag ta hand om mig själv. ge till mig själv. kärlek och omtänksamhet. tillåta mig att mysa och bara vara utan krav. inte tänka på toaletten som behöver städas eller att det måste dammtorkas i lägenheten. förresten, vem säger det, att det måste göras? det är mina tankar. tankar som säger att jag måste ha det städat och fint, perfekt, för att duga. för att vara värd någonting.
vad ligger för sanning i det påståendet? om jag fortsätter i samma hjulspår som tidigare och gnetar och gnor som jag brukar så förstärker jag bara mina antaganden om att jag är det jag gör. mina prestationer.
dags att agera på ett annat sätt. skaffa nya, mer funktionella, antaganden och livsregler.

det är ok att ha lite damm i hörnen. det är ok med lite tandkrämsprickar på badrumsspegeln. det är ok med grus på dörrmattan. herregud, det syns ju bara att det är någon som bor här!
att inte ha det kliniskt rent och städat varje dag betyder inte att det måste råda kaos och vara hur smutsigt som helst.

nyansera ditt tänkande, johanna!

livet är inte svart eller vitt. det är både svart och vitt, och alla gråskalor däremellan!
sen kan man måla livet i regnbågens alla färger om man så vill!

pengar är just bara det, pengar

fick en trevlig överraskning idag när posten damp ner i brevinkastet. hela tre brev till mig, det hör inte till det vanliga. det visade sig att jag hade kunnat vara utan två av dem... det ena var från försäkringskassan, där de kräver tillbaka mitt bostadsbidrag från 2008 på 6000 kr eftersom de räknat fel när de utredde mitt inkomstgrundande kapital. herregud, 2008 var ju längesen. och det kommer de på nu?! jaha, inte mer att göra än att håva fram pengarna och så snällt betala tillbaka deras misstag. kan säga att mitt förtroende för den myndigheten inte är stor, inte innan och inte hädanefter.
det andra brevet, var, hör och häpna, också en räkning. denna gång från psykmottagningen där jag går på samtal och även tar en vikt med jämna mellanrum. nu ska jag tydligen betala 100 kr för att jag tagit 1 min i deras tid i anspråk och klivit upp på en våg. aldrig i livet. ska gå och prata med dem imorrn. jag har bättre saker att lägga den hundralappen på, mat t ex.
lika bra att alla pengatrubbel kommer samtidigt, så kan jag svära åt dem en liten stund och sedan lämna det bakom mig. det ska inte få grusa mitt humör resten av dagen.
pengar är pengar. jag ska inte ge det mer makt än nödvändigt. det finns bättre saker att lägga sin energi på här i livet.
jag är trots allt tacksam att jag faktiskt har så att jag klarar mig. det finns dem som lever under betydligt knappar livsvillkor än jag, så jag har ingen rätt att klaga.

ska försöka pallra mig iväg till en garnaffär i eftermiddag så att jag äntligen kan börja virka på min sjal. mönstret har legat framme på skrivbordet i flera veckor nu, men jag har ännu inte fått ändan ur vagnen och köpt garn. har svårt att bestämma mig för vilken färg jag ska göra den i. ett första steg kan dock vara att ta sig iväg till affären, så får jag se vad de har för utbud!

hoppas ni får en bra start på veckan!