kommunikation

så var det söndag igen och ännu en vecka till ända. snart är det oktober! hösten går även den fort, och jag att jag måste passa på att ta tillvara på denna vackra årstid. det har jag lyckats rätt väl med idag, då solen visat sig dock utan att värma. höstvindarna viner och får löven att rasa från träden. önskar att de kunde sitta kvar och lysa med sina vackra färger ett tag till. tog först en promenad i ett skogsområde i närheten till mig, där de dessutom hade någon typ av bygdedag med lite loppis och marknadsstånd där jag fyndade en stor tekopp med fat för en tia. sedan tog jag cykeln till stadsparken för att se om jag kunde hitta några kantareller. tyvärr är jag inte den enda som letar svamp i den närmsta skogen som finns till hands i stan, vilket gjorde att resultatet av svampletandet blev klent. några ynka kantareller blev det, som strax ska hamna i stekpannan med en klick smör. mmm, smörstekta kantareller tillsammans med ugnsbakade rotfrukter och kycklingfilé. söndagsmiddag!
igår kom föräldrarna förbi en sväng med lite vinterkläder och skor som jag haft i förrådet hos dem. det börjar bli dags för lite varmare grejer, framför allt mössa och vantar på kvällarna. tog en tur på ikea tillsammans med dem och kom därifrån med en kontorsstol till mig. jag har underbara föräldrar, som alltid ställer upp och stöttar mig på alla tänkbara vis. är jätteglad för stolen, det är sådan skillnad nu att sitta och plugga vid skrivbordet. axlarna och ryggen värker inte efter 10 min längre. jag inser vikten av en ergonomisk arbetsställning! jag försöker samtidigt kontinuerligt jobba med yogaövningarna jag fått som ska stärka ryggen och axelpartiet, så det ska nog bli mindre värk hädanefter.
jag kan inte komma ifrån hur jobbigt det känns att behöva se framför allt mammas frustration, oro och ilska över min situation och min sjukdom. den tar sig uttryck i anklagelser och "tjat" men jag vet att det egentligen inte är adresserat som så. det är snarare jag som mottager henne ord på det viset, men när jag redan från början har en stark självanklagelse som jag försöker att jobba bort så kommer hennes som ytterligare en sten på berget. det hjälper mig inte, tvärtom. samtidigt finns det längre inga ord kvar. ur ett perspektiv tänker jag att vi inte längre borde prata om detta tillsammans något mer, eftersom alla ord redan är sagda. jag vet att lösningen inte är att sopa problem under mattan eller låtsas att de inte existerar, men det är inte riktigt så jag menar. snarare att vi inte kommer längre, att de inte kan stötta mig mer genom våra dialoger. de har aldrig varit särskilt konstruktiva. om vi ska kommunicera i fortsättningen inom det här området tror jag att vi istället behöver övergå till att till största delen använda oss av gester och handling. då syftar jag framför allt på mig själv. att i handling visa dem vad jag menar, vad jag vill och vart jag är på väg.

ord är inget annat än just ord

färgsprakande höstdag

jag har tagit till mig av kloka katarinas ord, och försökt att fokusera på små glädjeämnen under dagen. hösten har visat sig från sin vackra sida, och jag har njutit av en promenad i skogen under lönnar i brandgula toner och med solen i ansiktet. stannat och tittat på fåren i hagen, lammen som växer så fort. tänk om man vore ett får som fick ströva fritt på betesmarker vars huvuduppgift är att hålla landskapet öppet och föra sin ras vidare och bidra till jordens artrikedom. det verkar bra mycket enklare än att vara människa, men vad vet vi om livet som ett får? kanske de också drabbas av ångest och lever ett långt ifrån okomplicerat liv. njae, jag tvekar om det. men vad spelar det för roll nu, när jag har tilldelats ett människoliv. inte ska jag slösa bort den värdefulla tiden med att önska att jag vore någonting annat/någon annanstans.
dumma tankar säger att jag "borde" ha ägnat betydligt mer tid till studierna idag än vad jag gjort. istället för att vara produktiv och nyttig har jag varit ute i solen, druckit kaffe mot en husvägg och läst tidningar, plockat äpplen och gjort yoga och mediterat. sådant som inte riktigt räknas i min värld, men egentligen innehar större värde än studier. sådant som ligger mer i enlighet med mina livsvärderingar. så varför får jag så dåligt samvete när jag gör mer av det? borde det inte vara tvärtom? där krockar återigen de långsiktiga konsekvenserna med de kortsiktiga. där behöver jag bredda mitt tidsperspektiv och sätta in saker i ett större sammanhang och se en helhet, se vad som leder vart.
nu har jag tänt ljus på mitt lilla rum. ute är det redan kolmörkt sedan någon timme tillbaka. vad fort det blir mörkare den här årstiden! men för att återigen vända på det och se det positiva, så betyder det fler tillfällen att tända ljus och mysa under filt med stora koppar te.
tar jag bara en dag, en timme i sänder kommer jag att ta mig igenom även denna psykiska svacka. jag behöver inte låta den få ett större grepp om mig och min tillvaro än vad den redan tar.

det viktigaste är inte hur man har det utan hur man tar det

klyschigt, jag vet, men visst ligger det mycket sanning i det.

perioder av svackor

usch vilken seg och tråkigt dag detta har varit. än är den inte slut, men jag ska i allafall ta mig utanför dörren då vi har kvällsföreläsning. inte särskilt lockande, fast kanske vad jag behöver. efter att ha suttit inne hela dagen och försökt plugga i omgångar, vilket gått mindre bra då koncentrationen lyst med sin frånvaro, är lite social kontakt välkommet. det är verkligen trist att sitta hemma och plugga själv. hade egentligen planerat att sitta på biblioteket istället, men med tanke på att regnet öst ner i princip hela dagen så skrotade jag de planerna. tack och lov verkar ovädret vara på väg att dra förbi nu och det ser lite ljusare ut på himlen lagom till jag ska cykla iväg. kanske jag slipper dra på mig mitt fiskargröna regnställ. skulle verkligen behöva köpa ett nytt, lite snyggare, regnställ. det får hamna på att-köpa-listan, dock är det en rätt trist sak att lägga pengarna på så det hamnar nog en bit ner på prioriteringen. jag får hoppas på en relativt torr höst istället, vilket känns mindre troligt...
idag är verkligen en sån där dag då humöret är i harmoni med vädret. grått ute, grått i sinne. känslor av hopplöshet, håglöshet och missmod fyller mig. just därför gör det mig nog gott att komma iväg och få lite andra intryck och fokusera tankarna på någonting utanför mig själv.

jag märker tydligt att jag är på väg ner i en svacka igen, sådana som kommer och går i perioder och som jag har lärt mig känna igen. dock inte riktigt lärt mig hantera eller acceptera. när de tunga perioderna kommer dras jag med ner i den nedåtgående strömmen, och tappar lätt fotfästet.

när kroppen talar lyssnar man

tecken efter tecken. kroppen talar till mig. jag kan inte välja att bara köra vidare och blunda för det jag inte vill se eller veta av. jag känner så väl igen signalerna och vet vad de betyder. vet var de leder.
jag mår visst inte så bra som jag inbillar mig. kroppen talar sitt tydliga språk. jag har varit med så länge att jag är mer än väl bekant med det stadium jag befinner mig i nu.
som jag pratade med en klok person om, att det i mitt nuvarande fall är så att det fysiska inte hängt med det psykiska i utvecklingen. i viss mån hänger de båda förstås samman, men jag har lagt alldeles för stor vikt vid det mentala och försummat betydelsen av att gå upp till en hälsosam vikt. utan en kropp i balans kommer heller aldrig psyket i balans. och fast jag nu psykiskt mår bättre, känner mig mer levnadsglad och hoppfull så är inte kroppen i samma skick. den mår ärligt talat inte särskilt bra, och det kan jag inte längre blunda för då den börjat protestera högre och högre.
när ska jag inse att kroppen faktiskt är förutsättningen för hela mitt jags existens?? jag kan inte tro att jag kan leva ett liv, som alla andra, i en utmärglad och bräcklig kropp som inte orkar fungera som den ska.
jag behöver omprioritera. livet, studierna och allt däromkring finns kvar. men för att till fullo, och i ett längre hållbarhetsperspektiv, kunna njuta och tillgodogöra mig det måste jag se till att ha en fungerande kropp som orkar föra mig genom livet.
jag möblerar nu om mitt inre rum, och sätter kroppen i centrum för en tid tills den automatiskt får det utrymme och den uppmärksamhet den ständigt behöver och förtjänar.

kontroll, ett ord som säger allt

jag vet inte hur jag ska formulera mig. behöver få ner tankarna på pränt, men orden vill inte komma. inte i någon begriplig ordning i allafall.
jag behöver stanna upp, ta ett steg tillbaka och betrakta min nuvarande situation med lite mer distans. titta på var jag är i livet, på hur jag nu lever och hur det känns. se vad det är som händer, vart jag är på väg. se, inse och sedan välja hur jag ska agera utifrån det. utifrån en objektiv analys av tillvaron, inte den känslomässiga som styr mig just nu. jag går med bindlar för ögonen, lyssnar alltför mycket till känslor som inte är sanna eller speglar verkligheten.
när jag tittar på de senaste veckorna i backspegeln blir det tydligt att jag inte har någon vidare utvecklad simultanförmåga. jag är på väg att göra samma misstag igen. antingen fokuserar jag på att leva i livet, i ett desperat försök att passa in och vara "frisk" som alla andra. eller så stänger jag in mig i min bubbla och lägger all kraft och energi på mat och låser mig i en tillvaro styrd av mattider och matscheman.
nu har jag svängt åt det förra alternativet. alldeles för mycket, inser jag. maten, och vikten av att hålla på mina mellanmål, har kommit i skymundan. det har fått stå tillbaka till förmån för det sociala. för att kombinera dessa två faktorer har för mig alltid varit ett stort gissel. det som jag gång på gång misslyckats med. det är svart eller vitt, antingen så kör jag i ena riktningen på motorvägen eller den motsatta.
hur sjutton ska jag få dessa delar att gå ihop??
jo, inom mig någonstans, om jag stannar upp och lyssna riktigt noga, har jag nog svaret.

kontroll

det handlar om att våga släppa på kontrollen. jag kan inte ha full kontroll om jag ska delta i livets tillsammans med andra. men att ha kvar min inbillade kontroll, och då välja bort relationer och samspel med andra i livets väv, är inte ett liv.
jag kan inte pendla mellan dessa två ytterligheter hur länge som helst. en dag går pendeln ur led. jag behöver hitta jämvikten istället, sakta ner och sträva mot mitten.

hur ser den där gråzonen egentligen ut?
vad innebär den?
och hur stannar jag kvar där och hittar mitt jämviktsläge?

livets gång

tårarna trillar. älskade farfar har gått bort. men det var väntat, han har levt sitt liv och fått vara pigg och klar i huvudet så gott som in i det sista. det bästa som kunde hända var att han fick sluta nu. men det är ledsamt att han är borta, att jag aldrig mer kommer att få träffa honom.
gick förbi kyrkan och skulle tända ett ljus. därinne pågick en stilla gudstjänst. som av en tillfällighet, fast jag inte tror på sådana, höll deltagarna på att tända varsina små ljus att sätta i en sandkrans. jag anslöt mig till dem och lät mitt ljus brinna för farfar. tårarna trillade nedför kinderna, men i kyrkan kändes det tillåtet. ingen som tittade konstigt eller sa någonting. jag satte mig sedan en bit bakom och lyssnade till vacker stilla pianospel. ljuslågan dansade framför mina ögon.
älskade farfar. vila i frid.

nytt handarbetsprojekt

har haft en trevlig eftermiddag tillsammans med fina I. har startat upp ett nytt handarbetsprojekt, då jag börjar bli i akut behov av ett par nya tofflor. har nämligen nött hål på både mina virkade tofflor och nu mina stickade raggsockor. klarar mig inte utan ett par extrasockor/tofflor på fötterna nu när det börjar gå mot kallare tider. det är dragit i gamla kåkar som denna, särskilt på golvet. alltså måste jag sätta lite fart om jag ska få till ett par sockor inom snar framtid! jag är dock dåligt på att ta mig tid att sätta mig med stickning eller virkning här hemma. fastnar oftast i någon hjärndödande aktivitet som surfande på nätet istället. får styra upp lite stick- och virkdejter tillsammans med andra istället tror jag. dessutom är det mycket roligare att snacka skit samtidigt (eller beröra livets stora och svåra frågor)!
börjar få ordentligt ont i ryggen nu när jag suttit böjd över kursböckerna i dryga timmen. jag har inte den mest optimala arbetsställningen vid mitt skrivbord. jag sitter alldeles för lågt i förhållande till bordshöjden och får således dra upp axlarna när jag använder tangentbordet. måste göra nåt åt detta, fixa nån bättre stol eller nån dyna att komma upp lite högre med. jag kan ju inte klaga att jag får ont i rygg och axlar när jag inte gör något åt problemet... ska dock försöka komma igång regelbundet med yogan nu igen, för det gör stor skillnad för musklerna i ryggen. det här med att prioritera min tid behöver jag bli bättre på. jag har tid, men använder den ofta på "fel" sätt.
var för övrigt och förtidsröstade idag. skönt att ha det gjort! nu kan jag lägga allt valsnack åt sidan och med spänning invänta valresultatet.

innovation race

är helt slut i huvudet efter en maratondag med ett projektarbete vi håller på med i två dagar nu. ett innovations race, väldigt spännande och intressant, men också intensivt. det är otroligt lärorikt att få jobba med ett riktigt case och försöka hitta lösningar på aktuella problem i samhället idag, samtidigt som jag lär mig mycket om mig själv i arbetsprocessen i gruppen. jag tycker så mycket om att arbeta i team, där alla bidrar med olika infallsvinklar, egenskaper och kunskaper. jag lär mig ofta mer av att lyssna och lära av andra än genom att plugga fakta i läroböcker, även fast det också behövs såklart.
kom hem och har gjort i ordning matlådan till imorgon. mer än så orkar jag inte känner jag. det tar på krafterna att vara igång och alert i 10 timmar, i princip utan paus. mental utmattning!
ska lägga mig på sängen med senaste numret av damernas värld som hade dykt upp i brevinkastet idag. det är mer lättsmält att bläddra i en tidning än att läsa en bok. kurslitteraturen får jag ta mig an i helgen. det är även kulturnatten här i stan på lördag som jag tänkte gå på. en massa spännande kulturevenemang som alla är helt gratis! toppen :) planerar att gå på något yogapass, teprovning, öppet hus i botaniska trädgårdens växthus och titta på den omtalade victorianäckrosen som endast blommar nattetid samt kanske bob hanssons framträdande på ekocaféet. får se hur mycket som hinns och orkas med.

att ge och ta

min frånvaro här på bloggen den senaste tiden ger mig dåligt samvete. när jag tog upp bloggen igen så var det på villkor att det inte skulle bli ett tvång att skriva. hittills har det heller inte varit det, men nu ser mitt liv lite annorlunda ut än när jag startade. det är något jag är oerhört glad och tacksam över! bloggen har väl fyllt sin funktion, och gör fortfarande i och med att den är ett bra verktyg för att hålla kontakten med fina människor runtom i landet. men mitt eget engagemang har sinat, i af gått ner i en svacka. det är så mycket annat som tar upp min tid nu, det verkliga livet. nog för att den virtuella världen är lika existerande som den fysiska, men jag kan inte till fullo vara närvarande på både plan samtidigt. därav min högst bristfälliga uppdatering här. den tid jag har för "slösurfande" ägnar jag hellre åt att läsa andras inspirerande bloggar, än att skriva själv. känner att jag inte har så mycket att komma med, nästan ett slags prestationsångest. dumt, jag vet! men andra formulerar sig och har så mycket klokare tankar att dela med sig av än vad jag just nu kan få ur mig. därför nöjer jag mig med att med glädje och tacksamhet ta del av andras tankar och vardag. livet är ett givande och tagande. jag tar mer än jag ger för tillfället. så får det vara. tids nog svänger pendeln.
så, nu loggar jag in på bloglovin, fixar en kopp kaffe, och gör kväll för idag med pluggandet. det är en dag imorgon också. en dag som jag förövrigt inte har planerad, mer än att skriva slutfinishen på min fallstudie och skicka in den. sen är dagen blank, men vädret ser lovande ut så jag slår mig nog ner i en park i solen :)