afternoon tea

yeah, min isolering från cybervärlden är bruten :) en välkommen överraskning när jag slog på datorn nu ikväll, det gör allting lite lättare.
har varit inne i stan på afternoon tea med mina systrar. fint värre, och jag har ätit choklad för ett helt år framöver. dessertbuffén på berns kan jag varmt rekommendera. mätt på fett och socker, men gott var det!
varför ska det vara så svårt att umgås med mina systrar? det gör bara så ont. ont att se deras nära relation. ont att upptäcka hur jag inte är en del av deras liv, hur jag inte har en aning om saker de pratar om sinsemellan. ont att känna sig så icke-behövd, så ointressant. 
hur hittar man tillbaka till dem man vars uppväxt man delvis har förstört? hur blir jag en syster igen?

har efter en del funderande beslutat mig för att fira nyår med ena systern, hennes kille och vänner. får dock känslan av att det mer är hennes kille som bjöd in mig. hon är avig när jag frågar om praktiska detaljer inför festen. jag är medveten om att jag inte kan ändra på andra, endast på mig själv, och att jag har ansvar för hur jag låter yttre omständigheter påverka mig. jag väljer hur jag ska reagera. men hur låter man bli att tolka det som sägs i tystnad och kroppsspråk? det viktigaste är det som förmedlas i tomrummen mellan orden.

internetabstinens

ja, det är ett lyxproblem. men det är lika irriterande ändå.
internet fungerar inte hemma. suck. har försökt med allt, men jag är ingen datatekniker. universitetets it-support verkar ha tagit ledigt för resten av det här året. en till suck. visst överlever jag utan internet, det blir bara lite tråkigare och i viss mån krångligare. jag är nog lite bekväm av mig. efter visst motstånd mot att bege mig ut igen så packade jag ner datorn och cyklade iväg till universitet där jag nu surfar på deras trådlösa nätverk. kollar ställningarna på penningkontot, köper tågbiljett till stan imorrn och checkar mailen. det viktigaste. det får räcka. märks att det är ledighet, helt öde i lokalerna. mötte bara en indier på väg hem med bollywoodmusiken strömmandes ur pc:n under armen. ska cykla hemåt igen jag också.
det får bli en kväll med bok och tv. träning på att vara närvarande i nuet istället för att försvinna bort i den virituella världen. inget ont som inte för nåt gott med sig...

resande cirkus

nog är jag glad att jag bor i en stad där man kan cykla överallt, och slipper sådant som pendeltågseländen och annan kommunaltrafik. jag verkar dock lyckas med att pricka in mina resor hem till föräldrarna då det är störningar i trafiken, så även denna eftermiddag då jag skulle bege mig hem till uppsala igen. med alla julklappar nedpackade släpade jag med mig två stora och TUNGA väskor på resan, men tänkte att det är lugnt för jag behöver ju endast byta tåg en gång på centralen. ha, trodde jag...
vi kommer inte längre än till farsta förrän de ropar ut att det är växelfel i älvsjö och att vi måste kliva av tåget och ta tunnelbanan in till stan istället. hastar av tillsammans med alla andra och kånkar och drar väskorna i snömodden till tunnelbanan några hundra meter bort. puh! första heatet avklarat. trängs på ett knökfullt tunnelbanetåg den sista biten till centralen. missar första tåget till uppsala som jag hade tänkt hinna till, och det trots att jag hade 20 min marginal. spanar in nästa tåg, som ska gå från spår 18 och stretar till den perrongen. släpa, dra, lyft och kånka. förbannar mig själv för att jag har så mkt packning, varav det mesta är oanvända kläder... att jag aldrig lär mig packa på ett vettigt sätt! efter en del väntan på perrongen plingar det till och vi får veta att det tåget beräknas bli minst 20 min sent. ingen idé att stå kvar där och se när det tåget behagas dyka upp, då är det bättre att ta den vanliga uppsalapendeln. tio minuter tills den avgår. grabbar tag i väskorna för en ny etapp genom hela jäkla centralen längst bort till andra änden. tåget står inne, skönt! äntligen kan jag pusta ut och slå mig ner på ett säte. trodde jag... har bara hunnit ta plats då det plingar i högtalaren och konduktören meddelar att detta tåg ställs in och inte kommer att avgå förrän om ytterligare en timme. istället hänvisar de oss resenärer till tåget som ska komma in på spår 18... jag tror de skojar med mig, jag stod ju för f-n nyss på den perrongen! 7 minuter tills det tåget beräknas avgå, hinner jag inte med det får jag alltså vänta ytterligare en timme. inte en chans. jag rusar av tåget med väskorna på släp tillsammans med x-antal uppretade medresenärer med siktet inställt på perrong 18 och klockan flåsandes i nacken. tillbaka genom hela centralen, denna gång med ännu en högre växel i, som jag inte trodde jag hade. vägrar bli sittandes på centralen en timme till! med orangutangarmar stretar jag upp för trapporna till perrongen en sista gång och tittar på klockan som slår minuten för avgång. in i första bästa vagn, hoppas att det är rätt tåg. dunsar ner på ett säte bredvid en svettig och flåsande medelålders gubbe som sprungit samma gatlopp som jag. 40 min vila innan uppsalas lampor skymtar genom rutorna. tur att stadsbussarna är mer pålitliga, och att jag har en hållplats nära där jag bor. nya krafter när mållinjen närmar sig.
nästa gång ska jag NOGA överväga varenda strumpa i packningen, och kanske önska mig färre julklappar ;)

smärtans riktning

jag tycker att jag är ganska "tålig", har inget emot att se blod, sår, sprutor eller operationer. när en nära anhörig däremot mår dåligt eller har riktigt ont, då är jag inte alls särskilt hårdhudad. jag klarar inte av att se smärtan, det gör så ont även i mig. jag vill så gärna kunna lindra, men kan inget göra. istället håller jag mig undan för att slippa se, slippa känna.
nära relationer innebär starka känslor, såväl glädjefyllda som smärtsamma.

smärtan går också i andra riktningen. det gör ont att bo hemma hos föräldrarna och se hur illa berörd mamma blir av mig och det faktum att jag inte tagit mig ur ätstörningen.

nära relationer gör ont.

nyårsproblemet

så är julafton över för denna gång. jag blickar tillbaka på gårdagen med ett varmt hjärta. glad över att ha fått uppleva en lugn och fridfull jul precis i min smak. jag är väldigt tacksam som har det privilegiet att fira med en kärleksfull familj, god mat och julfrid. långt ifrån alla har de förutsättningarna, och jag tänker att jag någon gång i framtiden ska hjälpa till som frivillig vid ett öppet hus på julafton, dit alla ensamma och hemlösa kan komma och fira jul i gemenskap och värme. ingenting går att ta för givet. jag har det bra just nu. hur livet ser ut om ett, fem eller tio år kan ingen veta.
när julen är över står nyårsafton på tur. jag blev inbjuden av syrran och hennes kille att fira med dem och deras vänner i ett hus utanför stan. lät roligt, jag som sällan firat nyår genom att gå på fest. men så idag fick jag veta att vår gemensamma vän och hennes kille inte kommer, de som jag hade sett som mitt säkra kort bland gästerna. i övrigt är jag inte alls särskilt bekväm eller passar in i syrran och hennes killes umgängeskrets, med  karriärinriktade personer som pluggat tillsammans. när det nu visar sig att det bara är dem, och jag, som ska vara där på nyår känns det inte alls lika lockande. jag är det svarta fåret i gänget. att vara där ett helt dygn, tvingas passa in och försöka vara någon jag inte är känns olustigt. det är precis det jag har så svårt för och som gör att jag tycker att det är ansträngande och krävande att vara social. jag överväger att tacka nej till festen och hellre fira en kravlös nyår på mitt sätt, hur det nu än skulle bli.
jag försöker påminna mig själv om att jag inte är en osocial och misslyckad människa bara för att jag inte är ute och festar som "alla andra". jag trivs visst med att umgås med andra, men med personer som får mig att må bra och som jag känner att jag kan vara mig själv med. jag måste själv välja mina sammanhang.
vad ska ni andra göra på nyår?

God Jul!

En riktigt

GOD JUL

till Er alla

vinterlandskap

solen skymtar mellan molnen, och termometern visar barmhärtiga -7 grader idag. tur att jag inte befinner hemma i uppsala just nu, där de hade -30 inatt. galet kallt! runt - 20 grader går min gräns. ska passa på att gå ut en stund i dagsljuset snart, för om bara någon timme börjar det skymma igen. positivt är dock att det nu vänt och att vi går mot ljusare tider.
gjorde en tur till stallet i förmiddags och hälsade på dem där. märker vad jag saknat det stället när jag kom dit igen. stämningen, lugnet, atmosfären. en varm hästmule. man kan inte få det bästa av alla världar, och det var en av de saker jag fick försaka när jag flyttade. jag tror att jag skulle trivas bra med livet på en gård. jag drömmer om att göra det en dag, helst i ett varmare klimat :) styra över mitt eget liv i större utsträckning, utan att vara fången i dagens samhälles snurrande ekorrhjul med dess villkor och värderingar.
nu en promenad i vinterlandskap och kanske enstaka solstrålar.

dan före dan före dopparedan

dan före dan före dopparedan. väntar på att syster och hennes kille ska komma, så ska vi fira "lilla julafton", om man nu måste kalla det något, med dem. känns rätt bra att dela upp själva julaftonen så här, då blir det inte lika höga krav på att alla ska vara så glada och allt vara så bra just en enda dag. del upp firandet, minska på krav och måsten. en kväll tillsammans med nära och kära, tända ljus, julmat och lugn är allt jag önskar. inget mer.

har inget vettigt att säga, därav den dåliga uppdateringen här på bloggen. då är det bättre att vara tyst. kanske gäller samma sak nu. men ibland behöver jag också försöka skapa lite reda i virrvarret av tankar och känslor hur motigt och omöjligt det än känns. att sätta sig vid tangentbordet eller med en penna i handen kan vara en bra början.
vad är jag rädd för?
jo, att känna.

jullov

en kort stund tänker jag idag ägna åt att vara nöjd med mig själv.

nöjd över att ha tagit mina första 30 p vid universitetet, med gott resultat. jag klarade det, och jag har haft roligt på köpet.
nöjd över att ha tackat ja till spontanlunch på MAX med gisela efter samtalet. hamburgare OCH pommes frites, helt oplanerat. jisses...
är det det som menas att säga JA! till livet? pommes ska ju förresten vara bra fyllekäk, fett och salt. kan lämpa sig efter gårdagens kursavslutning. mår idag lite som jag förtjänar, men jag ska inte klaga. andra har det nog värre. min ovana av "dagen-efter-tillstånd" gör nog sitt till, samt att jag avskyr att känna mig off och kasta bort en dag med att göra ingenting. har dock bokat tvättid så snart ska det bli rena mattor här i lägenheten. välbehövligt.

är mer labil än på länge, med ångesten som sköljer över mig med tätare intervaller än tidigare under hösten. 
livet går vidare, men hur länge orkar man när det gör så ont, så ont, i själen? 

sitter fast

orden sitter fast.
ourskiljbara.
omöjligt att formulera någon mening.
orkar inte tänka en tanke fullt ut.
därav tystnaden härinne.

vad krävs för en framtid?

har hela dagen tänkt att jag ska skriva ett inlägg, men motivationen har inte infunnit sig. inte nu heller, men dagen börjar lida mot sitt slut. den har varit rätt seg, en intetsägande lördag som jag har försökt fylla med diverse aktiviteter för att slippa tänka. har väl funkat si sådär... resultatet av dagen har utåt sett varit bra, särskilt i jämförelse med min korridorgranne som tittade ut i pyjamas vid sex-tiden och meddelade sin närvaro. hon hade tydligen tillbringat hela dan på rummet framför datorn. ja, det är tur att vi alla är olika. nog har jag suttit alldeles för mkt framför datorn jag med idag, men har samtidigt hunnit med en del annat, som storstädning av toalett och kök (vilket inte gjorts så länge jag bott här), dammsugning och städning på mitt eget rum, fixat färdigt alla julkort och lagt dem på lådan samt det jag är riktigt stolt över: bakat mitt första surdegsbröd! och det blev riktigt bra dessutom. det dröjer innan köpebröd hamnar i mitt skafferi igen. ska försöka hålla surdegen vid liv så jag kan baka fler bröd på den framöver. prata lite snällt med den, ge den lagom med vatten, mat och kärlek :)
en dag har många timmar när man är uppe tidigt. lite för många timmar, för mkt tid att tänka på framtiden. grubbla. våndas. oroa mig och låta klumpen i magen växa.
hur mycket kommer jag att klara av i vår? var ska jag lägga ribban?
måste man ha en akademisk utbildning för att ha en framtid?

myntets baksida

nyss hemkommen efter en lång, men trevlig, dag tillsammans med familjen. stolt över min syster, hon är fantastiskt duktig.
nu har myntet vänt sida och helvetet inom mig brutit lös. vad annat kunde jag ha väntat mig?
ångest. förbannad ångest.
jag gömmer mig under täcket.
gonatt.

avund, en skamlig känsla?

bloggandet har legat nere nu i några dagar. jag har haft annat för mig och inte tillbringat särskilt mkt tid framför datorn. en välbehövlig paus med andra ord.
i helgen passade jag på att åka hem till föräldrarna och hälsa på. alltid trevligt med lite miljöombyte.
annars är det plugg som gäller, sista rycket nu innan kursen slutar nästa vecka. herregud, vart har denna termin tagit vägen?? jag hade inte haft något emot att gå några veckor till faktiskt, delvis för att kunna skjuta upp mitt beslut jag måste ta om vad jag ska läsa nästa termin. ena veckan är jag inne på att börja på ssk-programmet ändå, andra veckan så vill jag hellre ta b-kursen. inte kommer jag att bli klokare av att få längre betänketid. jag ska först bolla mina funderingar med utomstående för att få lite perspektiv på det hela, sen fattar jag ett beslut. kan inte vänta in i det sista, jag kommer ändå inte komma ifrån själva beslutet. nu går jag bara omkring och grubblar, får ingen riktig ro.
tidig morgon imorrn då det blir en trip neråt landet till linköping för att vara med när syrran redovisar sitt ex-arbete och därmed tar sin master. det är klart att jag är lite avundsjuk, och önskar att jag också var på hennes plats i livet med en topputbildning i bagaget, nyanställning och stundande lägenhetsköp av nyproducerad lya alldeles utanför tullarna. hon personifierar verkligen den perfekta unga kvinnan på väg ut i det lyckade livet.
ja, man ska inte jämföra sig. jag vet det. men hur lätt är det att inte göra det i mitt fall?
jag är avundsjuk, så är det bara, men absolut utan att missunna henne sin lycka.
det ska i vilket fall bli roligt att få se vad det är för slutstudie hon har gjort, och bland alla andra komplicerade känslor så finns också en stolthet över min syster och vad hon har åstadkommit!

framtidsgrubblerier

framtiden, när kommer den? om 10 år, 1 år, till våren eller redan om en timme? om man inte vet något om framtiden eller när den inträffar, hur ska man då kunna göra upp planer för den?
jag grubblar. mycket. hela dagen har jag haft vårterminen i huvudet och vad jag ska göra med den. ska jag börja på sjuksköterskeprogrammet eller istället läsa b-kursen i hållbar utveckling?
vad kommer att bli bäst ur ett ekonomiskt perspektiv? utbildningsmässigt? kommer jag att orka läsa ett helt program och samtidigt börja i en terapi som jag vet kommer att bli tuff och kräva en hel del av mig? vad vill jag?
det enda jag är på det klara med är att jag vill vara kvar här i uppsala, för här trivs jag bra och är omgiven av betydelsefulla personer. det är min utgångspunkt, men sen då?
jag skulle gärna tänka mig att fortsätta plugga det jag läser nu, både för att det är intressant, stimulerande samt att jag trivs bra med kursarna som jag delvis kommer att fortsätta med i sådana fall. utbildningen är upplagd på ett kreativt och inspirerande sätt, inga monotona föreläsningar att sitta i 6 timmar och lyssna till. ingen korvstoppning av fakta som sen ska tentas av. det är tur, för jag har fortfarande lite svårt med koncentrationen och minnet. istället diskussioner, reflektioner och kritiskt granskande. det har jag lärt mig otroligt mycket på, kunskaper som jag nog kommer att ha bra användning för i framtiden oavsett vad jag kommer att jobba med. så det skulle inte vara bortkastat att fortsätta med det en termin till. en möjlig utbildningsväg som lockar mig mer och mer är att sedan söka till en 2-årig projektledarutbildning, ky, här i uppsala till hösten.
jag är inte längre så säker på att det är just sjuksköterska jag vill bli. jag är inte säker på någonting just nu. jag blir mer och mer tveksam ju mer jag närmar mig beslutet. jag är rädd att det skulle bli för tufft för mig. om jag ska läsa ett program behöver jag gå in för det till 100%, och det innebär automatiskt inget utrymme för någonting annat. har jag dessutom låst mig vid just sjuksköterskeyrket bara för att det är så konkret, jag får en leg titel när jag läst mina tre år och är i princip garanterad arbete om jag är flexibel på arbetsmarknaden. enkelt. ja, kanske. rätt för mig? vet ej.
idag är en grubblardag.
ser framemot att åka hem till föräldrarna i helgen och umgås med dem. gå på julmarknad i hamnen, baka pepparkakor, och gosa med vovven. mys.

http://www.youtube.com/watch?v=LNpv1SCLBMI

köldrekord

1 december. i år har jag ingen adventskalender, vilket jag saknar. brukar annars alltid få någon reklamkalender från ica eller något annat företag. det spelar ingen roll vad det är för kalender, utan det är själva grejen med nedräkningen, att varje morgon få öppna en lucka och följa med i decembers gång som jag tycker om. jag får försöka stanna upp en kort stund varje morgon ändå och känna in denna julmånad. den kommer säkerligen att gå lika fort som resten av hösten gjort.
idag har vi haft köldrekord, - 19 grader i förmiddags och det var garanterat kallare än så under natten. kallt, javisst, men otroligt vackert ute med vintersolen som reflekterade sig i snön. träd täckta av snö och frost. koltrastar som burrat upp sig och kurar bland grenarna eller på en snöfri fläck invid stammen. de får det tufft nu, småfåglarna. tror jag ska köpa en talgboll och försöka hänga upp utanför mitt fönster. alltid trevligt med lite sällskap :)
fokusera på det positiva är vad jag försöker göra nu. klara av kursen. men allt det mörka och svåra lurar under ytan, bubblor som vill upp och brisera i ljuset. skapa oordning, kaos och smärta.
jag kommer aldrig bli fri så länge jag trycker undan dem.