matinspiration

ny vecka betyder nya avsnitt av halv åtta hos mig. ja, jag vet, jag har snöat in på det programmet. jag gillar inte matprogram i vanlig fall, men just detta är ju med en stor portion humor och dessutom spännande med fyra okända människor som möts. eftersom jag ska bjuda mamma och pappa på födelsedagsmiddag i helgen försöker jag hitta inspiration från programmet. jag vill bjuda på nåt lite finare, samtidigt som det inte får vara för komplicerat med risk för att misslyckas. har en tanke att servera fisk till huvudrätt, och köpa en riktigt fin färsk hälleflundra eller gös på det lokala rökeriet. då gör råvaran rätt mycket av jobbet själv och det är tacksamt. så länge jag inte överarbetar fisken vill säga, t ex genom att låta den stå för länge i ugnen och bli torr... allt går att misslyckas med, men allt går faktiskt också att lyckas med! halva intrycket hänger dessutom på själva upplägget och presentationen av rätten, nåt jag inte brukar träna på när jag i vanliga fall endast lagar mat till mig själv och lägger upp allt i "en hög" på tallriken eller i enlighet med tallriksmodellen. nej, fram med kreativiteten (eller sno idéer från tv-programmet!).

dagen idag har varit rätt ordinär och inte bjudit på några överraskningar. bingospel med gamlingarna på eftermiddagen och en sväng förbi bibblan på hemvägen där jag lånade is och vatten, vatten och is av majgull axelsson. har letat den boken tidigare men den har alltid varit utlånad. nu ska jag slå mig ner i soffan och sätta igång med den!

frisk och FRI

ännu en helg till ändå. vart tar veckorna vägen? jag vill njuta av våren långsamt, ögonblick för ögonblick. det är nu den bästa tiden på året tar sin början. liv spirar och inger hopp. ljuset tar över dygnet minut för minut. redan idag märks en påtaglig skillnad på kvällen, nu när vi har vridit fram klockan en timme. jag har sett årets första krokus och sidensvansarna har anlänt. låt mig stanna upp i en stunds stillhet och ta del av livets skönhet. våren demonstrerar livets mirakel.

har nyss kommit hem efter en dag i stan. först fika och massa prat med en god vän, och sedan föreläsning som ab-kontakt ordat. dock var den inte så intressant som jag förväntat mig. det blev mer av en frågestund istället för en föreläsning på temat frisk och fri från ätstörning, som programmet antydde. föreläsaren, verksamhetschefen på mhe-kliniken göran carlsson, har även skrivit en bok med samma titel som kommit ut i bokhandeln tidigare i vår, och den kan jag däremot rekommendera. i den skriver 25 tjejer, som alla genomgått behandling på kliniken, om sin väg mot fri- och friskhet. framför allt betonar de att det faktiskt går att bli helt fri från en ätstörning, oavsett hur långvarig sjukdomen varit. sådana berättelser behövs som motvikt mot mycket annan äs-litteratur!

nu tror jag att jag ska se förra avsnittet av solsidan, som jag missade i fredags. har nyss upptäckt tv4 play, sent omsider :)

åldras gör vi alla

har varit dålig på att uppdatera på sistone. har inte haft några ord, inte orkat sortera i virrvarret av tankar och känslor.
det är rätt mycket som pågår uppe i huvudet, och hjärtat med för den delen. farfar har blivit mycket sämre och ligger på sjukhus. han som för mig alltid varit så pigg och alert. det är en helt annan farfar jag mötte idag när jag var och hälsade på honom i sjuksängen. gammal, tärd, skör. en gammal mans kropp, vars funktioner slutar att fungera undan för undan. kroppen har gjort sitt vid en ålder av 90 år. ingen vet om han kommer att kunna komma hem igen, eller om han hamnar på hem nånstans. vi får se. det är i vart fall tungt att behöva inse att även han kommer att dö, och förmodligen bli den som står härnäst på tur i den närmsta släktkretsen. min lilla farfar.
annars är det ett annat mål och fokus som upptar mina tankar, som behöver ta all min tid och kraft. all min styrka och mod. men jag vill kunna stå där inom en snar framtid och känna mig stolt och nöjd över vad jag, själv, har åstadkommit. jag ska minsann visa dem alla!

fredagskvällen spenderas i soffan, som så många andra kvällar, men inte är det nåt bra på tv. att jag aldrig kommer till skott och köper mig en dvd-spelare! jag måste snart vara det enda hushållet i landet som inte har en. nåja, en av de få åtminstone... men det känns som en rätt onödig utgift för det är ändå så sällan jag tittar på film. läser hellre en bra bok eller ser på nåt tv-program som intresserar mig, för i veckorna är utbudet i tv-tablån bättre.
slantarna den här månaden har jag redan spenderat frikostigt på mig själv. det hör inte till vanligheterna. jag har en obotlig snåljåp inneboende när det kommer till att köpa saker till mig själv. att köpa till andra är inga problem, men att tycka att jag är värd eller förtjänar att lägga pengar på, nej, det är svårt. den här veckan har jag dock inhandlat både en ny vårjacka och senast idag fyndat två par skor på utförsäljning. det faktum att det var på rea lättar mitt samvete en smula ;)

ha en skön helg!

indiska köket i mitt hjärta

det har varit en omväxlande och innehållsrik dag idag, och jag förvånas över att det redan är kväll. startade tidigt imorse med en promenad ner till tåget. in till stan, ett mkt bra samtal och sen trevlig lunch på en indisk restaurang. jag är riktigt förtjust i indisk mat, men nu var det längesen jag sist åt det. min favoriträtt är kyckling eller räkor palak (spenatsås m kardemumma, ingefära och vitlök), så blev det även idag. fantastiskt gott! dit måste jag gå och äta lunch nån mer gång när jag är i stan. dock blir det inte lunch ute så ofta med tanke på min skrala ekonomi. medhavd lunchlåda är inte att förakta.
eftersom jag inte hade bråttom hem, och det var soligt väder, tog jag en promenad på skeppsholmen bland andra flanörer och turister. stockholm är verkligen en vacker stad, särskilt då jag älskar vatten.
väl hemma igen packade jag ner kaffetermos och mellanmål och gick ut och satte mig mot husväggen för att ta tillvara på de sista solstrålarna innan nästa snöväder är på ingående imorgon. jag njuter av att sitta ute i vårsolen med en kopp kaffe. det finns inget som är så efterlängtat som det efter en lång och snörik vinter. såg förresten den första krokusen för i år sticka upp ur en slänt tillsammans med snödroppar. nu finns det ingen återvändo, nu är våren här för att stanna.
resten av eftermiddagen/kvällen har jag varit lite effektivt huslig och kokat kikärtor, städat och dammsugit bort allt detta jäkla grus som följer med in nu när snön smält på gatorna och rostat solrosfrön. mina favorit frön/nötter för tillfället vilket märks tydligt i konsumtionen. jag har det både i filen och på maten. perfekt att få i sig bra fetter och lite extra protein (om än inte i så stora mängder...)
har nyss sett på veckans första avsnitt av halv åtta hos mig som denna vecka utspelar sig i huvudstaden. en, i mina ögon, typisk stureplansbrud stod för värdskapet ikväll. tur att det inte var jag som var bjuden. håller mig inte med samma jargong och stil att jag hade kunnat hålla igång samtalet en hel kväll tillsammans med henne (och den andra kvinnan som var deltagare). helge skoog är rätt kul som kommentator, han drev lite snyggt med henne :)
återstår lite bloggläsande, och kommenterande, innan denna kväll är till ända.
dagens rapport avslutad!

äntligen...

...som gert fylking brukar säga. äntligen är våren här, i allafall för en dag. 9 plusgrader, strålande sol och en tillhörande frisk vårvind. jag har suttit ute och njutit av att lyssna på porlandet från allt smältvatten, fåglarnas ivriga drillande och sorlet från promenerande människor som tagit sig ut. blundat och insupit vårdofter och atmosfär. tagit del av livets rikedom, här och nu utan en tanke på nästa ögonblick.
imorgon har de lovat snö, men den dagen den sorgen. just idag är det vår!
tog en promenad ner till centrum med en kompis och spontanshoppade en ny vårjacka. det är olikt mig, att handla någonting utan att först ha tänkt igenom köpet och funderat på om jag verkligen behöver eller är värd det. våren lättar upp för både kropp och sinne.
är hemma hos föräldrarna på middag ikväll. hockey på tv, kvartsfinaler, och som infödd och uppvuxen timråbo måste jag göra pappa sällskap framför matchen och släppa fram min patriotiska ådra.
rötterna går aldrig ur.

frisk luft gör gott för hälsan

varför ska jag ha så svårt för att göra någonting lagom?

jag har fått dille på att vädra. jag har under min uppväxt matats med budskapet att frisk luft är bra för hälsan och varit ute och lekt varje dag i ur och skur. det finns som sagt inget dåligt väder, bara dåliga kläder. stämmer i och för sig ganska bra tycker jag :)
men, varför drar jag den förhastade slutsatsen att det som är bra i viss mängd måste vara ännu bättre i större doser? så tänker jag om i stort sett allting, oavsett vad det rör sig om. men vad finns det för bevis att det är så?
är det bra att äta 500 g frukt och grönt om dagen, så äter jag betydligt mer för att få i mig ännu mer vitaminer och antioxidanter.
är det bra att röra på sig 30 min om dagen så promenerar jag dubbelt upp för att få ännu bättre kondition och starkare kropp.
jag har otroligt svårt att hålla mig till rekommendationer. jag bara måste pressa mig lite mer, för att vara lite bättre. medelmåttligt räcker inte, det är för mig själv lika med underkänt. jag flyttar fram referensramarna när det gäller mig själv. lagom för mig är att ligga över genomsnittet. först då kan jag slappna av en smula och ge mig godkänt.

varför?

tappade tråden om vart jag egentligen ville komma med inlägget.
jo, jag har som sagt fått dille på att vädra. och det har jag, som med så mycket annat, svårt att göra med måtta. köksfläkten går titt som tätt bara för att skapa cirkulation i lägenheten och vädringsfönstret är endast stängt nattetid. kommer på mig själv med att gå och småhuttra och ta på mig en extra fleece. vore det inte smartare att stänga fönstret, må hända? jo, men inom mig maler tankarna på att frisk luft är bra.
så jag tar på mig tofflorna, lägger filten över benen och ignorerar att mina händer, med redan dålig blodcirkulation, är bleka ispinnar.

dags att ompröva mina övertygelser/antaganden? åtminstone nyansera dem en smula...

den högra hjärnhalvan och det undermedvetna

jag var och lyssnade på ett föredrag häromkvällen som handlade om att finna sina egna inre resurser till hälsa. en del var inriktad på tankens kraft, och var mycket intressant att lyssna till. något som jag tog till mig var hur föreläsaren berättade om hur vi kan optimera våra möjligheter att nå vårt undermedvetna, och på så sätt också aktivt "programmera om" vår hjärna och inre föreställningar. enligt honom så kommer vi lättare i kontakt med, och öppnar upp för vårt undermedvetna, när vi använder vår högra hjärnhalva. det är den som är kreativ, spontan och estetisk. med andra ord, när vi sysselsätter oss med skapande aktiviteter öppnar vi oss också för vårt inre. då är vi som mest mottagliga för affirmationer och suggestioner. när vi skapar "tömmer" vi hjärnan på andra tankar, som vänstra hjärnhalvan producerar med hjälp av förnuftet och logiken. i det tomrum så då uppstår finns utrymme att plantera in nya positiva tankar och bilder, eller att låta det som finns inom oss komma till ytan. detta var bara en del av mycket annat intressant och spännande föreläsaren talade om. gång på gång återkom dock han till budskapet att:

vi sätter våra egna gränser i och med det vi tänker. allt är möjligt, bara vi tillåter oss att föreställa oss det.

för att t ex en behandling ska fungera så är grundförutsättningen att vi själva tror att det fungerar. utan tro, inga resultat. kraften finns inte i en metod, behandling eller terapeut. kraften finns inom oss själva.

idag har jag varit och handlat smörgåskrasse som jag nu sått på lite bomull och ställt i fönstret. jag har inte gröna fingrar och lyckas sällan få blommor att stå en längre tid, men jag tycker trots det om att påta med växter. att ta hand om något levande, se det växa och gro. allt som är liv, ger också mig liv. att odla är även det ett sätt att arbeta med den högra hjärnhalvan. således kan jag se det som ett led i mitt tillfrisknande, som en terapeutisk handling. att så och få någonting att växa kräver kärlek och omsorg.
kärlek till mig själv. kärlek till livet.




och så ser jag framemot att dekorera mina smörgåsar med gröna krasseskott!

trevlig helg till er alla.

tidens gång undgår ingen

trött i huvudet. trött i kroppen.
förändringar är krävande på alla plan. dessutom gör jag ju det så förbannat mycket svårare för mig själv, genom att inte lyssna fullt ut på kroppen och tillgodose dess behov. behov av vila. behov av tillräckligt och fullgod näring. det räcker inte med att äta. jag behöver äta näringstät mat och allt jag är sugen på. endast då kan även huvudet få sin välbehövliga vila och återhämtning.

blir påmind om hur skört livet är, och att vi aldrig vet när vår tid är till ända, idag när jag var och åt lunch hos farmor och farfar. var egentligen inte så längesen ag träffade dem sist, men på bara den tiden har det gått ganska fort utför för den gamle mannen. var inte förberedd på hur skröplig och gammal han nu faktiskt är. jag har nog blundat för det, men idag gick det inte längre att skönmåla verkligheten. 89 år är en aktningsvärd ålder, och över genomsnittet för männens livslängd i sverige. nu är det en dag i taget som gäller. det går inte att ta något för givet. på ett sätt har jag inbillat mig att min farmor och farfar är odödliga. de har alltid funnits där, pigga och alerta trots sin ålder. nu har tiden kommit ikapp. verkligheten är en annan. ingen undgår att åldras. ska försöka hälsa på dem lite oftare när jag kan. en dag är det för sent, då finns bara minnen kvar.

man ångrar sällan det man gjort, men desto oftare det man INTE gjorde

be prepared

nybastad

konstigt ord, ser väldigt skumt ut skrivet. det är iaf vad jag är nu. ren, insmord och uppvärmd. en uppfräschning inför veckan som kommer. nog för att den inte innehåller något särskilt, men det är ändå rätt skönt att känna sig ren inifrån och ut. redo att ta itu med vad som ligger framför mig. förberedd på flera sätt. ett av alla a och o som är viktiga punkter att tänka på när man ska utföra ett förändringsarbete eller uppnå ett mål.

förberedelser

jag har förberett mig tillräckligt nu, kan man tycka. skaffat mig all kunskap och verktyg jag någonsin behöver för att vara rustad rent informativt för att klara av uppgiften som ligger framför mig. med förberedelser kommer man långt, men det är inte allt.

handling

sluta tänka, analysera, planera och fundera. jag kan inte komma längre än där jag nu är, såvida jag inte skrider till handling.
det finns inga ord i det här läget. endast agerande.

ännu inte vår

jag är nog lite väl optimistisk och vill att våren, och därmed vårvärmen, ska infinna sig nu! men efter en timme ute i solen kan jag bara konstatera att det är samma visa som varje år, dvs att jag har för bråttom och att det dröjer ett bra tag till innan jag kan packa undan vinterkläderna. det är nog bara nollgradigt ute idag, trots solen. satt ute nere vid vattnet och läste dagstidningen i solen och kände inte hur kall jag blivit förrän nu när jag kommit in igen. blev tvungen att ta på mig min fleecetröja för att få upp värmen en smula. det är förrädiskt när man tror att det ska vara varmt bara solen visar sig. det skiljer sig också rejält från ena dan till den andra. tidigare i veckan hade vi faktiskt 5 plusgrader en dag, och då var det faktiskt varmt, på riktigt. inte alls samma värme i luften idag. när jag går ner på stan efter lunch och möter upp en kompis blir det att klä på sig mer och ta på mössan igen!
jag har känt mig väldigt osocial den här veckan, vilket ger mig en smula dåligt samvete. jag vet så väl att jag behöver ta mig ut och hitta på saker, träffa folk och bygga upp ett socialt kontaktnät igen. att jag aktivt måste jobba med dessa bitar och själv ta initiativ. livet kommer inte till mig av sig själv. jag måste själv skaffa mig det liv jag vill leva.
börja leva det här och nu.
märker också hur mycket gladare och bättre jag mår när jag kommer ute och umgås med andra. det är motigt innan jag ska göra det, men när jag sen kommer hem igen är jag glad att jag gjorde det, och fylld av livsglädje.
varje dag behöver jag aktivt tänka på att fylla med annat innehåll än ätstörningen. allt för att konkurrera ut den och hitta andra, viktigare, saker i livet.
sånt som ger livet mening.

nästa steg

så var dock ännu en vecka snart till ända, och det är fredag igen. mina veckor tycker jag mest består av måndagar och fredagar. var tar alla andra dagar vägen?? konstigt är att jag upplever att veckorna går så pass fort just nu. kanske beror det på att jag är så upptagen av mina tankar och funderingar att jag inte riktigt uppmärksammar vardagen och nuet.
känns som att dagarna bara rullar på, att jag inte tar tillvara på varje dag och dess möjligheter. det är farligt när saker går på rutin eller av slentrian. då är det dags att ta nästa steg framåt. där är jag nu. jag kan inte längre nöja mig med framstegen jag gjort den senaste tiden. de ger inte tillräckliga resultat, och det är trots allt resultaten som räknas. jag kan inte nå mina mål om jag inte aktivt rör mig i riktning mot dem. jag kan inte stå och trampa på samma fläck och rättfärdiga det genom att se tillbaka och jämföra där jag är idag med en tid tillbaka, för att på så sätt förstora mina framsteg. målet jag har i sikte nås endast genom steg framåt. stannar jag och vilar för ofta kommer jag aldrig fram.
känslan av att inte göra tillräckligt, att inte kämpa hårt nog för att bli frisk är den som gnager mig just nu. men jag kan göra någonting åt den. jag vet vad nästa steg är och i vilken riktning jag ska ta det.
återstår bara: action

och en påminnelse till mig själv:
att nå normalvikt är bara grundförutsättningen för att bli fri från en ätstörning

tankestormar

har varit dålig på att uppdatera här på sistone. kan bero på att jag har haft mycket i huvudet, mycket som skulle behöva komma ut men som jag har svårt att sätta ord på. det har varit några intensiva och omtumlande dagar känslomässigt. just nu håller omskakningen på att plana ut och jag börjar hitta balansen igen. men tankarna går för högtryck, vilket gör att jag har svårt att koncentrera mig. jag tror att det är ambivalensen inom mig som gör mig orolig. vet att jag måste fatta ett beslut.

jag måste bestämma mig. allt eller inget.våga och kanske vinna?

vad innebär det?

tankestormar.

hur bär man sig åt för att få rena fönster??

jag har varit högeffektiv denna eftermiddag, och nu kan jag nöjt sitta och titta ut genom mina fönster utan att ständigt bli påmind om att det är hög tid att tvätta dem... en sak kan jag klart konstatera efter dagens uppgift: jag är kass på att tvätta fönster. det tog mig en halvtimme att göra rent tre ynka fönsterrutor. jag fick torka, skrapa, och putsa om och om igen innan de flesta ränder tillslut var borta. att det ska vara så svårt att få snygga och blanka fönster! hur jag än beter mig så är det alltid en fläck eller rand kvar, och när jag tagit bort den uppkommer en ny. funderar på att göra ett studiebesök hos mamma när hon har en fönsterputsar-dag för att se och lära hur proffsen gör ;) som tur är så dröjer det nu ett bra tag innan jag behöver ta itu med det igen.
sedan har jag stått vid spisen och lagat matlådor, rostat nötter (det luktar så gott!) och kokat färsk broccoli som jag sen fryst in styckvis. gäller att passa på när det är extrapris!
nu har jag gjort tillräckligt med nytta för idag, och tänker således tillbringa resten av dagen i soffan med en bra bok eller framför tvn. har fastnat för tv-programmet halv åtta hos mig på tv4. vet att det gått i flera säsonger, men det är först nu jag fått upp ögonen för det. till en början störde jag mig bara på helge skoogs berättarröst. nu tycker jag dock att det är han som gör hela programmet. och det är riktigt roligt att få titta in hemma hos vanligt folk och följa med när de ska bjuda på middag till okända gäster. det kan sluta lite hur som helst :)
nej, nu måste jag sätta igång med middagen. spisen har verkligen gått varm idag! undra vad min elräkning kommer att landa på den här månaden...

normalt vs onormalt

jag avskyr att känna mig så här mätt. jag vill kunna vara lagom mätt, det är vad jag eftersträvar. en mättnad som gör mig nöjd för stunden, men ändå lite sugen när det är dags för nästa måltid. som det är nu måste jag tvinga i mig kvällsfika trots att magen är som en ballong och signalerar tydligt att den har mer än nog substans kvar att jobba med. detta sätter igång den vanliga cirkusen i huvudet av tankar. tankar som dividerar huruvida jag överhuvudtaget ska äta kvällsmål eller ej, om jag ska äta mindre än jag brukar eller om jag ska äta precis som vanligt och fullkomligt strunta i mättnadskänslan.
ja, jag åt en större middag än vad som är en normalportion. men det är också normalt. det som snarare är onormalt i måltidssammanhang är:
1. att på förhand bestämma mig hur mycket jag ska äta genom blotta ögat
2. dela på en färdig portionsbit (som i det här fallet en laxtournedo, dvs en rullad laxfilé m philadelphiaost)

alltså gjorde jag det rätta, oavsett vad magen signalerar eller tankarna skriker. och hur tror jag att jag ska gå upp i vikt, som jag inser att jag oundvikligen måste göra om jag överhuvudtaget vill bli fri, om jag inte äter mer än kroppens grundläggande behov av energi?? ikväll har jag gjort något bra. jag har försett min kropp med fler högkvalitativa byggstenar som den kan använda till att reparera sig själv och skapa nya celler med. det är ju grundförutsättningen, dvs ett bygge kräver material!

så nu väljer jag aktivt vilka tankar jag ska lyssna till. de negativa och anorektiska tankarna finns där, högljudda och bråkiga, men jag lägger ingen större vikt vid dem. istället tar jag fram min motivationslista och har framför mig när jag nu gör i ordning mitt vanliga kvällsmål. jag fokuserar på mina mål och drömmar, och jag vet vad jag behöver göra för att ta mig dit.

trevlig lördagskväll!

"abra kadabra..."

så var det, äntligen, mars. vårmånad. men är det vårlikt? njae, inte direkt. för tillfället singlar stora snöflingor från himlen. jag som fick upp hoppet här i helgen då det töade en del, men ack vad jag bedrog mig när jag trodde att det var vårens intåg.
den som väntar på nåt gott...


är ute på andra sidan av ångestdimman för den här gången. i efterhand kan jag se tillbaka på föregående vecka med andra ögon och reflektera över vad som hände och hur jag hanterade det. försöka dra lärdom av det och ta till mig erfarenheterna jag gjorde. tror att jag behövde det där sammanbrottet för att vakna upp ur mitt drömmeri och landa i verkligheten igen. den förändras inte hur gärna jag än vill och hur starkt jag än drömmer mig bort i framtiden, såvida jag inte tillåter mig att vara i den här och nu och aktivt ta tag i situationen. jag tycker inte om den. jag trivs inte med att ha det så här. men jag måste acceptera det. se verkligheten i vitögat, och därifrån ta steg framåt. att blunda med hårt ihopknipna ögon och rabbla en trolleriformel, för att sen öppna ögonen och hoppas att man befinner sig lite längre fram i tiden med alla problem utraderade, fungerar inte hur gärna jag än vill det.
motsatsen är det enda som fungerar, dvs öppna ögonen och se verkligheten för vad den är. inte fly. inte önska sig bort. kvala upp ärmarna och börja gräva där jag står.

så är nya tag redan tagna. jag spottar och fräser och skyfflar sand (eller kanske snö så här års?!) över axeln. tänker inte, bara gör. monotona rörelser. mantran rabblandes. fokus och tillit till att allt hårt arbete här och nu leder någon annanstans. men jag kan inte skörda frukten av mitt arbete förrän det är utfört. jag kan inte kräva förskottsbetalning. först ska jobbet göras, och belöningen betalas ut efter hur väl arbetet är utfört.
det är upp till mig vad jag vill åstadkomma.
vad jag vill vinna.
hur jag vill att min framtid ska se ut.

allt är möjligt.
endast det innevarande ögonblicket för med sig möjligheter till förändring.