stressallergi

ja, jag känner mig allergisk mot stress. det utlöser en kraftig negativ reaktion hos mig. kan inte alls hantera det. känns som att hela världen ska rasa ihop, som en mardröm där man springer och springer för att undkomma det som jagar en men benen känns som bly och det går i slow motion. vill bara lägga mig ner och gråta. låta hopplösheten och ångesten härja bäst den vill, tills den lämnar mig och drar vidare. funderar på att hoppa av ena kursen jag läser. jag orkar inte.

vem är det egentligen jag försöker bevisa någonting för? mig själv. jag vill visa att jag klarar av att studera. att jag kan skaffa mig ett liv. men i den strävan lurar jag samtidigt mig själv eftersom jag prioriterar fel. så länge jag inte gör mig fri från ätstörningen och finner en balans i kropp och själ kan jag aldrig tro att jag ska lyckas på andra områden i livet. man kan inte börja bygga taket på ett hus...
misslyckande. ja, nog är det ett sådant att behöva hoppa av en kurs. inte ta alla poängen som jag föresatt mig. men att tacka nej till en sak öppnar för att tacka ja till annat. att nedprioritera en uppgift gör att andra kan prioriteras upp. viktigare saker.
vad vinner jag på att bita ihop och kämpa mig blodig för att det ska ge fler poäng i studiemappen och se bra ut på ett cv?