jag tror så mycket. tror mig veta hur verkligheten fungerar. vilka konsekvenser det ena eller det andra handlingsalternativet ger. hur jag kommer att reagera. hur andra kommer att reagera. vad det sedan kommer att leda till. osv. osv. att tro är en aktivitet man kan ägna sig åt i all oändlighet utan att komma verkligheten, eller "sanningen" för den delen, närmare. tro blir en inskränkande och bindande boja om man inte sätter den i ett större sammanhang. testar den mot det som omger den. livet utanför. verkligheten. är du tillfreds och nöjd i din tillvaro, byggd på din tro, så är det väl bra så. men är du fast i ett fängelse är det kanske dags att testa denna tros giltighet. det är annars som att sitta instängd i en fängelsecell som man tror är låst, medan nyckeln i själva verket sitter i och bara är att vrida om för att komma ut. tror du att dörren är låst, och nöjer dig med det, så är den också det. men vågar du prova om det faktiskt är så, eller om det finns alternativa tolkningar av verkligheten, så finner du en möjlighet till frigivning. du byter då din tro mot en annan. en mer funktionell och gångbar en.
men tron kan bara testas i verkligheten, i sitt sammanhang. att testa dess giltighet i teorin gör ingen skillnad, ger inget resultat.
Ja, men det är ju precis det där som är så nedrans svårt. Att omsätta teori och tankar till praktik. Att liksom gå från att vilja bli frisk, vilja leva ett lyckligt, enkelt liv till att faktiskt brotta sig igenom all ångest och all smärta och alla äckelkänslor. Det är hopplöst svårt. Men jag har insett att jag inte har något val. Inte om jag verkligen menar allvar. Vi måste våga, eller hur Johanna? Vi måste sluta tänka att vi ska och tro att vi är bra som kommit så långt. Vi måste vidare. Hoppar du, så hoppar jag!
SvaraRaderaKikar in hos dig, fin blogg!
SvaraRaderaCaroline