ordens begränsningar

en lång söndag. en grå söndag. jag funderar. alldeles för mycket. fastnar i mina egna tankegångar som korsar varandra tills de blivit till ett hårt hårt nystan. fullt av knutar. hur löser man upp dem? hur hittar man en tamp att varsamt börja lirka?
man kan tänka för mycket. men man kan inte känna för mycket. inte egentligen. det är inte känslorna i sig som gör ont. det är ens tolkningar av dem som gör dem till smärtsamma eller lustfyllda upplevelser. tolkningar av verkligheten. tolkningar från sinnesintryck. ord. ord som bara är just det, ord. dess innebörd som aldrig egentligen kan förstås. de är bara omskrivningar och metaforer för en persons upplevelser och känslor. dem kan man aldrig sätta sig in i. kan aldrig känna vad en annan människa känner. bara gissa eller tro att man känner likadant.
att gå bortom orden. inte söka svar i form av ord. inte tro på ord som lösningar. de blir bara ytterligare en illusion, ytterligare ett skal som döljer det innerliga.
så det är dags att sluta tänka mer just nu. jag kommer inte någonstans, hur gärna jag än vill. nystanet dras bara åt.
istället sätter jag mig på sängen med gitarren i knäet. slår an på några strängar. lyssnar på toner, darriga ackord. inget sammanhang. inget mål. bara lyssnar. inåt.