vad är svaghet?

så svårt att våga visa sig svag. håller uppe fasaden utåt. glättig. känner mig falsk. om ni bara visste...
det är inte så jag ser på andra som vågar visa sin bräcklighet, tvärtom ser jag dem som modiga. där har vi det. jag är inte modig nog att erkänna min egen svaghet. jag har svårt nog att tro på att folk vill umgås med mig ändå, hur skulle det då bli om jag dessutom lät fasaden rämna?
"man ska ju inte belasta andra med sina problem"
stämmer i viss utsträckning, men kanske inte alltid. livets svårigheter och motgångar är oundvikligen en del av mig och mitt liv. och visst är det enbart jag som kan ta itu med dem, men det behöver inte innebära att låtsas att allt är bra och inte prata om problemen. inte ens för mig själv kan jag fullt ut erkänna min egen svaghet.

ödmjukhet
stolthet

det gäller att särskilja dessa två. släppa på stoltheten och vara ödmjuk inför livet. ödmjuk inför hur svårt vissa saker faktiskt är och låta det vara det. ta det på allvar och erkänna mina egna begränsningar. jag klarar inte av allt på en gång. det är tuffare än jag vill tro att ta mig ur detta. bara att acceptera, att detta tar all kraft och energi hur banalt det än kan te sig för andra, oinvigda.
antingen ser jag det som ett misslyckande att jag inte klarar av att göra allt samtidigt, eller så ser jag det som ett framsteg att jag väljer att bara göra en enda sak just nu. det jag undvikit längst. det som skrämmer mig mest. det som får mig att må som sämst.