Jag fixar nya flyttkartonger och då drar flyttcirkusen igång igen. Om vädret imorrn inte blir lika fint som idag så blir det till att vara inne och börja packa ner alla mina prylar och kläder som jag för inte alltför länge sedan packade upp. Ja, ja det ska kännas att göra misstag. Kosta på både ekonomiskt, fysiskt och mentalt. Men så är det väl för att avskräcka en för att göra dem igen och förhoppningsvis tänka till en extra gång före i framtiden när jag fattar beslut. Är det något jag har lärt mig så är det att hädanefter inte vara så snabb med att själv fatta beslut utan att ha pratat om saken med andra och inhämtat deras synpunkter och åsikter.
På måndag drar studierna igång igen, med en förhoppning om en plats på kursen Socialpsykologi A. Jag står som första reserv men har ännu inte blivit kallad. Dock litar jag inte på postgången när jag har hattat runt på adresser den senaste tiden så jag åker dit på måndag och pratar med dem direkt istället för att invänta något brev som kanske kommer fram x antal månader senare med eftersändning. Ska bli en intressant kurs att läsa, och om jag kan prata med någon förståndig studievägledare kanske jag kan finna några alternativ att använda den kursen och mina tidigare i en framtida examen. Det får visa sig så småningom.
Lyssnar på sändningen av Filharmonikernas konsert från Sjöhistoriska museet i somras som just nu visas på SVT2. Jag märker hur mycket jag tycker om klassisk musik, och saknar att spela det själv som jag tidigare gjorde när jag aktivt spelade klarinett. Klassisk musik är som balsam för själen. Istället för min vanliga spellista på Spotify satte jag på Beethovens pianosonater i eftermiddags när jag kom hem efter en tur till farmor.
Sol, värme och en kopp kaffe på farstubron, ett ögonblick i livet.
Heja Johanna! Shit, förstår du hur stark du är som orkar genomföra vad du genomfört? Häftigt att du vågar lyssna på dig själv och jag tror att det du precis gjort kan du använda i kampen mot sjukdomen också. Nu vet du att du har styrkan att lyssna på ingen annan än dig själv: använd det! Fortsätter läsa med spänning!
SvaraRaderaJag tror inte alltid att man kan komma fram till vad som är ett misstag bara genom att tänka igenom saker och ting - ibland måste man nog faktiskt testa. Tycker inte att du ska döma dig själv så hårt för det. Det kan ju få minst lika allvarliga konsekvenser om man inte vågar göra saker för att man är så rädd för att det ska bli fel.
SvaraRaderaSkönt att veta att man inte är ensam - vi och Skavlan! Tittade iofs bara halvt om halvt, väldigt varierande hur intressanta gästerna är.
Kram!
Hm, jag förstår.. För mig tror jag emellertid inte att de thandlar om ätstörningen, något alls. Det är alldeles för lång tid för att "tomrummet efter ätstörningen" ska påverka - det var snart ett år sedan jag blev frisk. Men jag kan förstå din poäng, och det här handlar väl snarare om ett bad judgement från min sida.. Åh.. Men jag förstår verkligen ditt resonemang, och det är svårt eftersom man aldrig - även om man skulle vilja och behöva det - kan stanna upp.
SvaraRadera