jag har tagit till mig av kloka katarinas ord, och försökt att fokusera på små glädjeämnen under dagen. hösten har visat sig från sin vackra sida, och jag har njutit av en promenad i skogen under lönnar i brandgula toner och med solen i ansiktet. stannat och tittat på fåren i hagen, lammen som växer så fort. tänk om man vore ett får som fick ströva fritt på betesmarker vars huvuduppgift är att hålla landskapet öppet och föra sin ras vidare och bidra till jordens artrikedom. det verkar bra mycket enklare än att vara människa, men vad vet vi om livet som ett får? kanske de också drabbas av ångest och lever ett långt ifrån okomplicerat liv. njae, jag tvekar om det. men vad spelar det för roll nu, när jag har tilldelats ett människoliv. inte ska jag slösa bort den värdefulla tiden med att önska att jag vore någonting annat/någon annanstans.
dumma tankar säger att jag "borde" ha ägnat betydligt mer tid till studierna idag än vad jag gjort. istället för att vara produktiv och nyttig har jag varit ute i solen, druckit kaffe mot en husvägg och läst tidningar, plockat äpplen och gjort yoga och mediterat. sådant som inte riktigt räknas i min värld, men egentligen innehar större värde än studier. sådant som ligger mer i enlighet med mina livsvärderingar. så varför får jag så dåligt samvete när jag gör mer av det? borde det inte vara tvärtom? där krockar återigen de långsiktiga konsekvenserna med de kortsiktiga. där behöver jag bredda mitt tidsperspektiv och sätta in saker i ett större sammanhang och se en helhet, se vad som leder vart.
nu har jag tänt ljus på mitt lilla rum. ute är det redan kolmörkt sedan någon timme tillbaka. vad fort det blir mörkare den här årstiden! men för att återigen vända på det och se det positiva, så betyder det fler tillfällen att tända ljus och mysa under filt med stora koppar te.
tar jag bara en dag, en timme i sänder kommer jag att ta mig igenom även denna psykiska svacka. jag behöver inte låta den få ett större grepp om mig och min tillvaro än vad den redan tar.
det viktigaste är inte hur man har det utan hur man tar det
klyschigt, jag vet, men visst ligger det mycket sanning i det.
Wihi! Vad glad jag blir. Både av ditt inlägg och din fina kommentar på Fejjan! Visst är det otroligt hur mycket man kan påverka sin tillvaro bara genom att tänka annorlunda? Det är slut med lidandet nu Johanna. Och någonstans tror jag att vi måste släppa offerkoftan också, och sluta göra livet så förbannat svårt för oss. Om någonting får oss att må bra, then do that! Varför ska vi inte hjälpa varandra, alltså sig själv, genom skiten? Om någonting underlättar för dig, underlätta! Det finns ingen prestige. Vi måste inte bli friska den hårdaste vägen. Vi ska bara bli friska. Punkt. Och sen ska vi träffas, fika och må bra tillsammans! Kämpa på!
SvaraRaderaJa, det ligger faktiskt mycket sanning i de orden.
SvaraRaderaGenom att ändra sitt tänkande kan man säkert komma långt, se det positiva, det vackra, det fina i livet. För det finns där, det gäller "bara" att hitta dem, se dem och ta tillvara på dem. Fortsätt som du gör nu bara, så går det vägen. Kram!