jag vet inte hur jag ska formulera mig. behöver få ner tankarna på pränt, men orden vill inte komma. inte i någon begriplig ordning i allafall.
jag behöver stanna upp, ta ett steg tillbaka och betrakta min nuvarande situation med lite mer distans. titta på var jag är i livet, på hur jag nu lever och hur det känns. se vad det är som händer, vart jag är på väg. se, inse och sedan välja hur jag ska agera utifrån det. utifrån en objektiv analys av tillvaron, inte den känslomässiga som styr mig just nu. jag går med bindlar för ögonen, lyssnar alltför mycket till känslor som inte är sanna eller speglar verkligheten.
när jag tittar på de senaste veckorna i backspegeln blir det tydligt att jag inte har någon vidare utvecklad simultanförmåga. jag är på väg att göra samma misstag igen. antingen fokuserar jag på att leva i livet, i ett desperat försök att passa in och vara "frisk" som alla andra. eller så stänger jag in mig i min bubbla och lägger all kraft och energi på mat och låser mig i en tillvaro styrd av mattider och matscheman.
nu har jag svängt åt det förra alternativet. alldeles för mycket, inser jag. maten, och vikten av att hålla på mina mellanmål, har kommit i skymundan. det har fått stå tillbaka till förmån för det sociala. för att kombinera dessa två faktorer har för mig alltid varit ett stort gissel. det som jag gång på gång misslyckats med. det är svart eller vitt, antingen så kör jag i ena riktningen på motorvägen eller den motsatta.
hur sjutton ska jag få dessa delar att gå ihop??
jo, inom mig någonstans, om jag stannar upp och lyssna riktigt noga, har jag nog svaret.
kontroll
det handlar om att våga släppa på kontrollen. jag kan inte ha full kontroll om jag ska delta i livets tillsammans med andra. men att ha kvar min inbillade kontroll, och då välja bort relationer och samspel med andra i livets väv, är inte ett liv.
jag kan inte pendla mellan dessa två ytterligheter hur länge som helst. en dag går pendeln ur led. jag behöver hitta jämvikten istället, sakta ner och sträva mot mitten.
hur ser den där gråzonen egentligen ut?
vad innebär den?
och hur stannar jag kvar där och hittar mitt jämviktsläge?
Det är så otroligt, otroligt svårt. Hade faktiskt en diskussion med min psykolog om just detta härom dagen. Ju friskare man blir, ju mer vill man ju leva. Men hon menar, och jag börjar också inse, att det är så centralt att först och främst se till att maten funkar. Tills maten funkar helt automatiskt. Och när den gör det, då finns inte ens tankarna på gråzonen. Tills dess är struktur och rutiner och lite eftertanke vår hjälp. Inte att betrakta som en svaghet eller nackdel, bara något vi måste leva med. Som diabetiker måste ha sitt insulin. Vi behöver regelbundenhet. Men leva, det kan vi göra ändå! Stor kram och jag följer din resa med spänning!
SvaraRaderaPrecis så känner jag också just nu! Dina ord hade kunnat vara mina...men jag vet nog ockås innerst inne att det är kontrollen som jag måste släppa på. För vad är det egentligen som säger att jag inte skulle kunna få i mig det som min kropp behöver och samtidigt vara social? En diabetikr måste också vara noga med tider men kan samtidigt ha ett socialt liv.
SvaraRaderaLåter så enkelt att bara acceptera att jag kan äta mellanmål kl 10, inte 9.30 och sen lunch redan 11.45 och inte 12.15, för så ser schemat ut i skolan och likaså att ingen tycker jag är totalt knäpp om jag tar upp och käkar ngt under eftermiddagen. jag har så lätt för att tro att jag är till "besvär" om jag äter men är ju snrare tvärtom.
Är det där med att hoppa i fullt ut och faktiskt våga ge kroppen det den behöver och även mer än så, äta för både huvudet och kroppen.
Tänker på dig ofta, ofta joahnna ska du vet och tror på dig till 100%!
när du känner att du orkar och har lust att ses är det bara att du hör av, lova det!
Var rädd om dig och stor kram!
Acceptera och förlika dig med tanken att som ätstörd är man avskuren länge från det sociala och det är inget konstigt att vi därför är lite "handikappade" och måste öva och nöta in ett friskt socialt beteende så att vi uppnår en fungerande och hållbar vardag igen.
SvaraRaderaMat äter vi varje dag, flera gånger och det går att kombinera med ett socialt liv. Observera KOMBINERA, varken fokus på det ena eller det andra.
Om du nu har den stora förmånen att nu testa (som de flesta av oss saknar), öva och härma efter hur dina kamrater äter och lever. Tycker du ska prova att använda dem som friska referensramar och leva efter deras mönster. Du vet att du behöver äta och människor äter hela tiden överallt, ingen kommer att höja på ögonbrynen åt det, tvärtom!
Jag önskar jag kunde få en ny chans, ett nytt studentliv, eftersom jag sumpade mitt eget.
Ett råd, du kommer ångra dig om några år om du låter ÄS få dominera den här tiden av ditt liv. Snälla, gör inte om mitt misstag.
En jättekram och tjugo sparkar i baken!
/Anna