livets gång

tårarna trillar. älskade farfar har gått bort. men det var väntat, han har levt sitt liv och fått vara pigg och klar i huvudet så gott som in i det sista. det bästa som kunde hända var att han fick sluta nu. men det är ledsamt att han är borta, att jag aldrig mer kommer att få träffa honom.
gick förbi kyrkan och skulle tända ett ljus. därinne pågick en stilla gudstjänst. som av en tillfällighet, fast jag inte tror på sådana, höll deltagarna på att tända varsina små ljus att sätta i en sandkrans. jag anslöt mig till dem och lät mitt ljus brinna för farfar. tårarna trillade nedför kinderna, men i kyrkan kändes det tillåtet. ingen som tittade konstigt eller sa någonting. jag satte mig sedan en bit bakom och lyssnade till vacker stilla pianospel. ljuslågan dansade framför mina ögon.
älskade farfar. vila i frid.