avstamp

hoffmaestro i högtalarna. en helt ny utsikt ifrån mitt fönster. en helt ny miljö. ett nytt hem. hemma. känns konstigt att det är detta som kommer att vara mitt krypin i obestämd framtid. konstigt, ovant, men med en pirrig förväntan på vad framtiden har i sin hand. magkänslan säger mig att detta kommer att bli bra. jag sitter här med ett leende på läpparna.
flytten gick väldigt smidigt, och jag trivs direkt med den ena av tjejerna jag ska dela lägenhet/korridor tillsammans med. det andra rummet står för tillfället tomt, ny hyresgäst kommer i början av oktober så tills dess är det vi två. känns mer som att det är en lägenhet vi delar och inte en korridor. tror att det här kommer att bli riktigt bra. kvällen, och förresten den närmsta veckan, är dessutom räddad när min lägenhetskompis erbjöd mig att surfa på hennes konto tills jag får ett eget. wiiehoo! jag som förberett mig på att behöva tillbringa lite tid på bibblan och låna deras datorer. kvällarna blir inte lika tråkiga och ensamma när jag kan surfa ut i cyberrymden. tids nog kommer jag att skaffa mig ett nytt kontaktnät och socialt umgänge, men just nu är jag ny och ensam i staden. men det skrämmer mig inte. det känns bra i magtrakten. jag försöker mer och mer att lyssna till kroppen och låta den vara med i beslut och känslor istället för att ha en diktator uppe i huvudet som tror att den med sin logik kan räkna ut det bästa i alla lägen. kroppen äger en uråldrig och universell visdom som ingen tankeverksamhet kan ställa sig över.

vi har alla svar inom oss

efter några intensiva timmar med att komma i ordning på rummet, med alla grejer och saker som ska upp och hitta sin plats, gör jag nu kväll för idag och säger till mig själv att det räcker. jag måste inte göra allt klart på en gång. good enough! att bo in sig måste få ta sin tid. saker och ting faller på plats efterhand. det är inget som går att skynda på. just nu njuter jag av den vackra och storblommiga orkidée jag fick av mina underbara föräldrar, som står på fönsterbrädan. jag drar in den friska luften genom mina näsborrar som letar sig in genom mitt öppna fönster och betraktar den lummiga innergården. grönskan ger mig frid. vinden talar till min själ.
detta är början på någonting nytt.
början på någonting som kommer att bli riktigt bra.
det bara känns