på fredag åker jag ner till munchen och hälsar på syrran och hennes kille som bor där tillfälligt. ska bli riktigt roligt att komma iväg på en mini weekend och ha lite semester. om man nu kan kalla det för semester, då jag inte direkt har ett jobb att ha semester ifrån. nåja, jag kallar mitt volontäruppdrag för mitt arbete. det är det också, på sätt och vis.
min kontakt med min syster är inte den allra bästa, och det pga ätstörningen. denna förbannade sjukdom som förstör så mkt, särskilt relationer! och en sårad relation är inte att "lappa ihop" igen, bara sådär. tyvärr är det inte lika enkelt som att läka ett benbrott eller liknande. det tar tid, lång tid att hitta tillbaka till varandra. det tar tid att få omgivningen att våga lita på en igen, att johanna finns där och vill vara en del av deras liv.
tålamod
det går inte att skynda på processen. jag kan inte göra mer än att ta ansvar för mina handlingar, och fortsätta att tydligt välja livet istället för ätstörningen. så småningom kanske mina nära och kära vågar möta mig på vägen, och se den johanna som växer fram och funnits där hela tiden, dock gömd bakom ätstörningen.
precis som att jag behöver acceptera att vägen tillbaka till fri(sk)het kommer att ta tid för mig, behöver jag också acceptera att det kommer att ta tid för andra innan de har förändrat sin syn på mig och den jag är. vad annat kan jag begära?
ser framemot en skojig helg tillsammans med syster, där jag släpper på kraven och förväntningarna på hur jag skulle vilja att vi förhöll oss till varandra och istället utgår ifrån där vi befinner oss nu. vi har trots allt en stabil grund att bygga på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar