idag har jag varit inne i stan med familjen och tittat på stockholm maraton. jag har en dröm om att någon gång i livet själv springa maran och att åka vasaloppet. två utmaningar jag alltid velat genomföra. det är själva konceptet och helheten som lockar mig, med folkfest samtidigt som det är en utmaning att testa sina egna gränser, att sätta upp ett mål och jobba för att nå det. en utmaning både psykiskt och fysiskt. jag vill så gärna få uppleva den där kicken jag vet väntar på andra sidan mållinjen!
idag fick jag dock nöja mig med att stå vid sidan om och heja på de tusentals löpare som kämpade sig fram längs banan, alla med sin egen löparstil och sina förutsättningar. det är så härligt att se, alla dessa människor som med gemensamma krafter tar sig runt de fyra milen. bara att springa med så många andra löpare, och med den uppslutningen och publikmassorna som kantar banan gör att man orkar mer än man tror.
jag vill också vara en av dem som helt utpumpade, men lyckliga, går i mål på stadion. en av dem som klarade det, som uppnådde sitt mål de så länge kämpat för.
men jag undrar om jag någon gång kommer att kunna det, om det är realistiskt att drömma om för mig med min bakgrund. jag inser att det är att leka med elden, att för en (kommande) f d anorektiker börja med tuff löpträning där det handlar om att hela tiden pressa sig själv och sin kropp att klara lite till, bli lite uthålligare. det är en inkörsport tillbaka till ätstörningen och träningsmissbruket. vore det så klokt att riskera det? nej, inte som det ser ut nu. inte om jag utgår ifrån hur pass känslig och lättpåverkad jag känner mig i nuläget, och förutspår att jag fortfarande kommer att vara i framtiden. löpträning har för mig alltid varit början till en ny nedgång, en ny period ner i ätstörningsträsket.
så jag får nog nöja mig med att fortsätta vara hejande åskådare till maratonlopp, och inse mina egna begränsningar. jag kan inte göra som alla andra, hur gärna jag än skulle vilja. jag kan inte bara "glömma" eller bortse från det jag har med mig i bagaget. det påverkar mig vare sig jag vill det eller inte.
men vasaloppet, det ska jag banne mig genomföra en dag i framtiden! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar