jag är inte i form idag. det är bara en sån där dag, som kommer med jämna mellanrum. då det är oroligt och jag känner en instinktiv vilja av att fly ifrån mig själv, men vet inte vart jag ska ta vägen. magknip, stressad och orolig utan någon påtaglig anledning. en inre stress som äter upp mig inifrån. om det bara fanns en konkret orsak, något utifrån som påverkat mig, så vore det så mkt lättare att hantera dessa obehagskänslor. om jag kan identifiera problemet kan jag också försöka hitta en lösning till det. när jag nu däremot inte kan se en konkret orsak blir det så mkt jobbigare att härbergera känslorna. jag vet inte hur jag ska handskas med dem, och jag vet inte hur jag ska få dem att försvinna. för det här med att vara i känslorna, surfa på känslovågen, är ingenting jag är särskilt bra på. jag vill bara lägga benen på ryggen och springa ifrån allt vad obehag och ångest heter. trots att jag har försökt den strategin i så många år, och inte lyckats, så inbillar jag mig fortfarande att om jag bara springer tillräckligt fort så kommer jag undan.
men jag kan aldrig fly ifrån mig själv. jag kommer aldrig undan, för jag vet ju inte vad det är jag flyr ifrån. man kan inte fly ifrån det man inte har ord för, eller vet vad det är. det är som att irra runt i ett totalt mörker när man är mörkrädd.
jag är rädd för att fastna i detta tillstånd, att bli fast i denna rädsla och obehag. men jag kan inte dö av rädsla eller av ångest.
även detta är övergående
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar