måndag 14 juni 2010

jag vill LEVA

åter igen på svensk mark. helgen har gått alldeles för fort, och då förstår ni att jag har haft det bra.
jag har känt mig så levande, så fri! jag har njutit av att vara på semester och lämnat min vardag med alla bekymmer bakom mig. istället har jag levt för stunden, tagit varje dag som den kommer, en timme i taget. det är så fruktansvärt skönt att slippa planera allting i minsta detalj. bara släppa taget, låta livet föra mig framåt.
münchen är en vacker stad, och mysig. jag avundas min syrra och hennes kille som har tillbringat ett halvår där, men jag är glad att jag reste dit och hälsade på dem medan de är kvar. att få inblick i andras liv ger mig perspektiv på mitt eget, och i detta fallet smärtar det.
kontrasten mellan deras liv och mitt är markant. jag ville inte åka hem. jag ville inte komma hem till mitt liv igen och kliva innanför dörren. men vad har jag för val? detta är mitt liv, jag kommer inte ifrån det. det är vad jag själv har skapat och får stå mitt kast. däremot inte sagt att jag kan göra ett annat val från och med nu och styra mitt liv i en annan riktning. jag vill så oerhört mycket mer med mitt liv. nu har jag fått känna på hur det kan vara att faktiskt leva, fullt ut, och inte bara överleva, som jag sysslar med just nu då jag trampar samma mark under mina fötter vecka ut och vecka in utan att se till att så mycket faktiskt förändras. för vill jag att mitt liv ska se ut på ett annat sätt måste jag aktivt föra in andra saker i livet. det kommer inte komma till mig bara för att jag önskar det. ett första steg ser jag är att ta mig härifrån och byta hemmaort. jag har ingenting som håller mig kvar här. det är endast bekvämlighet (dvs förstahandskontrakt på lägenhet) och tvivel på min egen förmåga som gjort att jag klamrat mig fast vid min trygghet jag byggt upp här. men det finns ingenting mer än det. med en inneboende trygghet kan jag skapa mig ett hem varhelst jag väljer att slå mig ner, istället för att lägga tryggheten i de yttre omständigheterna. jag behöver pröva mina vingar, se mig om och få nya intryck och erfarenheter. det kan jag inte få om jag stannar kvar på den här orten. jag vill se så mycket mer, uppleva så mycket mer! herregud, livet innehåller ju oändliga möjligheter. varför då nöja sig med detta, bara för att det är tryggt? tryggt men fruktansvärt tråkigt och ensamt. så behöver faktiskt livet inte vara, om jag väljer att bryta mig loss.

"jag är här, och mitt liv är bara mitt.
och den himmel jag trodde fanns, ska jag finna där nånstans."






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar