bloggtorka under helgen, men det tyder väl kanske på att jag försöker skaffa mig ett liv...
helgen har gått fort och varit bra på flera sätt. jag har fortsatt i samma anda som efter tripen till münchen förra helgen, dvs försökt att bejaka livet och göra sånt som får mig att känna mig levande.
i lördags var jag bjuden på "bröllopsmiddag" hos föräldrarna tillsammans med deras grannar. bänkade oss framför tvn redan på eftermiddagen efter obligatoriskt fika med kaffe och prinsesstårta. av erfarenhet och vana hade mamma inte dukat en sked till mig eftersom jag i 99% av fallen alltid tackar nej till allt vad fikabröd heter och istället äter mitt mellanmål lite senare. men den här gången kände jag bara att det var så självklart att jag minsann skulle fika med dem jag också! varför skulle inte jag vara värd att äta sådana godsaker jag med? sagt och gjort, en redig bit tårta slank ner utan större problem. istället fylldes jag av en känsla av eufori grundad på att vara som alla andra, att tacka ja till livet. och i samma spår fortsatte kvällen med tre rätters, flera glas vin och drink. utan betänkligheter valde jag att tacka ja till det som bjöds och det andra åt och drack. på så sätt gjorde jag valet enkelt för mig, istället för att vela och behöva fatta ett beslut varje gång något dukades fram. f-n vad stolt jag var över mig själv när jag cyklade hemåt i natten! det behöver inte vara krångligare att leva än vad man gör det till.
söndagen tillbringades tillsammans med två underbara tjejer inne i stan, strosandes genom söder för att sedan hamna på kajkanten vid skeppsbron i sol och blåst. det blir så uppenbart att livet är gjort för att leva i samspel med varandra, i gemenskap och kärlek. kärlek till oss själva och våra medmänniskor.
tack för att jag får ta del av universums oändliga kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar