lördag 15 maj 2010

glass i stora lass

dålig uppdatering här på sistone. lusten har uteblivit, och jag vill inte att det ska bli ännu ett tvång att skriva här på bloggen.
dessutom finns det ju så mycket roligare saker att göra, utomhus, nu när vädret börjar bli lite mer i min smak. vilken fantastisk sommardag vi har haft idag! det smittar av sig på min insida, som också lyser lite ljusare.
jag har varit ute hela dagen, med korta avbrott för att gå in och laga mat och en stunds städning på förmiddagen. jag har varit hundvakt inatt åt min syrras hund, en stor blandras mellan siberian husky och grönlandshund. jättego, men inte så van att vara borta från husse och matte så jag tyckte mest synd om honom där han låg vid dörren och bara väntade på att få komma hem till sig igen. det gick ingen nöd på honom, men vidare sällskap till mig var han inte. en hund drar in smuts och skräp i proportion till storleken, så därför fick jag sysselsätta mig med att avlägsna hundhår och en hel del grus och sand efter att ha lämnat honom. tur ibland att jag har liten lägenhet iaf! :)
efter lunch träffade jag en kompis och hennes lille son på snart 2 år och hade picknick i lekparken nere vid vattnet. gick barfota i gräset och njöt av kaffe i termos i solen. stannade i hamnen för att senare sluta upp med syrran och hennes kille. åt sommarens första kulglass, veckans utmaning, och jag är så nöjd med mig själv! nöjd över att ha valt smaker efter vad som lät godast och vad jag var sugen på (lejonet&björnens italienska choklad samt blåbärscheesecake) och inte nån fettsnål sorbet. gud, vad det var gott! och inte fick jag så dåligt samvete efteråt heller för att jag inte ätit mitt vanliga mellis (läs: nyttigare), tvärtom. jag är stolt över mig själv. jag tillåter mig att vara det. det är ett stort framsteg. en lyckad utmaning banar väg för fler och stärker mig själv.
imorrn väntar en tur in till stan och dejt med en annan vän. jag börjar bli mer social, och jag mår bra av det. jag märker att det inte är så jobbigt och farligt att umgås med andra som jag lätt målar upp i förväg. jag kan slappna av och känna att jag kan vara mig själv. jag behöver inte spela nån roll eller ta på mig min mask för att vara andra till lags och bli omtyckt. jag har en lång väg kvar tills jag känner mig helt avslappnad och bekväm i sociala sammanhang och med människor jag inte känner väldigt väl, men det blir bättre och bättre ju mer jag övar.
jag är inte misslyckad, bara otränad.

4 kommentarer:

  1. Hej söta Johanna!
    Klart du inte är misslyckad, som du säger, bara lite ovan med allting som är nytt. Som alla andra är inför saker som är nya!

    Vilka härliga dagar du verkar ha haft och vad mysigt med glass och sommarväder! Glass är ju som sagt en av mina absoluta favoriter och någonting som definitivt hör till sol och varmare väder. Även om jag är en sådan som kan tycka det är gott med glass året runt! (:
    Jätteroligt även att läsa om att du börjat kunna njuta av socialt umgänge och tycker det är givande med sällskap. För det ÄR det verkligen. (:

    ha en riktigt fin södagseftermiddag och ta hand om dig vännen!
    kram

    SvaraRadera
  2. Du kämpar så bra Johanna, var stolt över dig själv!
    Nu är jag som sagt hemma igen och riktigt trött. Sovit i princip hela eftermiddagen så hoppas jag kan somna ikväll sen men var liksom inte ens någon idé att kämpa mot tröttheten.
    Har bara knappt 1 månad kvar i skolan nu, så sen får vi se till att ses!=)
    Ha en fin fortsättning på kvällen!
    STOR KRAM!

    SvaraRadera
  3. Äh, du är underbarast ;). Hur som helst. Det ÄR gott med glass. Underbart gott. Det är friskt att äta glass. Och vi ska bli starka, friska tjejer du och jag. Allting som vi kan övervinna SKA vi övervinna och jag håller med dig: för varje utmaning man klarar av växer man några centimeter (och då menar jag inte kring magen ;)) Och så får man lite mer styrka och kraft att stå emot nästa utmaning. Heja oss! Hoppas du har en riktigt bra helg och att du tar hand om dig!
    Kramar om!

    SvaraRadera
  4. Du är en fantastisk människa med ett enormt hjärta och en enorm vilja..
    Du kan... =)

    Stooor Kram Ida

    SvaraRadera