min mamma och jag har inte den enklaste av relationer. alla dessa år med ätstörningen har påverkat relationen i både positiv och negativ riktning under olika perioder. dock har jag inte genomgått den vanliga fasen av tonårsuppror och frigörelse, vilket komplicerar det hela. kan man göra uppror vid 25-års ålder? jag skulle behöva göra det för att bryta mig fri och inte vara så känslomässigt bunden till mamma som jag är. jag mår inte bra av det.
ta bara idag som exempel. hon ringer på förmiddagen och bjuder mig på middag ikväll och säger att jag är välkommen när jag vill under dagen. efter ett kort övervägande med mig själv tackar jag ja och dyker upp vid två-tiden. hennes glada humör som sken igenom i telefonen är som bortblåst och istället är det en irriterad och sur mamma jag möter. känner redan i dörren att jag skulle ha tackat nej, och vill helst vända på klacken. vet med mig att jag inte borde ta på mig hennes känslor, att hon får ta ansvar för sig och jag för mig. men det är så svårt att dra den här gränsen och inte låta mig påverkas av hennes humör. inte direkt anta att det har med mig att göra, att det är jag som orsakat hennes irritation. men den lilla johanna inombords, som under hela uppväxten gjorde allt för att vara mamma till lags och på gott humör, finns fortfarande närvarande och blir omedelbart ledsen över att "ha misslyckats" och det pga att hon inte är en tillräckligt duktig och älskvärd dotter. samma känslor nu som då. att åren har gått och jag blivit vuxen har inte förändrat mycket inom mig.
jag behöver göra mig fri ifrån detta. göra mig känslomässigt självständig.
och ja, jag är kvar hos föräldrarna och stannar på middag ändå. det var trots allt längesedan jag åt middag hos dem, så jag bör ta detta som ett bra tillfälle att öva på att äta mammas mat utan att blanda in känslor. jag ska inte låta det gå ut över maten. istället ska jag fokusera på det positiva, umgås lite med pappa och vara glad att faktiskt bli bortbjuden på middag istället för att äta ännu en middag i ensamhet vid mitt köksbord. det gör jag alla andra veckans dagar.
Känner igen mig så väl i det du skriver!! Att ständigt vara på vakt för att inte såra.. Det tar på krafterna.
SvaraRaderaKRAM
tack johanna för att du vågar dela med dig av dina tankar och känslor, du är så otroligt stark och modig!
SvaraRaderakänner igen mig mycket i det du skriver...och man får göra uppror mot sina föräldrar när man är 25!
EN STOR KRAM TILL EN UNDERBAR TJEJ!
Det är inte enkelt med föräldrar. Kanske är det så det ska vara? Jag vet inte. Verkar snarare som en regel än undantag iallafall, att det trasslar.
SvaraRaderaOch visst kan man göra tonårsuppror oavsett ålder! Skrik och bråka lite om du känner för det, det kanske gör susen. :)
Och tack för din kommentar. Kramar!
Jag är precis likadan! Nån gång måste man klippa navelsträngen men det är så oändligt svårt! Att vara obekväm, att inte alltid vara till lags och så förbannat snäll jämt - varför är det så jobbigt?
SvaraRaderaSv: Tack för de fina orden! Det var en blandning av ångest och glädje tror jag, det var jobbigare att ta sig in på cafeet och beställa tror jag! När jag väl satt där så gick det bra!
Tror det är första gången ajg är inne på din blogg, nu hamnar den i favoritmappen :)
Kramar!
Söta Johanna!
SvaraRaderaDu är Du och du är både lyckad, bra och härlig! Och du är otroligt stark och målmedveten!
Din relation speciellt till din mamma verkar vara rätt infekterad efter år av påverkan i diverse riktningar. Vad som ändå är det allra viktigaste, det är att DU mår bra och att du kan hitta ro och frid inom dig själv. Våga lyssna till vad DU mår bra av och behöver.. och våga sedan förverkliga det! Du är stark och du klarar det!
Ta hand om dig Johanna och ha en fin vecka!
kram
Hej Johanna!
SvaraRaderaJa, en alldeles underbar kväll var det. Så himla härligt att komma ut och dansa av mig lite igen och det tillsammans med mina alldeles fantastiska kompisar. Var även härligt att ha dem alla här hemma innan vi drog ut. Som vi skrattade och fånade oss! Det behöver då alls inte vara så himla planerat och tillsvängt för att det ska bli lyckat! Spontant är oftast det bästa!
Kul med danskurs. (: Har du funderat på någon speciell dans som du skulle vilja lära dig?
Åh, det låter alldeles förträffligt med en liten tur hit ner tillsammans med Ellen. KUL att du nappade! Tycker definitivt ni ska komma ner, det skulle vara väldigt roligt! (: Då skulle vi självklart även passa på att gå ut och släppa loss på dansgolvet. ;)
Vad härligt det låter med myssöndag! Det har jag med haft idag. Bara hemmavistelse, slappande och myspys. I och för sig även en hel del försök till plugg... men ändå allting i väldigt slappt tempo. (: Och så ett avslut med en hel massa pannkakor och mums. En perfekt söndag helt enkelt! (:
Ta hand om dig och ha en riktigt fin vecka!
kram
sv: tack, det var snällt sagt :) jag fotade den när jag var ute vid ulriksdals slott förra sommaren.
SvaraRaderaallt bra med dig? hoppas det. jag hoppas att du får en bra vecka :) ta hand om dig! kramkram