puh, slutligen kan jag sätta mig ner och ta det lite lugnt. jag konstaterar att jag totalt har kört över min kropp idag, och inte lyssnat till dess signaler eller behov. det är så här jag inte kan göra, för då leder det rakt in i betongväggen. ok, nu blev det så idag, men det är något att dra lärdom av i fortsättningen.
dagen började dock väldigt bra. träffade en vän från uppväxten, som jag inte sett på länge, för en sushilunch i stan. tänk, vad det kan kännas bra att umgås med vissa människor! så där otvunget och lätt, då tiden bara försvinner utan att man vet var de där timmarna tog vägen. sådana vänner vill jag omge mig med, det är sådana som ska få mer plats och utrymme i mitt liv. goda relationer, energigivande relationer. när jag upptäcker att jag kan må så bra i andras sällskap, inser jag vikten av att välja sina vänner med omsorg. det är så här det ska kännas med riktiga vänner! är så glad att hon hörde av sig och hörde om jag ville ses. det är en kontakt jag är mycket mån om att bibehålla och vidareutveckla. synd bara att hon bor kvar i barndomsstaden och det skiljer åtskilliga mil mellan oss, jag vill så gärna ha en vän nära som jag bara kan gå över till nån kväll och glo på tv, ta en kvällspromenad med eller bara "hänga". ja,ja man kan inte ha allt här i livet. inte samtidigt iaf ;)
efter att mättnaden var rejäl efter lunchen blev det lite si och så med mellanmålet på eftermiddagen, inte som det borde ha blivit. resulterade i att jag trött och hungrig kom hem vid middagstid och var helt slut. kroppen talade tydligt om att den hade slut på allt vad bränsle heter, ingen ork och hjärnan var som seg kola. ibland blir jag less på att jag ska vara så känslig vad gäller regelbundet ätande, då andra människor kan gå en halv dag utan att äta men fungera ändå, för att sen ta igen det på kvällen. så funkar inte jag. får jag inte i mig tillräckligt med energi, och det regelbundet, strejkar kroppen ganska omgående och det är som att all kraft bara rinner ur mig.
ingen bra utgångspunkt jag kom hem med, med andra ord, men som tur var hade jag förberett middagen innan jag åkte imorse och det var således bara att koka potatis. eftersom hjärnan inte var på topp, slår tokstressen också till utan egentlig anledning och jag försöker tvätta, diska, duka ömsom inne ömsom ute (beroende på att solen vägrade bestämma sig) samtidigt som jag även börjar förbereda morgondagens två måltider eftersom jag ska bort då också och det blir ont om tid. allt på samma gång. jag skapar ett smärre kaos, både inombords och till det yttre, utan mening. stressar bara upp mig själv ännu mer, när det är precis det motsatta jag behöver göra. dvs sätta mig och äta min middag i lugn och ro och sen vila lite på maten. ta några djupa andetag och lyssna på fåglarna och på vad min kropp försöker tala om: MAT, VILA.
när jag sen fyllt på med bränsle, och låtit magen smälta maten så kan jag andas lite lugnare och tänka klarare. då ser jag tillbaka på dagen med nytt perspektiv och inser att jag kört över mig själv, trots att kroppen faktiskt signalerade.
ja, det är bara att kapitulera inför min visa, och smått fantastiska kropp, och inse att den är klokare och starkare än vad jag vill lita på.
och till nästa gång även göra den till viljes.
det går inte att bortse ifrån: regelbundet ätande, oavsett omständigheter, är det som krävs för att jag ska må bra och kunna göra kloka val i vardagen. för att jag ska kunna LEVA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar