torsdag 2 december 2010

framtidsgrubblerier

framtiden, när kommer den? om 10 år, 1 år, till våren eller redan om en timme? om man inte vet något om framtiden eller när den inträffar, hur ska man då kunna göra upp planer för den?
jag grubblar. mycket. hela dagen har jag haft vårterminen i huvudet och vad jag ska göra med den. ska jag börja på sjuksköterskeprogrammet eller istället läsa b-kursen i hållbar utveckling?
vad kommer att bli bäst ur ett ekonomiskt perspektiv? utbildningsmässigt? kommer jag att orka läsa ett helt program och samtidigt börja i en terapi som jag vet kommer att bli tuff och kräva en hel del av mig? vad vill jag?
det enda jag är på det klara med är att jag vill vara kvar här i uppsala, för här trivs jag bra och är omgiven av betydelsefulla personer. det är min utgångspunkt, men sen då?
jag skulle gärna tänka mig att fortsätta plugga det jag läser nu, både för att det är intressant, stimulerande samt att jag trivs bra med kursarna som jag delvis kommer att fortsätta med i sådana fall. utbildningen är upplagd på ett kreativt och inspirerande sätt, inga monotona föreläsningar att sitta i 6 timmar och lyssna till. ingen korvstoppning av fakta som sen ska tentas av. det är tur, för jag har fortfarande lite svårt med koncentrationen och minnet. istället diskussioner, reflektioner och kritiskt granskande. det har jag lärt mig otroligt mycket på, kunskaper som jag nog kommer att ha bra användning för i framtiden oavsett vad jag kommer att jobba med. så det skulle inte vara bortkastat att fortsätta med det en termin till. en möjlig utbildningsväg som lockar mig mer och mer är att sedan söka till en 2-årig projektledarutbildning, ky, här i uppsala till hösten.
jag är inte längre så säker på att det är just sjuksköterska jag vill bli. jag är inte säker på någonting just nu. jag blir mer och mer tveksam ju mer jag närmar mig beslutet. jag är rädd att det skulle bli för tufft för mig. om jag ska läsa ett program behöver jag gå in för det till 100%, och det innebär automatiskt inget utrymme för någonting annat. har jag dessutom låst mig vid just sjuksköterskeyrket bara för att det är så konkret, jag får en leg titel när jag läst mina tre år och är i princip garanterad arbete om jag är flexibel på arbetsmarknaden. enkelt. ja, kanske. rätt för mig? vet ej.
idag är en grubblardag.
ser framemot att åka hem till föräldrarna i helgen och umgås med dem. gå på julmarknad i hamnen, baka pepparkakor, och gosa med vovven. mys.





5 kommentarer:

  1. Läs b-kursen. Du kan alltid läsa till sjuksköterska senare.

    SvaraRadera
  2. Nää, det håller jag inte med om.
    Eller om vi säger så här: Det spelar nog ingen större roll VAD du läser eller NÄR. Om du läser till ssk nu eller om ett halvår, eller ett år har ingen som helst betydelse i det långa loppet. Om du väljer ky-utb, B-kursen eller ngt helt annat, istället för ssk, spelar nog inte heller roll. Tids nog kommer du slingra dig fram i livet och hitta arbetsuppgifter som passar dig. Oavsett utbildningen. Kanske jobbar du med liknande saker som ssk och som projektledare om 20 år.

    Så här försöker jag tänka. Då blir valet av utbildning inte så ödesdigert. För hur tror du det känns att ha hoppat på en 5-årig utb? Ibland bara ångest.

    SvaraRadera
  3. Behöver du någon att bolla just SSK-frågor med så vet du vem du ska höra av dig till. Det ÄR en krävande utbildning, den kräver närvaro och balans, men det är också ett otroligt fint yrke. Jag vet också en hel del om behandlingar och hur mycket energi det suger, så som sagt: jag finns här för frågor! Kramar om och råder dig till att lyssna på hjärtat och på Johanna. Vad sjukdomen eller någon annan än du tycker får inte spela in en millisekund!

    SvaraRadera
  4. Vet att det kanske inte är någon tröst över huvud taget men jag tampas med ungefär samma tankar som dig. Jag tycker det är otroligt starkt att du vågar dela med dig av dina tankar Johanna och vad du än väljer så går det alltid att ändra sig, faktiskt.
    Jag känner också så att det som lockade mig och på ett vis fortfarande gör med ssk är bl a det att jag "blir" ngt efter utbildningen samt att det finns jobb. Kanske att det till viss del hänger samman med mitt kontrollbehov att i förväg vilja veta hur saker ska bli. Samtidigt har jag under hösten blivit ännu mer övertygad om att för mig är det ett måste att jag kan ta hand om mig själv fullt ut innan jag kan ta hand om andra.
    Om du vill prata eller så, så finns jag här, vill att du ska veta det för jag tycker oerhört mkt om dig vännen!
    Hoppas att du får en fin helg hemma i Nynäs! Nästa helg blir det definitiv hemgång för mig och då ska jag också baka pepparkakor:).
    Bamsekramar!

    SvaraRadera
  5. Kan bara ge dig ett råd, välj utifrån hjärtat! Gå på det som du tycker verkar mest inspirerande, inte vad andra tycker eller vad som anses "rätt och bra". Det handlar om din framtid så se till att fyll den med det som intresserar och lockar dig. Gör man något man tycker är kul gör man ett bra jobb. Lycka till:)!

    SvaraRadera