söndag 26 december 2010

smärtans riktning

jag tycker att jag är ganska "tålig", har inget emot att se blod, sår, sprutor eller operationer. när en nära anhörig däremot mår dåligt eller har riktigt ont, då är jag inte alls särskilt hårdhudad. jag klarar inte av att se smärtan, det gör så ont även i mig. jag vill så gärna kunna lindra, men kan inget göra. istället håller jag mig undan för att slippa se, slippa känna.
nära relationer innebär starka känslor, såväl glädjefyllda som smärtsamma.

smärtan går också i andra riktningen. det gör ont att bo hemma hos föräldrarna och se hur illa berörd mamma blir av mig och det faktum att jag inte tagit mig ur ätstörningen.

nära relationer gör ont.

1 kommentar:

  1. Okej, tänk dig Karins röst: "Men Johanna, vad SKA du med den till?" (ätstörningen alltså).

    SvaraRadera