onsdag 29 december 2010

afternoon tea

yeah, min isolering från cybervärlden är bruten :) en välkommen överraskning när jag slog på datorn nu ikväll, det gör allting lite lättare.
har varit inne i stan på afternoon tea med mina systrar. fint värre, och jag har ätit choklad för ett helt år framöver. dessertbuffén på berns kan jag varmt rekommendera. mätt på fett och socker, men gott var det!
varför ska det vara så svårt att umgås med mina systrar? det gör bara så ont. ont att se deras nära relation. ont att upptäcka hur jag inte är en del av deras liv, hur jag inte har en aning om saker de pratar om sinsemellan. ont att känna sig så icke-behövd, så ointressant. 
hur hittar man tillbaka till dem man vars uppväxt man delvis har förstört? hur blir jag en syster igen?

har efter en del funderande beslutat mig för att fira nyår med ena systern, hennes kille och vänner. får dock känslan av att det mer är hennes kille som bjöd in mig. hon är avig när jag frågar om praktiska detaljer inför festen. jag är medveten om att jag inte kan ändra på andra, endast på mig själv, och att jag har ansvar för hur jag låter yttre omständigheter påverka mig. jag väljer hur jag ska reagera. men hur låter man bli att tolka det som sägs i tystnad och kroppsspråk? det viktigaste är det som förmedlas i tomrummen mellan orden.

4 kommentarer:

  1. Johanna, det bästa du kan göra för ALLA är att bli frisk! <3

    SvaraRadera
  2. Jag håller med Katt.
    Med risk för att låta klyschig, men en del av det du grubblar på kommer med stor säkerhet att lösa sig självt, eller inte längre anses som problem, NÄR du blir frisk. Är det någon tröst om jag påminner dig om att hjärnan inte fungerar optimalt i en underviktig kropp?
    Och du, minns du vad vi pratat om innan? Det här med att göra det enkelt för sig, och att ta en sak i taget. Börja med att bli frisk från anorexin, och ta det andra du grubblar på sedan.

    DU fixar detta!!

    SvaraRadera
  3. Det är svårt det där med relationer ibland, och det är verkligen sant att man inte kan ändra på andra. Något du KAN göra är att fortsätta kämpa och blir "frisk". Tror också att det kan vara så som Helena säger; att en del saker kommer lösa sig av sig själv, NÄR du blir frisk. Det gör givetvis inte känslan lättare nu, i relationen med dina nära och kära, men den kan bli bättre. Låt det få ta tid! Jag tror faktiskt till och med att det MÅSTE få ta sin tid.

    Ta hand om dig nu och hoppas du får en bra start på den nya året.

    Stor kram!

    SvaraRadera
  4. GOTT nytt år min vän!
    Kram Fia

    SvaraRadera