begär

klockan är bara fem men jag skulle lugnt kunna gå och lägga mig som det känns. en lång och rolig gårdag tillsammans med kursarna, sätter sina spår. en natt fylld av mat och musik och alldeles för lite sömn. tre timmar är en tredjedel av vad jag egentligen skulle behöva sova, därav mitt zombieliknande tillstånd idag. tack och lov att vi har egen inläsningtid både idag och imorrn. känner mig gammal när det tar tid att återhämta sig efter partaj, innan jag blir människa igen.
det var riktig klassresa-déja vú. kan sakna sådana här lägervistelser från barndomens engagemang i idrottsföreningar. det har sin charm, men en övernattning är fullt tillräckligt. det blev mycket mat, musik och bastubad, som avslutades med en isande dusch eftersom varmvattnet snabbt tog slut. uppiggande var ordet!
som vanligt följs en dag med festligheter och avsteg från vardagens rutiner med ångest. inte fylleångest som för många andra, utan matångest. förbannad ätstörningsångest som inte lämnar mig någon ro varken i kropp eller själ. vill bara glömma, kunna radera ut alla info om allt jag åt igår. det där ordet lagom är en fantasi som inte existerar i verkligheten. det är som att något inom mig säger att jag måste "passa på" att äta när jag hamnar i sådana här sammanhang, när jag vågar släppa lite på kontrollen. då tappar jag den istället. hunger- och mättnadskänslor kopplas bort till förmån för begäret som verkar omättligt. tre portioner efterrätter, alla tillräckligt stor nog i sig, bara för att det stod framme på buffébordet och jag inte kunde bestämma vilket av dem jag skulle ta. sedan en jäkla paltkoma, eller chokladkoma kanske är ett mer passande namn. innan kvällen (natten) var över hade buffébordet länsats en andra gång. jag äter bara för själva ätandet, inte för att kroppen är hungrig och signalerar efter mat. kommer jag någonsin hitta tillbaka till ett normalt förhållningssätt till mat och ätande?