la dolce vita

champagne. svamprisotto. ostbricka. nybakat bröd. creme brulée med ädelost och kardemummamarinerade päron. vin och mera vin.
en försenad julklapp från syster, middagsbjudning hemma hos dem. min lillasyster är helt fantastiskt duktig på att laga mat! bättre julklapp hade jag inte kunnat få. det var en mycket trevlig kväll hos dem, tillsammans med andra syrran och hennes kille som fått samma julklapp. en smak av la dolce vita. men deras värld är inte min värld. kändes som jag bara var på besök i deras tillvaro, som ligger långt ifrån min egen vardag. att smita in på operakällaren för en glas champagne en fredagseftermiddag, bara för att man känner för det, existerar inte ens i fantasin i min verklighet.
jag kan inte undgå att känna mig malplacerad och lite utanför i deras sällskap. systrarna har så mycket mer gemensamt och delar en verklighet som är långt borta för mig. känner mig otillräcklig, som att jag är där på nåder. jag och mitt liv är totalt ointressant i det sammanhanget, och jag har svårt att passa in.
missförstå mig inte, jag tycker väldigt mycket om mina systrar och de är väldigt fina människor. min känsla av utanförskap och missanpassning kommer inte så mycket av deras agerande som utav underliggande känslor och förnimmelser. ibland tror jag att jag tänker och känner alldeles för mycket. är det något negativt? kanske, kanske inte. beror vad man gör av sina känslor, hur man styr sina tankar.
efter en sådan här kväll rörs mycket känslor upp inombords. det är så mycket enklare att bara stänga in sig i sin bubbla, leva i sin egen skyddade vardag och inte konfronteras med andras verkligheter. men det är ingen lösning. det har jag provat, och se vart det har lett mig. när man inte vet var man har sig själv, sina gränser och sina uppfattningar är det kanske inte så konstigt att det blir oroligt i möten med andras. då känner jag mig som en liten sliten eka utan åror ute på ett stormigt hav. kastas fram och tillbaka. hur balanserar man på vågorna?
förvirrat inlägg. så är det just nu.