grädde vs morötter

vad skönt det har varit att vara ensam i korridoren några dagar, men nu är huset fullt igen. kom ganska snabbt att önska iväg min ena rumskompis på resa igen, när hon med anklagande min tittar på mig och undrar vad som har "hänt med hennes citronplanta" som hon har i köksfönstret. vad då? undrar jag. jo, det visar sig att ett litet blad som hade börjat skjuta upp i toppen nu är borta, och hon kan inte hitta det vare sig i krukan eller på fönsterbänken. (vad hon nu skulle med det tappade bladet till, tejpa fast det igen??). jag sa som det var, att enda jag gjort var att flytta krukan till köksbordet några timmar en dag när jag ställde mat på kylning i fönstret. men nåt tappat blad vet jag inte mycket om, dock kan jag ta på mig ansvaret om hon nu vill det. är ju bara jag som varit hemma och således kan vara den skyldige plantmarodören. om hon nu var så förbannat rädd om den kunde hon väl låst in den på sitt rum medan hon var borta? ibland tryter mitt tålamod med vissa personer, och ikväll är ett sådant tillfälle.
dagen började heller inte felfritt. lite småstressad för att hinna till föreläsningen, samtidigt som det är mycket som rör sig och grubblas på inombords. mitt i morgonbestyren börjar jag plötsligt blöda näsblod. suck. kroppen talar verkligen sitt tydliga språk, och säger ifrån på ett effektivt sätt. för när blodet rinner kan jag ju inte göra annat än att släppa allt jag har för händerna och lägga mig på sängen och vänta på att det ska sluta. bara att glömma att försöka skynda sig iväg till skolan. jag kan se en tydlig trend i näsblod när jag är stressad, både tidsmässigt men också på ett djupare plan. det kommer alltid som mest olämpligt, eller är det kanske då jag behöver stanna upp? efter några minuters "time-out" på morgonen kom jag iväg, kanske lite mindre stressad eftersom jag redan accepterat att jag skulle bli sen. inte hela världen.
lite av en mellanvecka schemamässigt den här veckan, vilket passar mig bra. särskilt eftersom jag får finbesök av mamsen mot slutet av veckan!

tittar på halv åtta hos mig och kvällen som går i lchf-dietens tecken. kan inte låta bli att fråga mig var måttan med allt tog vägen? lite av varje, varför ska det vara så fel? att frossa i smör, grädde och kokosfett måste bli rätt trist i längden det med, precis som att bara äta morötter och broccoli.
vad mycket man går miste om av livets goda, om man inte "får" äta bröd, pasta, ris, potatis etc.!
nej, jag har förvägrat mig livets goda alltför länge, så nån lchf-diet är inget för mig!