personlighet

så var helgen förbi, lika fort som den kom. ett tecken på att man har haft roligt? ja, lördagen var helgens höjdpunkt, som vanligt när jag umgås med människorna jag trivs som bäst tillsammans med. att det kan kännas så otvunget och kravlöst att vara tillsammans med andra, det trodde jag inte. det har jag inte riktigt haft erfarenhet av tidigare.
gjorde en fuling idag på eftermiddagen och smet iväg efter halva filmvisningen. den gav mig ingenting, och vi behöver heller inte följa upp den med något arbete. gick därför hem och satte mig att läsa istället. det gäller att prioritera här i livet. göra det som passar en själv bäst, inom ramarna för vad som är acceptabelt förstås.
gör i i ordning för att gå iväg på releasefest för ett radioprogram på studentradion. känner inte alls för det egentligen, är trött och inte alls på något vidare partyhumör men eftersom halva klassen ska dit så hänger jag på. kan gå dit en stund iaf, då kan jag ju åtminstone säga att jag var där.
när ska lusten att festa infinna sig? kommer den alls att göra det, frågar jag mig själv? det är inte vad jag ser livskvalitet i nu, och tveksamt är om jag kommer att göra det i framtiden. min personlighet är en del utav mig. den kommer inte att förändras, bara (förhoppningsvis) komma fram mer när jag låter den göra det på bekostnad av ätstörningen och undervikten.
nu, på med termobrallorna och ut i kylan och mörkret. det blir nog bra när jag kommer iväg.