känns som att jag ständigt gör felprioriteringar, oavsett vad jag väljer. önskar att det fanns en levnadsmanual för johanna, där det klart och tydligt framgick hur hennes liv skulle levas och vilka val som var de rätta i varje enskild situation. ha, vilket önsketänkande! och kanske ganska trist också, men dock enkelt. känns som att jag missar hela poäng med livet, det där med friheten att själv skapa sitt liv. mig ger det bara ångest.
men att fly in i ätstörningen löser ingenting. ändå så är det lockande. lockar med en falsk "fristad", likt en hägring i horisonten som man aldrig når fram till.
Jag ansluter mig till drummelklubben. Gissa vem som tappade ut sin varma jätte goda mat i lunchrummet idag? Jag. Rätt gissat :)
SvaraRaderaJohanna, du verkar ha fattat att det här med att fly in i ätstörningen inte löser några problem. Tvärtom, det skapar problem. Det är bra att du fattat det.
Men du, försök vänd på det hela. Gör det det enklaste möjliga du kan göra. Ta det i två steg: 1) gå upp i vikt och stanna där, 2) ta itu med problemen som orsakar de destruktiva tankarna och handlingarna.
Allt kan inte bli bra på en gång. Ta en sak i taget och börja förslagsvis med vikten. Tänk på allt som är bra också. Som att du flyttat hit (tycker jag är super iaf ;p), läser på universitetet, träffar nya vänner osv. Det finns så mkt med dig som är bra och jag blir ledsen av att du inte tycker det.
KRAM
Oftast är det det som känns allra mest ovant, även det som skräms allra mest.. och motsatsen; den stig som trampats många gånger förut är väldigt mycket mer trolig att falla tillbaka på och välja, när valet står mellan det okända och kända.
SvaraRaderaDäremot är det den läskiga och mer skrämmande vägen, som oftast är den som verkligen bjuder på lärdom, rikedom och massa erfarenhet!
Du vågar Johanna!
Massa tankar och två ton kramar!