just nu vill jag helst av allt bara lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och försvinna från världen. ibland blir det bara för mycket. livet känns för övermäktigt, för svårt. ska det vara så här jobbigt att leva?
småsaker har spätt på mitt redan labila tillstånd. skulle springa in på affären i förmiddags, och i all hast låste jag cykeln med det permanenta låset i bakhjulet jag annars inte använder. en sekund för sent såg jag att det inte satt någon nyckel i... kånkade cykeln hem. letade förtvivlat efter en nyckel utan resultat. kånkade cykeln vidare genom halva stan till en cykelverkstad som tog sig an utmaningen att forcera låset, men han var lite skeptisk verkstadskillen. håll tummarna för att han sågat sig igenom låspinnen tills imorrn när jag återkommer! utan cykel är jag helt handikappad här i stan. dagens strapatser fortsatte med föreläsning och utdelande av skrivuppgifter på det här blocket, samt uppstart av projektarbetet som kommer att löpa parallellt resten av terminen. kändes som att få ett stenblock nedsläppt över en. stress och press. hur ska jag hinna med allt??
tankarna virvlar fram och tillbaka. vilken svag/lat/oduglig människa jag är som inte kan hantera sådana här saker. flera tiotusentals personer studerar på universitet/högskola och fixar det utmärkt samtidigt som de lever ett rikt studentliv. jag kämpar för att hålla mig flytande.
jag är oduglig på att leva, helt enkelt. men vad har jag för val?
ibland känns allt bara så hopplöst. men mitt i allt det svarta finns det små ljusglimtar att istället fästa blicken på. jag har ett trivsamt hem. jag har råd att äta bra mat. jag behöver inte frysa. jag har fina omtänksamma vänner. och framför allt har jag en familj som älskar mig.
det betyder allt.
Du är INTE värdelös Johanna!
SvaraRaderaVisst, det finns tusentals andra människor som klarar av att studera och vara sociala men dom behöver inte samtidigt kämpa mot en sjukdom och negativa tankar. Du har faktiskt två "heltidsjobb" och det är det nog inte många som mäktar med. Bara det att du faktiskt tagit dig i väg till Uppsala och snart klarat av halva terminen är en stor, stor seger som du ska vara mer än stolt över!
Jag är fortfarande förkyld men lite bättre. Vi har inte överdrivet mkt i skolan men har riktigt svårt att komma till ro och läsa det som vi ska. Mycket beror nog på att rummet inte har någon studieplats och att sitta i sängen är ingen höjdare...annars ser jag fram emot höstlovet som vi har v.44, fördelen med att gå på folkhögskola:).
Var rädd om dig finaste Johanna, du ÄR!
I början av en kurs/ny del av kurs, är det alltid sådär virrigt. För dig, för mig och för alla andra. Man vet inte vad som förväntas, hur högt ribban ligger osv. Men det brukar lösa sig med tiden. Efter ett par veckor brukar man fått grepp om helheten.
SvaraRaderaOch ja, tiotusentals studenter läser på universitetet och klarar av det. Det finns många brightheads som klarar det, trots att de kanske inte borde, och du är definitivt inte en av dem. Du är smart. Använd den smartheten till att plugga smart också. Och tänk på vad du skrev i början av terminen, "Godkänd räcker". Ja, det gör det.
Ta hand om dig!!!
Det ska inte vara sådär jobbigt att leva, inte övervägande i alla fall. Stundom kommer det tyngre perioder, då mörkret hopar sig och då allting känns bara tungt och hopplöst, men livet är inte menat att vara så för jämnan. Ibland blir det som du skriver, helt enkelt bara för mycket (det har det blivit för mig nu med), men då gäller det bara att försöka ta ett par steg tillbaka och försöka få en viss distans till det hela. Det är inte helt lätt mitt uppe i allting, jag vet det väldigt väl själv, men bara man låter det ta sin tid, så tror jag ändå att ändå att både du och jag klarar av att ta de välbehövliga stegen bakåt och att vi kommer på rätt igen! Vad jag däremot är helt BOMBsäker på, det är att du absolut inte är oduglig, så långt ifrån man kan komma!! Du är alldeles tillräcklig och du är BRA, du är Johanna och det räcker och blir över bara det!
SvaraRaderaDet är mycket nytt som tillkommit i ditt liv nu under hösten. Du har inte bara flyttat, med allt avd det innebär, du har dessutom börjat studera igen på heltid. Bägge två innebär otroligt mycket energi och kraft. Och det största arbetet du dessutom har att traggla med är inte inte ens medräknat i det två föregående. Det allra största arbetet är det arbete du har med dig själv och med att bli både fri och frisk, vilket är mer än ett vanligt heltidsjobb. Du ska vara otroligt stolt att du överhuvudtaget kommit så långt som du har gjort, att du har vågat ta steget att flytta och att du överlag har vågat en hel massa den senaste tiden. Inte konstigt att det kan kännas lite övermäktigt med allt och att det nu efter ett tag känns både förvirrat och instabilt. Med så mycket nytt och med så mycket på gång är det inte det helt förståeligt att du känner som du gör. Du har gjort ditt allra bästa hittills och du har gjort det BRA. Det kanske inte alltid blivit som du tänkt eller velat, men det har alldeles säkert gett dig en hel massa ändå, även om det kanske inte riktigt känns så nu.
Vi verkar ha mycket gemensamt och många liknande sidor, på gott och ont. Därför kan jag känna igen mig i mycket av ditt tänk och mycket av det du tragglar med. Jag tror att du, liksom jag, ibland skulle behöva sänka kraven och inte alltid bara sträva efter att alltid få det allra bästa resultatet. Det räcker allt som oftast mer än väl med att göra sitt bästa. Något jag har lärt under mitt år här på högskolan är att det dessutom ibland är bra att faktiskt öva på att ge över ansvarsområden till andra och faktiskt be om hjälp. Speciellt när det gäller grupparbeten eller projektarbeten, öva på att dela upp arbetet och att verkligen hjälpas åt. Jag har alltid varit en riktig individualist och har alltid bäst tyckt om att arbeta ensam och helt klart föredragit enskilda uppgifter framför grupparbeten. Den biten är något jag verkligen fått öva på nu efter att jag kom till Halmstad och det går bara bättre och bättre ju mer jag övar.
Vad jag ville ha sagt med allt mitt bubblande är egentligen det, att du är hur bra som helst, bara genom att vara Johanna! Sänk kraven, tänk på DIG själv och ta en sak i taget, så kommer allt gå finemang!
Massa tankar och varma kramar!
Puss!
Åh, jag vill hålla om dig, ge dig en stor kram så du känner att du inte är värdelös. Tidvis blir det snurrigt i studierna. Försök att strukturera, beta av en sak i taget, du fixar detta. Ta hjälp av andra kursare om det går. Du behöver inte vara bäst, du behöver "bara" få godkänt. Du förstår vad jag menar tror jag. Försök sänka kraven, tillåt dig det och jag lovar dig...du kommer fixa ett godkänt galant, eller hur? Det är lite kämpigt nu. Låt det få vara så en stund. Tänk en stund i taget, inte för stora steg, så ska du se att du kommer klara både studierna och livet. Stor KRAM!
SvaraRaderaJo just det, ett boktips jag kommer på så här hux flux är; "Tisdagarna med Morrie" av Mitch Albom. Var länge sedan jag läste den, men minns den som väldigt speciell. Kram igen!