nyss hemkommen från en fika med en god vän på stan. ett välbehövligt avbrott i hemstudierna, idag har vi inga schemalagda föreläsningar. dock har jag inte fått mycket gjort hemma. har suttit med böckerna framför näsan under förmiddagen, men koncentrationen har lyst med sin frånvaro. läser samma sidor om och om igen utan att ta in vad som faktiskt står. mina tankar är på helt andra håll. de snurrar runt i sitt eget universum, ett kaotiskt universum.
det är oroligt inombords. ett tryck över bröstet som vägrar lätta. en krypande rastlöshet. jag vill fly, men vet inte från vad eller vart jag ska ta vägen. det känns som att någonting jagar mig, en mörk dold skugga som jag inte kan gömma mig för. jag får ingen ro. jag kan inte slappna av.
känner inte alls för att gå iväg på kören ikväll, men jag vet med mig att det är när jag känner så här som jag faktiskt behöver ta mig iväg och göra någonting annat för en stund. inte vara ensam med mina tankar. inte låta dem ta överhanden. istället fortsätta att leva, hur jobbigt det än är. jag kan inte ta en paus ifrån själva livet, hur gärna jag än skulle vilja. jag har försökt, och visst har jag till hälften lyckats, men till vilket pris? jag har bara skjutit problemen framför mig. verkligheten kommer ikapp förr eller senare.
maten står i ugnen. utanför fönstret är solen på väg ner bakom hustaken, men förgyller ännu några minuter lönnens brinnande lövverk.
just nu är det allt.
jag behöver inte göra livet mer komplicerat än så.
här och nu.
Du har en fin blogg och du skriver med så fina ord hur det faktiskt kan se ut för oss. Har själv vaarit där nere men gluttar på ytan och fått många goda råd med här och nu tänket och yogan som jag så smått börjat på. Kämpa på kram LINA
SvaraRaderaJag känner igen känslan av rastlöshet, känslan av att vilja fly, men inte riktigt vart. Jag har känslan av oro, känslan av att inte riktigt veta vart jag har sig själv.. Jag känner mig inte riktigt hemma någonstans, jag vill dra mig undan, men samtdidigt vill jag inte vara själv...
SvaraRaderaJag har varit med om det förut och jag är mitt uppe i ett liknande snurr just nu. Men jag vet att jag kan ta mig upp och ta mig ur snurret.. och jag blir mer och mer säker på att det inte är någonting yttre jag flyr från.. hur mycket jag än springer, hur mycket jag än försöker gömma mig för någonting omkring mig, kommer jag aldrig någonsin springa tillräckligt snabbt eller tillräckligt långt bort.. Oron kommer inifrån och snurret skapas inuti mig själv. Det är DÄR jag behöver börja, det är DÄR mitt verkliga jobb ligger, i mig själv. Samtidigt som det både känns stort och läskigt, så vet jag vad jag har att jobba med...
Ska verkligen bli jätteskönt att snart få ett litet avbrott i allting och åka hem till ön. Däremot får jag vänta ytterligare 2 veckor innan det bär av, jag hade helst av allt åkt redan denna vecka. Men jag intalar mig själv att det är allra bäst såhär. Jag har långhelg nu och för första gången verkligen TID att fokusera på mig själv. Kanske är det precis det här jag behöver. En helg alldeles för mig själv och tid att komma ikapp!
Ta hand om dig Johanna, tillsammans kan vi klara oss ur virrvarret och faktistk även gå stärkta ur det hela!
Du finns i mina tankar!
Kram!