ett leende

har ni tänkt vad mycket endast ett litet leende kan göra? jag slås ofta av det när jag möter människor på stan eller på en promenad. det behövs inga ord, bara ett leende som återgäldas och så går jag vidare med lättare steg, varmare om hjärtat. en känsla av att vara mindre ensam. så enkelt. så effektivt för att sprida glädje och kärlek.
prova själv att ge någon du möter ett leende, och du ska se att du får ett tillbaka. sedan går båda vidare åt varsitt håll, påfylld av en liten dos kärlek som den i sin tur kan ge till någon annan. som en krusning på vattenytan.
att le är en träningssak har jag märkt, särskilt när man har varit avtrubbad från omvärlden och allt vad känslor heter. jag fik i början aktivt tänka på att le när man "ska" le, som när man ser/hör något roligt eller "borde" vara glad. efterhand kom det mer och mer naturligt, och nu ler jag ofta från hjärtat. det är ännu en bit kvar innan jag hittar tillbaka till det där genuina och hejdlösa skrattet, men ett leende är ett steg på väg.
att le för sig själv är att ta hand om sig själv, att smörja sin insida. att träna hjärtat i medkänsla och glädje. kärlek till sig själv, kärlek till livet. det finns så mycket att glädjas åt, så mycket vackert. bara vi stannar upp och tillåter oss att se det, att verkligen känna det.
att le är att bekräfta sig själv och sin del i allt det.