medan andras kväll börjar ta form, är min på upphällningen. musiken dunkar från övervåningen. spring i trapphuset. klackar mot stentrappen. klirrande flaskor i purpurfärgade systempåsar. själv börjar gäsparna komma med tätare mellanrum. jag kurar under filten och tittar på änglaspelet som snurrar. tar in ögonblicket. stillheten som råder i mitt rum, trots allt liv utanför. men jag är inte utanför livet. jag lever mitt i det. jag lever mitt liv. och ikväll är jag fullt nöjd med att tillbringa den med själv med några avsnitt av in treatment. en serie jag blivit helt fast vid, fascinerad av.
jag börjar acceptera att jag inte behöver leva mitt liv "som alla andra" för att det ska vara ok. endast jag kan bestämma mig för hur mitt liv ska se ut, endast jag väljer vad som ska finnas där och inte. jag väljer hellre kvalitet framför kvantitet. några noga utvalda vänner som får mig att må bra och som jag blir glad av att umgås med. aktiviteter som jag tycker om och som jag har energi att uppskatta och vara närvarande i, istället för att hänga på så mycket som möjligt bara för att passa in.
det är en process som tar tid, att bygga upp sitt liv. en process som måste få ta sin tid, om bygget ska vila på en solid grund. en grund baserad på mina genuina värderingar, viljor och känslor. att köpa ett färdigt koncept är en snabb, men inte långsiktigt hållbar lösning. men i slutändan hoppas och tror jag att det kommer att vara värt allt slit, att ha byggt sitt eget "hus" sten för sten.
Du gör rätt, Johanna.
SvaraRaderaVissa stunder kan det vara bra att kasta sig in i sammanhang som egentligen inte är "jag" bara för att på riktigt komma igång och få en smak på det friska livet och påminnas om hur friheten smakar.
Men när saker och ting börjar ordna upp sig ska man heller inte vara rädd för att välja att göra de saker och aktiviteter som man själv VERKLIGEN tycker om och mår bra av.
Det är spännande att möta sig själv och upptäcka nya sidor allt eftersom att svälten avtar.
Det är en resa som många "friska" går miste om och lever ett helt långt liv i tron att det är dem - i själva verket är alla kopior.
Grattis!
Du skriver så insiktsfullt och bra. Hela ditt sätt att skriva gör att du väcker frågor inom mig som även jag bör fundera på. För varför ska vi vara som alla andra? Huvudsaken är ju att man hittar sig själv någonstans mellan alla krav och förväntningar. Tänka på sig själv och göra det man känner att man mår bra av just för stunden.
SvaraRaderaKram på dig!