en vecka har snabb passerat. inget bloggande. istället väldigt mycket plöjande av kurslitteratur. har inte haft någon inspiration att skriva någonting när kvällen kommit. jag har varit någon annanstans i tankarna, långt bort ifrån mig själv och mitt inre centrum. jag försöker nu styra tillbaka in mot mitten. i periferin är jag bara vilsen.
balansen i tillvaron är inget varaktigt tillstånd, endast ett ytterst flyktigt sådant. men svängningarna behöver inte vara så stora, inte pendla så långt ut i ytterligheterna. livet är inte antingen-eller. livet är både och. samtidigt. det går inte att försöka "göra klart " eller "få något undanstökat". det kommer alltid mer, nytt. livet går inte ut på att få saker gjorda. jag tror det går ut på att uppleva. vara i det som är, oavsett vad.
just nu glädjes jag åt att jag har fått uppleva vad verklig vänskap kan innebära. med vänner tar man sig igenom det mesta i livet. en särskild sorts kärlek. en av många sorters kärlek. oersättlig.
du vet.
"Vänner är den familj som man själv har valt".
SvaraRaderaDet värmer verkligen att höra att du hittat äkta vänskap Johanna. Vill också att du ska veta att jag finns här om och när du orkar.
STOR KRAM!
du har alldeles rätt. för mig skulle det nog vara omöjligt att väga mig varje vecka och lyckas bli frisk, det skulle liksom hålla kvar kontrollbehovet för mycket. och göra för ont.
SvaraRaderadet var så sjukt bra att jag slutade väga mig, jag blev verkligen starkare av att försöka skita i siffrorna.
kanske var det dumt att väga mig nu i helgen efter så många månader, trodde jag kunde ta det bättre än vad jag gjorde. men tog det ändå tillräckligt bra, så nu måste jag bara acceptera fullt ut.
kram på dig!!