yttre turbulens

en helg som bara svischat förbi. en toppenhelg tillsammans med flera härliga personligheter och andra ingredienser som gör livet värt att leva. det är vad jag har gjort, levt. närvarande i nuet. lördagen innebar socialt umgänge i 12 timmar (som kändes som 2...). söndagsförmiddagen tillbringades i stallet och på hästryggen, en härlig uteritt i snölandskap. precis den mix av aktiviteter som jag mår bra av, som jag vill ha mer av i mitt liv.
vet inte om det beror på att jag har haft det så bra dessa dagar, som ångesten nu slår till med full kraft. som om det inte kan få vara bra för länge. många yttre samverkande faktorer spelar också in, när jag tittar närmare på ångestkänslorna. kursen börjar imorgon, och jag oroas återigen över att jag inte ska klara av studierna. samtidigt är det rockad här i lägenheten. en ny tjej har installerat sig, och hon verkar vara ok om än ta mycket plats och vilja styra och ställa. hon har redan förvarnat om att hon tillbringar mycket tid i köket (detta blir en utmaning att samsas...) och tydligt talat om att hon var korridorchefen i sitt förra hem. jag gillar inte att bli bossad över, utan vi bor här alla tre på lika villkor. jag hoppas att det så kommer att förbli. återstår att se vem den tredje tjejen blir.
jag vet med mig att jag blir påverkad av oroligheter/förändringar i omgivningen, och det blir uppenbart i denna stund. småsaker förstoras upp och jag går händelser i förväg. tänk om... osv. befarar det värsta i alla situationer. det är då jag behöver stanna upp. acceptera att det känns jobbigt, att jag inte vet hur saker och ting kommer att arta sig men att jag aldrig kommer att kunna ha den kontrollen heller. lita på att livet tar den väg den gör, och att det blir bra. att allt ordnar sig, vad som än händer. jag behöver bara ta en timme i taget. ett steg. och sen nästa. och nästa.
nu fokuserar jag på morgondagens studiestart, en heldag från 9 till 21. rivstart med andra ord.
hur livet blir senare, det visar sig då.