frisk luft gör gott för hälsan

varför ska jag ha så svårt för att göra någonting lagom?

jag har fått dille på att vädra. jag har under min uppväxt matats med budskapet att frisk luft är bra för hälsan och varit ute och lekt varje dag i ur och skur. det finns som sagt inget dåligt väder, bara dåliga kläder. stämmer i och för sig ganska bra tycker jag :)
men, varför drar jag den förhastade slutsatsen att det som är bra i viss mängd måste vara ännu bättre i större doser? så tänker jag om i stort sett allting, oavsett vad det rör sig om. men vad finns det för bevis att det är så?
är det bra att äta 500 g frukt och grönt om dagen, så äter jag betydligt mer för att få i mig ännu mer vitaminer och antioxidanter.
är det bra att röra på sig 30 min om dagen så promenerar jag dubbelt upp för att få ännu bättre kondition och starkare kropp.
jag har otroligt svårt att hålla mig till rekommendationer. jag bara måste pressa mig lite mer, för att vara lite bättre. medelmåttligt räcker inte, det är för mig själv lika med underkänt. jag flyttar fram referensramarna när det gäller mig själv. lagom för mig är att ligga över genomsnittet. först då kan jag slappna av en smula och ge mig godkänt.

varför?

tappade tråden om vart jag egentligen ville komma med inlägget.
jo, jag har som sagt fått dille på att vädra. och det har jag, som med så mycket annat, svårt att göra med måtta. köksfläkten går titt som tätt bara för att skapa cirkulation i lägenheten och vädringsfönstret är endast stängt nattetid. kommer på mig själv med att gå och småhuttra och ta på mig en extra fleece. vore det inte smartare att stänga fönstret, må hända? jo, men inom mig maler tankarna på att frisk luft är bra.
så jag tar på mig tofflorna, lägger filten över benen och ignorerar att mina händer, med redan dålig blodcirkulation, är bleka ispinnar.

dags att ompröva mina övertygelser/antaganden? åtminstone nyansera dem en smula...