så var dock ännu en vecka snart till ända, och det är fredag igen. mina veckor tycker jag mest består av måndagar och fredagar. var tar alla andra dagar vägen?? konstigt är att jag upplever att veckorna går så pass fort just nu. kanske beror det på att jag är så upptagen av mina tankar och funderingar att jag inte riktigt uppmärksammar vardagen och nuet.
känns som att dagarna bara rullar på, att jag inte tar tillvara på varje dag och dess möjligheter. det är farligt när saker går på rutin eller av slentrian. då är det dags att ta nästa steg framåt. där är jag nu. jag kan inte längre nöja mig med framstegen jag gjort den senaste tiden. de ger inte tillräckliga resultat, och det är trots allt resultaten som räknas. jag kan inte nå mina mål om jag inte aktivt rör mig i riktning mot dem. jag kan inte stå och trampa på samma fläck och rättfärdiga det genom att se tillbaka och jämföra där jag är idag med en tid tillbaka, för att på så sätt förstora mina framsteg. målet jag har i sikte nås endast genom steg framåt. stannar jag och vilar för ofta kommer jag aldrig fram.
känslan av att inte göra tillräckligt, att inte kämpa hårt nog för att bli frisk är den som gnager mig just nu. men jag kan göra någonting åt den. jag vet vad nästa steg är och i vilken riktning jag ska ta det.
återstår bara: action
och en påminnelse till mig själv:
att nå normalvikt är bara grundförutsättningen för att bli fri från en ätstörning
Vi kämpar tillsammans Johanna! Önskar så att vi bodde närmare varandra så jag kunde hålla din hand när det känns extra svårt.
SvaraRaderaKänner precis samma sak som du att inte kämpa tillräckligt men det gäller att berömma sig själv för de framsteg man gjort och på det sättet hitta kraft till att kämpa mot nya utmaningar.
Tror och tänker på dig fina!
Ja, jag gillar de sista raderna väldigt mycket jag med.. samma tänk som även Robin Sharma har i sina böcker. Det gäller att hitta tillbaka till sig själv. Allting finns redan djupt inom oss, många gånger dolt av år av självförnekelse, förbud och återhållsamhet.. men någonstans där under ytan finns det, det gäller bara att gräva tillräckligt djupt och att verkligen våga lyssna inåt. (:
SvaraRaderaVåga ta steget över kanten, våga pröva dina vingar! De håller alldeles utmärkt ska du se och de kommer ta dig till skyarna!
Ha en fin lördag!
kram