det blir inte alltid som man tänkt sig.
bara att acceptera. och det är ok att bli besviken, man får bli det. ett tag, men inte fastna i känslan.
hade inte så stora planer eller höga krav på firandet av födelsedagen. bara middag för två kompisar. när en av dem ringer en halvtimme innan och fått förhinder går luften ur mig. just där och då går det upp för mig hur jag har krympt mitt liv till nästan ingenting. det var inte så här jag hade tänkt mig att mitt liv skulle se ut vid 25 års ålder. snarare någonting i stil med min systers. det stack till i hjärtat av avundsjuka när jag idag talade med henne, som befinner sig i tyskland, och hörde hur hon firat födelsedagen. om det ändå vore jag. våra liv står i motsats till varandra.
hon=lyckad jag=misslyckad
ja, jag vet att det är en tankefälla, dikotomt tänkande i korrekta termer. men vad hjälper det, när det är så det känns och i verkligheten också ser ut?? jag blir ständigt påmind om vad det är jag går miste om, hur mitt liv kanske också hade kunnat se ut. kan tyckas att det borde vara en sporre och motivation, men det gör mig snarare mer uppgiven och ledsen.
idag är ingen bra dag. jag krälar ( jag också...) i självömkan och hopplöshet.
imorgon är en ny dag.
Ja, du har så rätt. I morgon är en ny dag och solen kommer lysa på dig. Det känner jag på mig. Kram kram!
SvaraRaderaDU ÄR INTE MISSLYCKAD JOHANNA!
SvaraRaderaFörstår dock din känsla, jag känner ofta precis lika dant när jag jämför mitt liv med min lillebrors; han bor i sthlm, pluggar en utbildning han tycker om, har vänner och flickvän. Samtidigt så vet jag att han inte heller haft det så lätt och tagit sig dit han är nu just därför att han kämpat på och aldrig gett upp...har också en tendens att fastna i självömkan istället för att se det som en sporre men vi får försöka kämpa på, för det kommer gå!
STOR KRAM!
KRAM fina fina Johanna! Jag vet precis hur det känns och jag önskar att jag hade en lösning på allting..
SvaraRaderaÅh, jag skrev precis ett liknande inlägg, fast tvärtom. Och jag håller med, du är inte misslyckad! Försök att inte tänka så, det kommer lösa sig. Stor KRAM
SvaraRaderaTack för kommentaren.
SvaraRaderaJo, jag kan väl ta upp det mesta med min kurator, tror jag, har precis bytt så jag vet inte riktigt. Men det känns bra, som att jag kan prata om det mesta.
Men nej, jag låter mig nog inte luras av sjukdomen. För det mesta kan jag se vad som är vad, även om det inte är så enkelt alla gånger.
Hoppas du haft en fin start på veckan, och grattis i efterskott förresten :) Kram