toppar och dalar

när jag inte mår bra, då kommer inte orden. då tar det emot så att sätta sig ner och försöka formulera några vettig meningar. det är som att alla ord stockar sig. det är bara en enda känsloröra inombords.
jag har lars winnerbäcks låt jag får liksom ingen ordning på mitt liv ringandes i huvudet. det är så jag känner det. har återigen hamnat i en svacka, humörmässigt. en dipp ner i mörkret, om än inte ner till botten. då tappar jag orken, lusten och framtidstron. håglösheten lägger sig över mig som en tjock dimma. jag famlar i blindo. hittar inte ut. hittar ingen lösning. blir fast i mitt tillstånd. kan inte planera eller se framåt.

att sluta kämpa, och istället slappna av
ger livet vingar och själen ro

jag försöker acceptera att det är just så här livet är i stort, det går upp och ner för alla människor oavsett hur ens liv ser ut och vad man tampas med för bekymmer. acceptera att jag inte är på topp, men att det går över.

även detta är övergående

tills dess försöker jag fokusera på de, om än så små, positiva ljusglimtar, jag kan finna i tillvaron. som att solen visade sig idag, att jag fick ett sms från syster jag inte hört av på länge och att jag sett vårens första tussilago.
det räcker.