torsdag 8 april 2010

utochin

att släppa taget. hur gör man det?
inte tveka. inte vela. inte kompromissa. istället göra det fullt ut.
vad innebär egentligen det, konkret? för jag kommer aldrig att bli fri om jag fortsätter att kompromissa med ätstörningen. jag luras att tro att det är kompromisser, men sanningen är att varje eftergift är en vinst för anorexin. det finns inget som heter halva vägen var i kampen. det är antingen eller. antingen jag eller anorexin.
hur skiljer man på vad som är vad? vad som faktiskt är jag och vad som är just anorexin och dess manipulativa vilja? genom tankevurpor och krumbukter kan anorexin genom sin list omvandla sina syften till att bli mina egna. svårt att genomskåda om jag inte stannar upp och ifrågasätter i princip varje handling, varje beslut. för anorexin har nästlat sig in i hela mitt liv och inte bara på de mest uppenbara områden.
en del säger: gör tvärtom! men att göra tvärtom, innebär det per automatik att det är vad jag vill? jag tror inte det. men det innebär ju ändå åtminstone att inte göra det anorexin vill. kanske ska jag nöja mig med det så länge? om jag nu inte vet vad jag vill, vad som är min vilja, i allafall trotsa anorexin. på det sättet har jag sett till att inte den inte får bestämma, får sin vilja igenom.
hur ska jag då förhålla mig till de gånger då anorexins och min egen vilja sammanfaller? kan de, ärligt, göra det? om jag då följer den gemensamma viljan, vem vinner då fajten? tar anorexin hem den största seger även i det fallet? eller ger jag min själv en möjlighet att växa och bli starkare?

att släppa taget

det föreställer jag mig som att vända mitt liv utochin. kan man göra det? vakna en morgon, sätta på sig tröjan med sömmarna utåt och byxorna bakochfram och sen gå så genom resten av dagen?

5 kommentarer:

  1. Precis samma sak undrar jag!!

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Du sätter även mina tankar på pränt.........

    Kram och godnatt på dig!

    SvaraRadera
  4. Du beskriver verkligen problematiken på ett bra sätt. Känns lite som ett låst läge, vad är vad? Du får nog ta lite i taget. Om du står inför ett val, och du/anorexin vill en sak, försök fundera över om du skulle få ångest av att välja på ett sätt. Då är det anorexin som talar. För om du som person vill en sak som du inte får så ger det inte ångest. Om du förstår mitt resonemang?

    (T ex. Gillar jag att jogga? Eller gillar anorexin att jogga? Får jag ångest av att låta bli att jogga? Då är det anorexin som gillar att jogga.)

    Jag håller med dig, att det är väldigt dubbelt det där, om jag ger min syster skuldkänslor för att jag mår dåligt eller om det är bra att hon ser att "friska" människor också kan ha ångest. Eller att hennes mående påverkar mig.. Hm. Jag vet faktiskt inte vad som är bäst. Någon blandning kanske. Förstår att det känns skönt att din syster gått vidare med sitt liv, men samtidigt så vill man väl gärna ha stödet som sjuk? Jag vet inte... Jag försöker tänka att jag både kan ha ett eget liv och finnas för henne, men ibland känns det såklart lite svårt att kombinera...
    Anyway, hoppas du får en fin helg. Stor kram!

    SvaraRadera
  5. I min mening på saken, så kan det nog ha en viss effekt på en att göra tvärt emot ens "tankar" berättar för en.
    Ångest kommer ju längs att du strävar emot dina sjukare idéer och det är det som gör det så otroligt svårt också.
    Det är ju det som jag gör mina utmaningar för, för att genom all träning en dag inse att "det är faktiskt inte så farligt ändå". :)

    Tvång kan endast besegras genom att en kämpar dem emot tills de långsamt börjar släppa taget om en.
    Samtidigt så ÄR det ju inte heller lätt att göra någonting sådant, de som inte varit där kan inte veta hur det känns.

    Och när det kommer till anorexin... så släpper det inte taget helt om alla människor.
    Visst, de behöver inte vara i ett sådant underviktigt tillstånd, men det där medvetandet kommer nog alltid ligga där under ytan.

    Sådant är ju så svårt...
    alla förbannade mattidningar som det står så in i kalorin begränsar mig ju som bara den...

    ... men du kommer att ta dig igenom det här. :)
    Jag bara vet det.

    Kramar från mig till dig~~<3

    SvaraRadera