vad har mitt liv för mening? vad vill jag ska ge mig mening?
hur ska jag staka ut min framtid? vilka begränsningar måste jag ta med i beräkningen? är de reella eller bara självskapade sådana?
jag fastnar i mina egna tankegångar. en labyrint utan utgång, som jag irrar runt i, som tröttar ut mig och gör mig mer och mer uppgiven. mitt huvud är mitt fängelse. var hittar jag nyckeln? eller är det så att jag springer runt runt därinne, stirrandes ner i marken, istället för att stanna upp, lyfta blicken och se efter var det möjligen kan tänkas finnas en utväg?
ju mer stressad jag känner mig desto fortare springer jag där innanför murarna. jag kan helt enkelt inte hantera stress eller krav, oavsett om de är verkliga eller inbillade. men hur ska jag någonsin kunna fungera ute i samhället om jag inte klarar av ett visst mått av stress?
just nu är det skolan som ger mig en konkret stress. sista rycket, mycket att göra med projektarbete och ny uppsats att skriva. kan inte slappna av eller koppla bort det även fast deadline ligger några veckor framåt. har inte ens börjat på all kurslitteratur och skaffat mig en översikt över ämnet. inom mig ekar ord som måste, borde, kämpa.
helst av allt skulle jag bara vilja släppa taget om allt.
falla fritt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar