lukten av bränt har förföljt mig de senaste dagarna

vad jag längtar efter en egen lägenhet! ibland blir jag smått galen på min korridorgranne. hon har noll koll (vilket hon för övrigt erkänner själv) och inget ordningssinne alls. när hon är, och har varit, i köket råder ett fullständigt kaos. det är mat, grejer, disk och skräp överallt i en salig röra. varenda yta är belamrad med grejer eller matrester. det finns inte en chans för mig att försöka göra i ordning nåt käk till mig därinne då, innan hon har röjt upp (vilket för övrigt brukar ske kl två på natten...). röja upp, i hennes ögon, är alltså att plocka in sakerna i kylskåpet igen och diska. att göra rent allt annat och torka bort allt slabb verkar inte ingå i det. i fredags stank det bränt så fort jag klev innanför dörren. visade sig att hon skulle laga lasagne, men hade lyckats bränna vid två (!) kastruller med bechamelssås. ena kastrullen var ett så svårt fall att enda utvägen var att slänga den. har inte sett någon bränt någonting så totalt som det...
tillbaka till idag. skulle för en stund sen börja fixa middag, i ugnen var det tänkt. efter en stund börjar den nu välbekanta lukten av bränt göra sig påmind, utan att jag satt in nåt i ugnen ännu. när jag öppnar luckan väller röken ut. när jag vädrat ur den ser jag tre stora kolhögar därinne, vad jag gissar mig till vara lasagnesås som runnit över kanten på formen. jippie.... så det blir johanna som får ta hand om en vidbränd ugn (igår var det spisplattorna jag fick rengöra för att undkomma brändlukten) och vädra hela korridoren. mitt humör har sjunkit ganska lågt vid det här laget. inte är den "ansvarige" hemma heller så jag kan ta mig ett snack med henne.
märks det att jag är irriterad??