studiemotiverad igen

jag börjar så smått fundera över hösten, vad jag då ska ta mig för. flera stora och viktiga beslut att fatta. det svåra är att redan nu behöva förutspå hur jag om ett halvår ska må och hur stark jag är.
det jag i allafall har kommit fram till är att jag inte kan skjuta på mina studier. det är dags att ta tag i att vidareutbilda mig, jag kan inte vänta längre. jag vill inte vänta längre! min önskan och längtan efter att jobba som sjuksköterska blir starkare och starkare. helst vill jag vara färdigutbildad nu, och få ge mig i kast med alla utmaningar detta spännande och varierande yrke innebär.
att läsa vidare på högskola/universitet innebär en stor rädsla och osäkerhet för mig. jag är så rädd för att inte klara av det, både studierna och själva studentlivet. att börja studera igen är att kasta sig tillbaka ut i livet, utan fallskärm. då kan jag inte längre gömma mig bakom ätstörningen, hålla fram den som en sköld mot livet och alla krav och förväntningar.
blir man någonsin redo? nej, jag tror inte det. jag är glad att få ta del av er andras erfarenheter och tankar kring att plugga samtidigt som ni brottas med liknande problem och svårigheter som jag. se att jag inte är ensam i världen med samma rädslor och farhågor, men också att det inte behöver vara ett så stort hinder som jag målar upp. vågar ni så vågar jag. kan ni så kan jag!
tack för att ni delar med er! det är delvis tack vare er som jag börjar hitta tillbaka till min egen längtan att läsa vidare, att ta ett steg vidare i livet.

i och med att denna övertygelse får växa sig starkare börjar ett beslut ta form, men det återstår fler. studieort t ex. stanna i sthlm eller flytta till uppsala? börja läsa en enskild kurs (människans fysiologi) eller kasta mig in på en hel utbildning (ssk-programmet)? att behöva fatta det beslutet snart är lättare sagt än gjort, då det hänger på så många andra omständigheter.