en eftermiddag med bingo och kafferep tillsammans med gamlingarna.
det som gör mig lite illa till mods är att några damer envisas med att varje gång kommentera mitt utseende, att jag är så smal, samt att jag inte äter kaffebröd när det bjuds (äter mellanmål hemma senare). de första gångerna kunde jag skämta bort det, ha lite överseende och inte lägga så stor vikt vid det. men nu börjar det bli lite tröttsamt och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. att förklara för dem att jag faktiskt har (observera inte är) en sjukdom är otänkbart. för deras generation är anorexi något ogreppbart och oförståeligt, och jag vill inte ge mig in i någon vidare diskussion i ämnet.
jag får väl hoppas att de tröttnar på att kommentera så småningom, försöka inte ta åt mig. men jag skäms varje gång inombords. skäms över mitt utseende, att jag ser ut som ett benrangel. jag hatar hur jag ser ut, vet att det ser hemskt ut och sticker folk i ögonen, men jag kan inte gå och gömma mig och vänta med att visa mig ute tills den dag jag är normalviktig igen. det funkar inte så. jag försöker acceptera läget som det är nu, och jobbar hårt på att förändra tillståndet. men en viktuppgång är inte något som sker på en vecka, och därför kommer jag inte att bli av med det "problemet" den närmsta tiden.
nyckeln ligger nog i att välja vad jag fokuserar på. jag ska inte låta deras okunskap bli till ett problem för mig. det viktiga är att jag vet hur läget är, och vart jag är på väg. sen får alla andra tänka och tycka vad de vill. det är ingenting jag kan påverka i allafall.
tack för tipsen på vardagsmat :) har ätit potatismos tre dagar i rad nu, bara för att jag upptäckt att det är så himla gott! det har jag inte lagat på år och dar, tar igen det nu ;)
ikväll väntar stekt laxfilé, pressad potatis och spenatstuvning på menyn. lax är lyx!
hej johanna!
SvaraRaderajag tror inte att de tänker på vad de säger :) deras generation är vana vid att man ska bjuda och därför är de måna om att man ska äta. att man dessutom är smal säger de inte för att förebrå, bara att de nog konstaterar faktum och att de vill att du ska må bra, men jag förstår om du upplever det som jobbigt och tjatigt.
ta hand om dig och så får du ha en bra vecka :) kramar
Det är så många där ute som inte överhuvudtaget tänker på vad dom säger... tyvärr.
SvaraRaderaDet gäller bara att så gott man kan skaka av sig det och vända det till någonting kreativt istället, även om det många gånger är lite krångligt och känns avigt.
Mums, med lax och spenatsås. Lax är som du säger, lyx, och en av mina absoluta favoriter. (:
Ta hand om dig och ha en fin tisdag!
kram
Håller med alla andra, de är säkert bara oroliga för dig! Jag lovar dig: ingen av dem menar något illa med det. Se det som ren omsorg, känn dig lugn i att du äter ditt mellanmål när du bestämt det och låt det rinna av dig! Träffar också många gamlingar i mitt jobb och man har en hel del att lära av dem också, inser jag ibland. Inte spelade vikten så stor roll på deras tid och inte ska den behöva spela så stor roll idag.
SvaraRaderaHejjar på dig, tycker verkligen om din blogg och dras med av din positiva personlighet! Härligt med potatismos. Visst är det helt sjukt hur mycket goda saker man glömt bort? Mannen och jag fixade ihop korvstroganoff för några dagar sedan: kalasmat ju! Och det finns kycklingkorv, vilket är gött för en icke-köttätare.
Ta hand om dig och fortsätt, för sjutton! Vi ska ur det här!